Ikväll är det högtryck på Hasslö i Karlskrona skärgård. Ulf Lundell med band gör sin tredje spelning under sin 15 datum långa sommarturné som avslutas i Göteborg i slutet av augusti.
Av de klipp jag har sett på nätet så låter det relativt bra, kanske bättre än jag hade förväntat mig. Men den som trodde att han skulle leva upp till originalmelodierna till hundra procent blir besviken. Det var länge sedan det lät som ´85 eller 2002.
Jag har sett Lundell flera gånger genom åren, senast på Göta Lejon på nyårsafton 2015. Då trodde nog de flesta att det var över, att det var det sista han gjorde på scenen. Han signalerade inför turnén att det skulle bli den sista, i alla fall på länge och med ”det här bandet”. Så min tjej och jag sa farväl och tyckte att nu njuter vi av alla de fina låtar han gjort på skiva resten av vårt liv. Men det ska medges, jag har varit lite sugen att också stå där i publikhavet i sommar och ännu en gång få höra vackra Danielas hus, underbara Evangeline och Sveriges alternativa nationalsång Öppna landskap. Men någonstans så känns det fel, för jag kände verkligen att det var slut 2015 när vi gick ut i nyårsnatten i Stockholm.
Men nu står han där på scenen igen, 70 år i november. Det är 2019 och han ser fräsch ut och det jag hör via de klipp som läggs ut så har han mycket kraft i rösten, denna nationalskald och som jag kallar honom ”Sveriges största rockpoet”.
Har man stått på scenen sedan 70-talet och levt med musiken hela sitt liv så är det nog svårt att lägga av, men åldern och hälsan tar väl ut sin rätt vad det lider, men just nu finns så vitt jag kan se, ytligt betraktat, inget som tyder på någon större nedtrappning. Lundell vill nog vara med ett tag till och säga från scenen vad han tycker om tillståndet i nationen.
Återstår att säga tack till Fredrik Beskow för att jag fick använda bilden från premiären vid Sofiero slott i Helsingborg och tack Henrik Persson för bilden från Hässlö!
Blommans musiknörderier 
Kommentera