80-talet var syntpopens årtionde, och New wave, i spåren av punkrocken i slutet av 70-talet. Det var också en hel del New romanticband, som Duran Duran, Spandau Ballet och Culture Club. Mitt i den musikaliska landskapet fanns en man och en ”synth” – Howard Jones.
Howard Jones föddes den 23 februari 1955 och växte upp i Southhampton i England. Han började spela piano som liten. Han flyttade till Kanada i tonåren där han bildade sin första popgrupp, men han flyttade tillbaka till England igen.
Under 70-talet var Howard Jones med i flera popgrupper, som spelade allt från jazz och funk till pop, men det var som soloartist han skulle bli känd. Med en synthesizer, trummaskiner och sin röst erövrade han världen i mitten av 80-talet. Efter skivkontrakt släpptes hans första singel ”New song” 1983.
Det var första singeln från hans första skiva ”Human’s lib” från 1984. Låten nådde tredje plats på Englandslistan.
Tack vare MTV, music television, fick många artister den publicitet de behövde. Duran Duran är ett typexempel på vilken betydelse MTV hade för en grupps framgångar.
Under 60- och 70-talen var det en stark singelingel som artister strävade efter, men i början av 80-talet fick MTV en viktig betydelse för artisters framgångar och en musikvideo var närmast ett måste för att slå kommersiellt, så också för Howard Jones.
Andra skivan släpptes 1985, ”Dream into action” och Howard Jones gjorde en rad hitlåtar, ”smahs hits”, som ”Things can only get better” och ”Life in one day”.
Ett år senare, 1986, kom låten, som skulle bli hans största i USA. Hittills hade Howard Jones låtar klättrat högre på de Engelska listorna än i staterna, men nu var det tvärtom. Singeln ”No one is to blame”, producerad av Phil Collins, som också spelar trummor och sjunger bakgrundssång.
1989 släpptes fjärde skivan ”Cross that line” med låten ”Everlasting love”, en rätt hyfsad låt, men Howard Jones stjärna började nu dala. I början av 90-talet lade han ”synten” på hyllan och rullade fram pianot, men han fortsatte skapa musik under 90-talet. Han gjorde en skiva 2005, men för de flesta förknippas han med 80-talet.