När Bob Marley dog 1981 dog också en stor del av reggaens själ. Han var reggaens största artist och påverkade generationer av musiker och skivköpare med sin medryckande och starkt socialt engagerade texter och rastafarireligionens budskap.

Bob Marley, sångare och gitarrist föddes den 6 februari 1945 på Jamaica. Han hette egentligen Robert Nesta Marley och växte upp med framförallt sin mamma och morfar, men bodde vid sjuårsåldern med sin pappa i Kingston.

Som 14-åring flyttade han hemifrån för att satsa på musiken. Han kom i kontakt med andra musiker och var med och bildade gruppen ”Teenagers” tillsammans med bland andra Peter Tosh, senare en annan reggaeprofil.

Gruppen ändrade namn flera gånger och 1963 blev starten för ”The Wailers”, som spelade in sin debutskiva samma år, ”I’m still waiting”. Andra medlemmar var Bunny Wailer, Junior Braithwaith, Beverly Kelso och Cherry Smith.

Gruppen spelade in flera skivor på Jamaica under 60-talet – långt innan succéåren på 70-talet.  I slutet av 60-talet bodde Bob Marley i USA ett tag och jobbade på bilfabrik, men han var rädd att bli inkallade i försvaret och bli skickad till Vietnam, så han flyttade tillbaka till sitt hemland.

Efter debutskivan 1963 hoppade ett par av medlemmarna av och ett år senare låg ”Wailers” låt ”Simmer down” på hitlistan på Jamaica.

Flera år senare, 1972, skrev gruppen på för skivbolaget Island records och nu väntade några intensiva år för Marley. 1973 släpptes gruppens första skiva för Island records och det var Marleys första som släpptes utanför Jamaica.

Marley var också den första artisten därifrån som gjorde succé utanför sitt hemland. Han sjöng om människors vardag, om fattigdom och förtryck, om den verklighet som var hans. Texterna var socialrealistiska och det fanns politiska budskap, även om han själv inte ville kalla sin musik för uttalat politisk.

Samtidigt som Bob Marley och ”The Wailers” var nära framgång några år in på 70-talet hoppade Livingstone och Tosh av och satsade på en solokarriär.

1973 kom skivan ”Burnin’ med låtar som exempelvis ”I shot the sheriff”, som blev en hit med Eric Clapton ett år senare.

Marley möblerade om i gruppen och rekryterade sin fru Rita Marley, Marcia Griffith och Judy Mowatt som sångerskor. Efter en turné slog gruppen igenom i mindre skala med skivan ”natty dread” 1974 och gruppen fick sin första låt på ”Top 40” i England, med ”No woman no cry”.

Den 18 juli 1975 gjorde gruppen en legendarisk konsert, som spelades in och den utgjorde skivan ”Live” 1975.

Skivan ”Rastaman vibration” beskrivs som Marleys riktigt stora genombrott internationellt. Men samtidigt som han gjorde succé, framförallt i England, gick det lite trögt i USA.

Svarta radiostationer dominerades av disco och radiostationer som spelade pop valde framförallt New wave. men på Jamaica var Bob marley kung, ja närmast Gud, men kanske var han också ett hot för vissa. Den 3 december 1976 blev han skadad i ett mordförsök och han lämnade Jamaica, men bara för en tid.

1977 släpptes skivan ”Exodus”, hans största kommersiella framgång så långt, med låtar som exempelvis ”Jamming”. Skivan ”Kaya” 1978 var en av hans största med klassiker som ”Is this love?” och ”Satisfied my soul”. Marley ångade på och ett år senare släpptes skivan ”Survival” med bland annat låten ”So much trouble in the world”.

1980 släppte Bob Marley sin sista skiva, ”Uprising”.

Samma år föll han ihop när han var ute och joggade i Central park i New York. På sjukhus fick han veta att den cancer han hade fått besked om tre år tidigare hade spridits sig. Han hade cancer i hjärnan, lungorna och i levern. Den 23 september 1980 gjorde han sin sista konsert på Stanley Theatre i  Pittsburgh.

”I wasn’t going to, but I’m going to for my band and everybody. It’s a sold-out show. I’m going to do it.’ “

Den 11 maj 1981 dog Bob Marley, 36 år gammal. Men hans musik levde vidare. Två år senare släpptes skivan ”Legend – the best of Bob Marley”, som blev en stor framgång. Den äldsta sonen David, mer känd som ”Ziggy” Marley förvaltade sin pappas musik och fick stora framgångar under 80-talet.