Hon är institution i svensk rockmusik. Denna blonda kvinna från Västerbottens kustland har ända sedan tonåren varit aktiv inom musiken. Hon föddes i Umeå den 9 juni 1960 och gjorde skivdebut som 18-åring 1978 med skivan ”Finns det nån som bryr sig?” – inspirerad av folkmusik och schlager, men det var först 1981 som genombrottet kom med punk- och rockpräglade skivan ”För väntan”.
Eva Dahlgrens musik har beskrivits på olika sätt genom åren. Hon har alltid sökt, längtat och undrat. Kärlek, längtan och tvivel har varit ständiga teman och med bildspråk och lyriska formuleringar sökte hon livets kärna. Alltid rebellisk, agrressiv och förförisk.
Hon gjorde sensuella ballader och sjöng på sitt lite viskande sätt. Det var ofta allvarliga, djupa och lite knepiga texter – särskild på skivan ”Fria världen” där hon sjöng om döden.
En resencent skrev, efter hennes största skivframgång, skivan ”En blek blondins hjärta” 1991: ”Kors i taket, en Eva Dahlgren-platta utan mörker och död i var och varannan textrad”. Det har alltid funnits ett allvar i hennes musik och texter, men med åren blev musiken enklare och mer tillgänglig.
Med skivor som ”Tvillingskäl”, ”Ett fönster mot gatan” och ”Ung och stolt”. En bidragande orsak till genombrottet var radioprogrammet ”Eldorado” i dåvarande Riksradion som spelade hennes låtar.
Hon blev en förebild för andra svenska rocksångerskor och engagerade sig i välgörenhetssammanhang som exempelvis insamlingen till befrielserörelsen ANC i Sydafrika, hon engagerade sig i Rocktåget, fick Rockbjörnpriset ett par gånger flera Grammisar och pris av Stikkan Andersson. Hon engagerade sig också i klassiska sammanhang.
Pressbild: Creative commons/Sony music
Blommans musiknörderier 