Folkrock, countryrock, hård elektrisk gitarrrock, singer-songwriter. Man kan beskriva den här artistens musik på olika sätt, beroende på vilken period man beskriver. Han tillhör veteranerna inom rockmusiken med rötterna i 60-talet och Kanada där han föddes när andra världskriget hade tagit slut.
Han flyttade till Los Angeles och Kalifornien i slutet av 60-talet och bildade 1964 gruppen ”Buffalo Springfield” tillsammans med Stephen Stills och gruppen blev Kaliforniens folkrockband nummer ett i slutet av 60-talet. Men han lämnade bandet och blev soloartist 1968 – Neil Young.
Han gjorde solodebut året efter med en skiva som delvis var countryinspirerad. Flera countrygrupper växte fram den här perioden och i början av 70-talet växte sig denna musikform sig allt starkare med grupper som ”The Eagles” och ”Poco”.
Neil Young blev en av medlemmarna i ”Crosby, Stills, Nash and Young”, som gjorde succé med sin folkrockorienterade och akustiska musik med tyngdpunkt på melodier och stämsång. Medlemmarna kom också från Byrds och Hollies.
Neil Young blev kanske sin generations mest inflytelserika singer-songwriterartist och har genom åren påverkat många andra artister.
Under 60-talet hade en folkmusiktradition växt fram i USA. Pete Seeger och Woody Guthrie var rötterna. Folkrocken var arbetarnas, de fattigas och invandrarnas musik, som medelklassens studenter beundrade och samlades kring i slutet av 60-talet, som var en period av sociala och politiska omvälvningar – då traditionella värderingar ifrågasattes.
Det var framtidstro och konflikter mellan den unga generationen och deras föräldrar och myndigheter. Det var i detta som Neil Youngs musik växte fram. Han tillhörde singer-songwriter-traditionen och många som gjorde det var inspirerade av Bob Dylan. James Taylor, John Denver, Van Morrison och Jackson Browne var alla en del av detta på olika sätt och med olika stil och inriktning.
Neil Youngs första stora framgång som soloartist kom med skivan ”After the goldrush” 1970. Hans fjärde skiva, ”Harvest” från 1972, är en milstolpe med bland annat låten ”Heart of gold”.
Hans musik, med Crosby, Stills, Nash and Young från 1970 och framåt och med gruppen ”Crazy horse”, har genom åren pendlat mellan olika stilar, countryrock, akustisk folkrock, till hård aggressiv gitarrbaserad rock, men också soul och pop.
Hans låtar har ofta handlat om ensamhet och desperation, ibland meditativa och tungt depressiva, som på sjunde skivan” On the beach”, inspelade med musiker från ”The Band”.
Neil Young har alltid gått sina egna vägar. Ett exempel på det är när han bildade en rockabillygrupp och spelade in en skiva som fick skivbolaget Geffen att stämma honom, dock utan framgång.
Bolaget tyckte att Young gjorde ”icke kommersiella skivor” som var långt ifrån det som publiken förknippade med honom. Men det struntade han i och gjorde istället en country and western skiva med Waylon Jennings och Willy Nelson 1985.
Neil Young har alltid haft ett socialt engagemang, som blev allt tydligare på 80-talet då han uppträdde på välgörenhetsgalor, mot kärnkraft och stöd till amerikanska jordbrukare. Han är en levande rocklegend, som efter Bob Dylan kanske är den främste rockikonen.
Blommans musiknörderier 