The Beatles beskrivs i litteraturen som det största och mest inflytelserika popbandet i rockhistorien. Och många artister pekar ut bandet som det som inspirerat och påverkat dem mest av alla band. Faktum är att The Beatles har bidragit enormt till musik, film, litteratur, konst och mode och har haft en stark påverkan på popkultur och flera generationers livsstil.
Embryot till Beatles var The Quarrymen, som bildades i Liverpool 1957. Det var en skolgrupp som i slutet av 50- och i början av 60-talet bestod av olika medlemmar, som kom och gick, bland andra John Lennon, Stuart Sutcliffe, elbas och Pete Best, trummor. Namnet inspirerades av skolan de gick i, The Quarry Bank High School for Boys. Gruppen bytte namn till bland annat The Silver Beatles innan det till slut blev The Beatles.
Det var med formationen Ringo Starr, trummor, John Lennon, gitarr, Paul McCartney, elbas och George Harrison, gitarr, som Beatles skulle slå igenom, påverka rockmusikens utveckling och inspirera en hel generation med sin innovativa popmusik.
I början av 60-talet spelade Beatles, med Pete Best på trummor, på olika klubbar i Hamburg i dåvarande Västtyskland där medlemmarna utvecklades som musiker och ryktet om dem spreds vilket skulle leda fram till de första skivinspelningarna.
I hemstaden Liverpool spelade de live på olika ställen i staden. Cavern club, ursprungligen en jazzklubb, är kanske den mest kända.
När Beatles befann sig i Tyskland 1961 meddelade Stuart Sutcliffe att han skulle hoppa av. Han hade tidigare studerat på Liverpool college of art och hade bestämt sig för att fortsätta sina konststudier i Tyskland och vara med sin flickvän, fotografen Astrid Kircherr, som fotade gruppen i begynnelsen.
Avhoppet innebar att Paul McCartney kunde blomma ut som basist istället för att spela gitarr.
Under våren 1962 dog Sutcliffe av en hjärntumör endast 21 år gammal. Astrid Kircherr dog 82 år gammal i maj 2020 efter en tids sjukdom.
En konsert, som i rocklitteraturen beskrivs som avgörande, ägde rum 27 december 1960 på Town Hall Ballroom i norra delen av Liverpool. Få där hade hört talas om gruppen som, efter tysklandsvistelsen, hade blivit mycket bättre på sina instrument och som band. Många i publiken blev imponerade av musiken och nya spelningar bokades där. Nu etablerades Beatles som Liverpools mest populära band.
Brian Epstein upptäckte gruppen när han besökte klubben Cavern hösten 1961 och han blev manager. (Andra menar att det var gruppens första manager, barägaren Allan Williams, som upptäckte Beatles och ordnade spelningar åt gruppen bland annat i Tyskland)
Epstein, som drev en av norra Englands största skivaffärer, hade kontakt med skivbolagen och lovade att ordna spelningar även utanför Liverpool, bättre betalt och ett skivkontrakt.
Med Epstein som manager, George Martin på EMI-ägda Parlophone, som senare blev producent och med låtskrivarparet Lennon/McCartney skulle snart grunden läggas till rockmusikens mest framgångsrika grupper.
Producenten George Martin har beskrivits som den femte medlemmen, ”fifth Beatle”, eftersom det var han som, med sina musikkunskaper, lyfte medlemmarnas musik och idéer till en helt annan nivå jämfört med andra samtida grupper, med exempelvis arrangemang för stråkkvartetter, blås- och symfoniorkestrar.
Beatles var inspirerade av bland annat 50-talets rock med artister som Elvis Presley, Buddy Holly, Chuck Berry och Everly Brothers, men också tidiga Motown-artister. Gruppen blandade olika influenser och skapade sin egen musik med starka melodier och harmonier. Klassiskt skolade och innovativa George Martin förvaltade idéerna och skapade det unika Beatlessoundet, som tidigt 60-tal var rakare och enklare än det blev senare.
