WINNERBÄCK HITTAR HEM I PARADISET

Samtidigt som träden byter färg och exploderar i gult och rött, lanserar han sitt 12:e studioalbum, Eldtuppen. Mitt i livet känns Lars Winnerbäck mer mogen än någonsin.

Han har rest i 20 år – ”rest och flängt”. Han har passerat 40. Lyckligt gift dyker nya frågeställningar upp längs vägen – ”från Bråvikens vatten i Kolmårdsnatten”. Mellan Stockholm och Oslo. Längs Vättern. På Söder. I Sverige. I Alperna eller i Key West.

Släpp mig var som helst i världen. Jag tror jag hittar hem

Tvivel och mörker från svunna dagar finns kvar, vem är man? vart ska man? På väg – någonstans. Han tolkar samtiden och kommenterar samhällsklimatet, tillståndet i nationen, ”flyktingströmmar och högervindar”. Ett nytt liv som ”bullerbybarn” i Paradiset som påminner om Kent, precis som Hur och vem och vad. Ambivalensen till Stockholm finns kvar.

Det är mörka moln på himlen. Det är hårda ord i luften. Vi ska aldrig vika oss för sånt

Skivan Eldtuppen är ett av hans bättre på senare tid. Det är en kärleksförklaring till det liv som tog en ny vändning när han träffade den norska skådespelerskan Agnes Kittelsen för några år sedan. Winnerbäck är mitt i livet, med alla de glädjeämnen som finns med att ha funnit den rätta, men också med det ansvar det innebär och de nya perspektiven. Om att börja om.

Du är från ett gåtfullt håll och jag kommer från min kant. Ingenting har blivit enklare här, men det har just blivit intressant

Winnerbäck reser fortfarande bland granit och morän med gamla minnen med sig i bagaget – och texterna växlar mellan ett tidigare liv och ett nytt. Bildspråket känns igen. Nya ord, men samma knep.

Och det blir fredagskväll – en vanlig radhustaccokväll. Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt.

Skivan andas både vilsenhet, rastlöshet, vemod, men också hopp och han berättar om den vackra och svåra kärleken. Om äktenskap, att börja om, att bli pappa igen, om att ha tonårsbarn och att vara över 40.

Jag tror han hittar hem.

Och vi byter ringar och vi skriver kontrakt. Sånt där är inte för mig egentligen, skulle jag en gång sagt

Den 2 november inleder han en kortare höstturné med premiär i Linköping och final i Globen 29 november.

Bandet:

Jerker Odelholm – bas
Staffan Johansson – gitarr 
Carl Ekerstam – gitarr 
Therese Johansson – gitarr/sång
Jonna Löfgren – trummor
Tomas Hallonsten – keyboard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

WordPress.com.

Upp ↑

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

självförsörjande på en ö i Mälaren

%d bloggare gillar detta: