MJUKPOPBANDET NEXT DOOR

Smokie hade sin storhetstid på 70-talet och har de senaste åren varit mer av ett nostalgiband än en nyskapande grupp. Under många år har gruppen besökt Sverige vid flera tillfällen och är idag ett nostalgiband som lever på sina gamla meriter.

Under 60-talet började basisten Terry Uttley, sångaren Chris Norman och gitarristen Alan Silson, spela tillsammans på St. Bede’s grammar school i Bradford i England. Uttley var fram till december 2021 är den enda kvarvarande originalmedlemmen i gruppen Smokie. Han gick bort den 16 december.

1968 satsade gruppen professionellt på musiken och kallade sig för ”The Elizabethans”, men de bytte namn till ”Kindness”. Tillsammans med trummisen Pete Spencer spelade gruppen in flera singlar för skivbolaget Decca i slutet av 60- och i början av 70-talet, men utan större framgång. De turnerade som kompgrupp till Peter Noone som hade lämnat gruppen Hermans Hermits för en solokarriär.

1974 bytte gruppen namn till Smokey, med ”y”, ett namn som låtskrivarparet Nicky Chinn och Mike Chapman hade hittat på, men för att inte förväxlas med Motowns Smokey Robinson och skapa problem i och med det, så bytte de namn till Smokie.

1975 kom framgångarna.

De kom trea i England med låten ”If you think you know how to love me”, som också blev den första hiten i Sverige. Nicky Chinn och Mike Chapman var det starka låtskrivarparet och Smokie släppte sin debutskiva, ”Pass it around” 1975.

Den andra halvan av 70-talet var gruppens storhetstid och de gjorde en rad odödliga låtar som ”Something’s making me blue”, ”I’ll meet you at midnight”, ”It’s your life” och ”Lay back in your arms of someone”.

Men 1977 släpptes den låt som de flesta förknippar så mycket med Smokie, en av deras största hits, ”Living next door to Alice”. Den låg 44 veckor på topplistan i hemlandet och skivan ”Greatest hits”, där låten fanns med senare, låg etta i Sverige i tio veckor och sålde i 200 000 exemplar.

Låten ”Living next door to Alice” från 1977 gjordes i en ny version långt senare med tillägget ”Who the fuck is Alice?” Idén kom från en discjockey på Irland och låten släpptes bara där först, men spreds senare till övriga världen, men i England bannlyste BBC låten.

Låten ”Needles and pins” var också en stor hit med gruppen, men den skrevs redan på 60-talet av bland andra Sonny Bono från gruppen ”Sonny and Cher” och blev först en hit med ”The Searchers 1964.

Skivorna ”Bright lights and back alleys” från 1977 och ”The Montreaux album” året efter var två försäljningsframgångar i Sverige.

Smokie spelade mjukpop, enkelt uppbyggda låtar med trallvänliga melodier. Det var snygga och välarrangerade låtar med mycket stämsång. Idag låter de mer som ett svenskt dansband, fast på engelska.

Gruppen turnerade mycket och 1978 drog de 15 000 personer till Gröna Lund. Men under 80-talet tröttnade gruppen på turnéerna, särskild Chris Norman och Pete Spencer. Smokies stjärna började nu sakta slockna.

1986 gjorde Smokie comeback efter några års tystnad, men Norman orkade bara ett år. Sedan satsade han på en solokarriär. Han ersattes av Alan Barton. Efter ett antal medlemsbyten under senare delen av 80-talet och på 90-talet drabbades gruppen av en tragedi.

Alan Barton omkom i en trafikolycka i Tyskland 1995. De övriga i gruppen tog det hela mycket hårt, men fansen övertygade de andra att fortsätta spela. Sångaren Mike Craft tog över sångmikrofonen.

Den 16 december 2021 dog Terry Uttley, 70 år gammal. Han var den enda kvarvarande originalmedlemmen. Han dog en månad efter att hans fru gick bort i cancer. Smokie kom med beskedet på sin hemsida och på sociala medier.

Urprungstexten skrevs i början av 2000-talet.