Beatles intåg inom pop- och rockmusiken innebar startskottet för den brittiska vågen, ”british invasion” på 60-talet då engelska grupper toppade hitlistor, framförallt i USA, inspirerade av amerikansk musiktradition.
Epstein lyckades få en representant från skivbolaget Decca att komma och lyssna på Beatles på Cavern club vilket ledde fram till en provspelning för skivbolaget i London tidigt 1962, men Decca nekade Beatles skivkontrakt.
I avvaktan på ett skivkontrakt försökte Epstein se till att medlemmarna fick ytterligare livespelningar och radiospelningar. Den här perioden såg han också till att måna om Beatles image och såg till att de hade kostymer och slipsar på scenen.
Gruppen fick så småningom kontrakt med EMI-ägda Parlophone efter en audition sommaren samma år.
I september åkte medlemmarna till London för att spela in sin första singel, Love me do i numera legendariska Abbey Road studios. Den släpptes i oktober (I USA 1964) och nådde sjuttonde plats på Englandslistan och plats ett på Billboard Hot 100 i USA 1964.
När Beatles hade provspelat för George Martin 1962 spelade Pete Best trummor på Love me do, men Martin tyckte att han inte spelade tillräckligt bra. Han sparkades och ersattes av Ringo Starr. Men det gick inte till på ett juste sätt. Medlemmarna gick bakom ryggen på Best och rekryterade Starr utan att Best kände till det och lät Epstein ge honom chockbeskedet, som kom när Beatles nyligen fått skivkontrakt och var på väg att slå igenom.
Våren 1963 släpptes gruppens första album Please, please me med låtar som I saw her standing there, Love me do och Twist and shout.
Den andra singeln, titellåten, Please please me, nådde förstaplatsen i England och låg där i 18 veckor. Albumet låg etta i 30 veckor.
Detta var bara början på en exceptionell framgångssaga för grabbarna från Liverpool. Ingenting skulle längre bli sig likt för John, Paul, George och Ringo. Nu väntade allt fler framträdanden i TV och radio och intervjuer för tidningar, radio och teve.
Gruppens första utlandsturné ägde rum i Sverige hösten 1963. Och det var radiomannen Klas Burling som var pådrivande för att få Beatles till Sverige. Den 23 oktober landade Beatles på Arlanda och de gjorde en spelning för Sveriges Radio i Karlaplanstudion, som sedan blev Maximteatern. Sedan vidtog konserter i bland annat Karlstad, Göteborg och Eskilstuna. Beatles var relativt okända i Sverige vid den här tiden, men singeln She loves you nådde förstaplatsen på både Kvällstoppen och Tio i topp senhösten 1963. Beatles besök i Sverige avslutades med ett framträdande i TV-programmet Drop-in där också Lill-Babs medverkade. När Beatles återvände till England togs medlemmarna emot av skrikande och hysteriska fans och journalister på flygplatsen i London.
Beatleshysterin tog vid och bandet möttes några år framöver av skrikande fans på konserter och flygplatser. Deras föräldrahem belägrades av galna fans och beatlarna kunde efter det inte röra sig fritt.
Första uppträdande i USA ägde rum i TV-programmet The Ed Sullivan show i februari 1964 och programmet sågs av över 70 miljoner tittare. Efter framträdandet i TV gjorde gruppen konserter i Washington och i Carnegie Hall i New York där hundratals poliser såg till att värna medlemmarnas säkerhet.
Beatles hade enorma framgångar på hitlistorna i England och USA under 60-talet och hade sammanlagt 17 singelettor i England och 20 i USA och 28 Top-tio-hits i hemlandet och 34 Top-tio-hits i USA.
1964 hade The Beatles sex låtar på förstaplatsen. Första låten som nådde toppen i USA var I Want To Hold Your Hand 1 februari 1964.
