ÄNTLIGEN ÄR HÖSTEN HÄR

I gränderna i den varma sommarkvällen hörs barnens lek, glada skratt, glasklirr och popmusik från en svunnen tid. Däckskriken i den gråsvarta asfalten och ljudet från trimmade mopeder i asfaltsdjungeln ekar mellan fasaderna i sommarnatten. Det doftar av grillad kyckling, feta köttbitar, potatissallad, rödvin och öl. Musikfestivalerna avlöser varandra. Det är sommar i Sverige.

Men snart försvinner det klara sensommarljuset snabbt bakom trädtopparna och den kyliga augustiluften sveper in mellan miljonprogrammens nakna huskroppar och utbrända bilar. Snart tystnar barnens skrik på bakgården och klätterställningen står ensam kvar som ett skelett i den kalla vinden. Sommaren är snart ett minne blott och förväntningar och drömmar har krossats.

Nu faller snart löven ner på den svarta marken och dansar iväg mot något nytt, skogen står snart naken och isande kall. I väntan på den knastrande frosten och snön hör jag varma och tröstande toner från ett av husen där jag går i den ångestfyllda, motsägelsefulla, men allt mer livfulla industristaden. Stereon förstärker de vackra tonerna från mitt 70- och 80-tal, trycker ut den distade elgitarren och de maffiga akustiska trummorna genom högtalarna och själen går till vila.

Äntligen är det höst.