Man kan inte tro att det är en 73-årig kvinna som står på scenen inför drygt 28 000 i Nationalarenan, Friends, i Solna på torsdagskvällen. Från läktaren på ena långsidan ser det snarare ut att vara en vältränad 40-åring.
Cherliyn Sarkisian, född i Kalifornien 1946, mer känd som Cher, håller själv ett 15 minuter långt tal om att åldras, om att bli 40, efter inledande Woman´s world och Strong enough.
Tillsammans med bandet och ett tio-tal dansare bjuder hon på en färgsprakande ”Las Vegas-show” som dock börjar trögt. Det är först när hon ger oss två låtar från 60-talsepoken med Sonny and Cher som det börjar bli lite nerv och själ.
Cher levererar The Beat goes on från 1967 och I got you babe från 1965 tillsammans med Sonny Bono på rörlig svartvit bild på en skärm i bakgrunden. Det är för övrigt genomgående under den en och en halvtimme långa showen – bilder från barndomen och artist- och filmkarriären rullar på en ”skärm” bakom bandet och på de två storbildsskärmarna på båda sidor av scenen.
Bilderna blir en berättelse om Cher som artist och skådis och när hennes många år yngre kollegor på scenen dansar och bilderna rullar hinner stjärnan byta kläder och peruker. Allt är förstås välregisserat in i minsta detalj vilket man kan förvänta sig av en superstjärna som hon.
Cher bjuder på hitlåtar från sin karriär som inleddes i början av 60-talet, utmynnade i Sonny and Cher i mitten av 60-talet och kulminerade på 80- och 90-talen.
Förra året släppte hon skivan Dancing Queen i samband med filmen Mamma Mia 2 – Here we go again, en film där hon själv medverkar tillsammans med Stellan Skarsgård, Pierce Brosnan och Meryl Streep. Mycket riktigt blev det flera ABBA-låtar under konserten på Friends. Waterloo, SOS och Fernando. Den svenska publiken tog emot klassikerna med öppna armar och det var nu som det blev energi i jättearenan. Det var nu konserten lyfte.
Bäst denna kväll, förutom Sonny and Cher-nostalgin, var slutet med Marc Cohns Walking in Memphis, Michael Boltons I found someone, top tio-hit i USA 1987 (i något snabbare tempo än originalinspelningen) och monsterhiten från 1989, USA-trean If I could turn back time. Och Cher i svart peruk och i lättklätt svart (dock inte lika ”naken” som på Heart of Stone Tour 1989-90) tog oss tillbaka till 80-talet. Det var förvånansvärt likt originalen och kändes som om Chers röst inte hade åldrats ett dugg.
I slutet kom hon in på scenen i ljusa, lappade jeans och med röd peruk och rev av superhiten Believe, Billboard-etta i november 1998. Sedan tändes arenan upp och plötsligt var allt över. Inte ett enda extranummer.
Hennes konsert på Nationalarenan får tre av fem blommor av mig. Plus för att hon bjuder på två låtar Sonny and Cher och rocklåtarna från slutet av 80-talet. Minus för att hon inte framför min favorit Dark Lady från 1974, den sega inledningen, en del långa transportsträckor mellan klädombytena och ett något anonymt band som inte får någon som helst presentation. Men det är förstås Cher som står i centrum. Hon är den stora popstjärnan. Och hon verkar fortfarande gilla det.
Senast hon besökte Sverige för en konsert var under avskedsturnén 2004 då hon uppträdde i Globen. Konserten på Friends var hennes enda i Skandinavien på Europaturnén som går under det passande namnet ”Here We Go Again Tour 2019” mellan september och en bit in i november. Därefter åker hon tillbaka till hemlandet USA där hon, enligt nuvarande planer, avslutar i Las Vegas i slutet av februari.
Blommans musiknörderier 
Kommentera