Förutsättningarna för en utomhuskonsert var perfekta denna heta högsommarkväll – fredag, semesterlediga Eskilstunabor och solnedgång.
Singer-songwriter-artisten Lisa Miskovsky gjorde en, som hon själv säger, ”magisk konsert” på Mary´s Café utanför Eskilstuna förra sommaren.
”Vi ringde och krävde att få komma tillbaka”, sa Miskovsky och log från scenen, till publikens jubel.
På fredagskvällen var hon tillbaka på den minimala scenen i trä mellan fruktträden i trädgården tillsammans med Kalle Lundin på elbas och keyboard och Pelle Ekerstam på gitarr. Att beskriva konserten denna kväll som magisk är väl att ta i, men den får mycket väl godkänt.
Med sig i bagaget på den pågående turnén har hon en helt ny repertoar med nyskrivna låtar – de första inspelade låtarna sedan 2013, som exempelvis Home – om en promenad hem genom Stockholm efter en dag i studion, när alla andra är på väg ut.
Äntligen nytt material tycker hon själv – och det är bara att hålla med.
En ny skiva, Bottenviken, släpps i början av september.
Miskovsky bjuder också på gamla klassiker som exempelvis Lady Stardust och Driving one of your cars och varvar sin låtskatt med humor och personliga berättelser från sitt liv, bland annat om vänskapen och alla samtal med 96-åriga grannen i Umeå, Tore, som har hemtjänst eller om sin erfarenhet av Melodifestivalen 2012 då hon framförde starka Why start a fire.
Hon överraskar med Supertramps klassiska Give a little bit från skivan Even the quietest moments från 1977 (som också ex-Supertrampsångaren framförde på Cirkus i maj) och med en nedtonad och finstämd version av Springsteens Dancing in the dark från den enormt kommersiellt framgångsrika Born in the USA 1984.
Lisa Miskovsky bjuder på också på Acceptable Losses, skriven av Joakim Berg, tidigare sångare och gitarrist i rockgruppen Kent, som lade instrumenten på hyllan 2016. Delar av Eskilstunapubliken applåderar stolt.
Konsertens andra hälft lyfter och Lisa Miskovsky blommar ut i full prakt. Ärligt och äkta.
Jag saknade dock Brand new day, Rain Rain Rain och Come on strong, men så är det ju med alla konserter, det är ofta en eller ett par låtar ”man skulle vilja höra – också”. Man kan inte få allt här i livet.
Vad passar väl bättre än det avskalade formatet med akustisk gitarr och ett minimalt kompband som spelar starka, melodiska singer-songwriter-låtar? Inget en kväll som den på Mary´s.
Och vad gör man inte för att få en kort pratstund och sola sig i glansen 🙂
Skönheten och odjuret…
(Foto: Annika Selin)
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar