VÄRLDENS STÖRSTA ROCKGRUPP RULLAR IN

En av de största rockgrupperna genom tiderna, engelska Rolling Stones, bildades i början av 60-talet. Medlemmar sedan länge är sångaren Mick Jagger, gitarristen Keith Richards, trummisen Charlie Watts och gitarristen Ron Wood. Stones har tillsammans med Beatles påverkat rockmusikens utveckling och Stones är en av de mest långlivade grupperna – för många den största rockgruppen av dem alla.

Gruppens musik bygger på amerikansk musiktradition med blues och rythm and blues. De utvecklades från ett bluesbaserat coverband till en grupp som skrev egna bluesrocklåtar. Deras konstnärligt bästa period var, enligt många, mellan 1965 och 1975.

Det började i början av 60-talet då skolkamraterna Mick Jagger och Keith Richards träffade Brian Jones. De gillade samma musik och bildade en rockgrupp. Bill Wyman svarade på en annons och blev medlem i bandet. De tog namnet Rolling Stones och uppträdde första gången med det namnet på legendariska Marquee i London sommaren 1962.

Bill Wyman ersatte Dick Taylor på elbas och Charlie Watts ersatte Tony Chapman på trummor och det var med Jagger, Wyman, Richards, Watts och Jones som gruppen etablerade sig på klubbar i England.

De fick skivkontrakt på Decca och singeldebuterade med en Chuck Berry-låt, ”Come on” och de fortsatte att göra coverlåtar. Gruppens första singelframgång var Buddy Hollys ”Not fade away”.

Men Stones, som konkurrerade om uppmärksamheten med The Beatles, gjorde faktiskt en låt som var skriven av Lennon/McCartney, ”I wanna be your man”, som blev trea i England och Stones första på listorna i USA.

1964 kom första Lp:n, som innehöll covers, men gruppen uppmärksammades i större skala 1965 då gruppens kanske mest kända låt släpptes på LP, ”Satisfaction”.

Gruppen hade börjat skriva egna låtar, men hade ingen större erfarenhet av det. Men så fort de hade tid så satte sig Mick Jagger och Keith Richards ner och skrev låtar. Texterna handlade om deras samtid.

Det gick relativt fort för gruppen att slå igenom och ungdomarna i publiken var i extas. Under de tidiga konserterna stormade en del i publiken scenen, ungdomar svimmade och tjejerna kissade på sig av extas, enligt dokumentären Crossfire hurricane. Medlemmarna fick fly arenorna efter konserterna. Det blev ofta bråk mellan ungdomar och polis i samband med konserterna.

Rolling Stones, med 60-talets stora sexsymbol, Mick Jagger, var ”the bad guys” vilket var en medveten image. Föräldrarna till de unga fansen var rädda för gruppens skräckfyllda attityd och frågan var om de ville ha en av medlemmarna som svärson 🙂

Rolling Stones och Beatles var 60-talets stora rock- och popband. Stones var bandet med den tuffare attityden och framtoningen och beskrevs av engelsk press som farligare och mer rebelliskt.

”Sympathy for the devil”, som handlar om våldet runt om i världen, är en av gruppens stora låtar. Den spelades in sommaren 1968 och släpptes i december samma år.

Brian Jones, som spelade flera instrument, tvingades lämna gruppen sommaren 1969, bland annat beroende på konflikter om den musikaliska inriktningen.

Drogproblem låg också bakom det hela. Jagger och Richards tog också droger, men enligt Jagger tog Jones mer och fel sorter och fungerade inte som musiker längre. Ibland dök ha inte upp i studion och när han gjorde det var han frånvarande och hade svårt att bidra med något. 

Brian Jones fick sparken sommaren 1969. Han hittades död i sin swimmingpool i juli samma år. Han dog av alkohol- och drogmissbruk, men det har också spekulerats om att han mördades. Jones svenska flickvän Anna Wohlin hävdar att han mördades av en byggnadsarbetare som renoverade hans hus Cotchford Farm. Byggnadsarbetaren, Frank Thorogood, ska ha erkänt mordet på sin dödsbädd. Filmen Stoned från 2005 handlar om det. 

Rolling Stones var i chock. Jagger grät då gruppen skulle uppträda vid en minneskonsert, två dagar efter Jones död. Den arrangerades Hyde Park inför 500 000 i publiken.

Brian Jones ersattes av Mick Taylor från John Mayall’s Bluesbreakers. 1970 släppte gruppen en liveinspelning från en festivalkonsert i San Fransisco.

Vid Stones konsert knivmördades en svart man av Hells angels som hade hyrts in som vakter. Stones fortsatte att spela trots knivdådet vilket man fått kritik för. Liveskivan anses vara en av de bättre liveskivorna med gruppen.

Gruppen startade ett eget skivbolag och från och med nu blev deras logotype, tungan, en viktig symbol för gruppen. Perioden 1968 fram till mitten av 70-talet var en viktig utvecklingsperiod för gruppen.

En rad skivor släpptes och betraktas av rockkritiker som milstolpar, som Sticky Fingers 1971 med ”Browne sugar”, Exile on mainstreet” 1972, med stänk av rock, blues, country och gospel.

Mick Taylor, som ersatte Brian Jones, hade nu etablerat sig som en viktig kugge i rockmaskineriet Rolling stones. De byggde sin musik på blues, men experimenterade rätt mycket med annat också och vävde in piano och blås i sin musik och senare under 70-talet fanns influenser från disco, punk och new wave.

Men drogmissbruket började bli ett problem, särskilt för Keith Richards. Mick Taylor slutade i gruppem med musikaliska och juridiska tvister som följd. Taylor ersattes av Ron Wood från Rod Stewarts grupp Faces.

1981 släpptes en av Stones riktigt stora låtar, ”Start me up”. Annars är 80-talet en period som en del fans helst vill glömma, en parantes i Stones utveckling, med några få undantag.

Under 80-talet var det oklart vilken väg de skulle gå musikaliskt och skivorna blev lite skiftande kvalitetsmässigt jämfört med de tidigare skivorna.  Jagger och Richards satsade på soloskivor, men förenades igen i slutet av 80-talet och sålde ut världens stora arenor.

2005 inledde Stones en världsturné som skulle ha nått Ullevi och Göteborg den 10 juni 2006, men eftersom Keith Richards skadade huvudet i samband med att han ramlade från en palm så ställdes den och andra konserter in. 

Stones har fortsatt att turnérat sedan dess.

Texten skrevs ursprungligen under perioden 2004-2006. Uppdaterad 2023-05-24.

Foto: Fredrik Östensson