RASTLÖS SÅNGARE BORTOM ALLA TRENDER

Han rör sig i ett landskap av soul, jazz och rythm and blues. Musiken skiftar från svängiga och svulstiga arrangemang till lugna och meditativa spår där han ibland lite viskande levererar sin musik med mycket själ och hjärta.

Irländska George Ivan Morrison, eller som han är mer känd som, Van Morrison, var under 70- och 80-talet den rastlöse sökaren, bortom de senaste trenderna, en personlighet, som gick sina egna vägar, blygsam och inåtvänd.

Han föddes i Belfast i Nordirland den 31 augusti 1945. Han sjöng och spelade flera instrument, trummor, gitarr, elbas, saxofon och munspel. Van Morrison växte upp med mycket musik i sitt hem. Mamman var sångerska och pappan samlade på amerikanska jazz- och bluesskivor.

När han slutade skolan åkte han som 15-åring ut på Europaturné med gruppen ”The Monarchs”. De spelade på militärbaser.  1963 bildade Van Morrison gruppen ”Them” och sjöng soul och rythm and blues. Ett år senare släpptes den första singeln, ” Don’t start crying now”. Ett år senare kom ”Baby, please don’t go”, som nådde högt upp på topplistan i England.

Gruppen ”Them” hade präglats av flera medlemsbyten och Morrison blev irriterad på producenten Bert Berns. Berns flyttade till USa där han startade ett skivbolag. Han tog med sig Morrison som spelade in en skiva och singeln ”Browne eyed girl”, som blev en hit sommaren 1967.

Men Morrison och producenten Berns kom inte överens och hamnade i konflikt när Berns släppte en skiva mot Morrisons vilja.

Han flyttade tillbaka till Irland och skrev senare på för Warner brothers. 1968 släpptes den jazzinfluerade  skivan ”Astral weeks” som präglades av Morrisons intresse för keltisk mystik, vilket kom att genomsyra hans skivor framöver. Skivan beskrivs av rockkritiker som en av de bästa som gjorts.

1970 kom ”Moon dance”, som innehöll klassiska ”Into the mystic”. Nu inledde Morrison en av de mest kreativa perioderna hittills i sin karriär.

Efter en skilsmässa i början av 70-talet släppte han skivan ”Veedon fleece” 1974, en skiva som mycket handlade om uppbrottet med sin kärlek.

Efter flera års tystnad släppte Morrison en skiva 1977, men han drabbades av  scenskräck en period, men han turnerade för första gången på fem år. Konserterna blev nu allt mer oregelbundna och sporadiska och Morrison allt mer opålitlig. 1979 lämnade han scenen mitt under en konsert.

”Into the music” släpptes ett år senare och nu hade Morrisons musik förändrats. Texterna innehöll ännu större djup och ännu mer själ. 80-talet präglades av ett andligt sökande. 1986-års skiva ”No guru, no method, no teacher” är ett exempel på det. På den kritikerrosade skivan levde han ut och målade i hoppets, trons och de helande färgerna.

1988 samarbetade han med irländska ”The Chieftains” och gjorde folkmusik. Ett år senare släpptes skivan ”Avalon sunset”, som blev en kommersiell framgång. Han sjöng bland annat duet med Cliff Richard och så gjorde han en av de vackraste låtarna han gjort, ”Have I told you lately”.

(Texten skrevs perioden 2004-2006)