Under åren på 60-talet gjorde Beatles två skivor per år, bortsett från en vardera åren 1966 och 1968. Dessutom gjorde gruppen massor av singlar och bland annat ett par långfilmer, Help och A hard days night.
Beatles radade upp en rad skivor som idag är klassiker, bland annat debuten Please please me 1963, A hard days night 1964, Rubber soul 1965, Revolver 1966, Sgt. Pepper´s lonely hearts club band 1967 och Abbey road 1969.
Beatles intåg på den amerikanska kontinenten 1964 banade också väg för andra grupper, som exempelvis Rolling Stones och Animals och gruppen inspirerade även unga amerikanska artister och band. Dessutom påverkades bland andra John Lennon av den amerikanska folkmusiktraditionen med Bob Dylan i spetsen, vilket kan höras på Rubber soul från 1965.
Under Beatles´ andra USA-turné spelade gruppen inför nästan 56000 skrikande åskådare på Shea stadium i New York, men frågan var om någon egentligen hörde musiken eftersom man nyttjade högtalaranläggningen som till vardags användes som utrop på basebollmatcherna. Ljudkvaliten var förstås långt ifrån dagens på de stora arenorna.
Efter USA-vistelsen väntade inspelningen av skivan Rubber soul och en turné i England. Det skulle bli gruppens sista i hemlandet. Året därefter, 1966, bestämde de att de inte skulle spela live mer utan koncentrera sig på skivinspelningar och annat.
Allt mer musikaliskt självförtroende och erfarenhet gjorde att Beatles fortsatte att utveckla sin musik och experimenterade allt mer. Relationen till producenten George Martin förändrades och medlemmarna drev tydligare på för att få igenom sina egna personliga idéer och man landade nu allt mer i den psykedeliska formen, inspirerad av österländsk musik, framförallt från Indien. Skivan Revolver från 1966 är exempel på det, men också det album som har beskrivits som Beatles mästerverk, Sgt. Pepper´s Lonely hearts club band från 1967.
Skivan betraktas som en milstolpe i rockhistorien, med låtar som With a little help from my friends och Lucy in the skies with diamonds. En del Beatlesbeundrare och andra bedömare ser den LP:n som den bästa som någonsin har gjorts. Andra framhåller Revolver som den bästa. Oavsett så kom den i en tid, 1967, ”summer of love”, då drogromantiken exploderade och den har beskrivit som ett soundtrack till den ungdomskultur som rådde då med hippies, droger och fri kärlek.
Efter mycket problematiska besök i Japan och i Filippinerna kom så det berömda uttalandet från John Lennon om kristendom i en intervju i tidningen Evening Standard 1966. Lennon hävdade att Beatles var större än Jesus. I England väckte uttalandet ingen större uppmärksamhet, men när intervjun publicerades i den amerikanska tonårstidningen Datebook under sommaren reagerade de kristna i det så kallade bibelbältet i USA. Offentliga bål arrangerades där skivor med Beatles brändes och radiostationer bojkottade gruppens musik. Vid en presskonferens senare pressade journalisterna John Lennon, som sa att det hela var en missuppfattning och han försökte förklara vad han hade menat med jämförelsen mellan Jesus och Beatles popularitet.
Den sista konserten som Beatles gjorde inför betalande publik gjordes i San Francisco den 29 augusti 1966. Medlemmarna var trötta på hysterin och behövde en paus.
Efter den närmast osannolika framgången och den hektiska tiden fram till nu gjorde medlemmarna annat en tid och det ledde fram till spekulationer i pressen om att gruppen var på väg att splittras.
I augusti 1967 dog Brian Epstein i en överdos och plötsligt stod Beatles utan manager. 1968 åkte Beatles till Indien och träffade gurun Maharishi Mahesh Yogi och mediterade. Det ledde fram till ”The White album”, en dubbel-LP från 1968 med låtar som Back in the USSR och Blackbird. Skivan var en tillbakagång till den lite enklare gitarrbaserade formen.
Efter ytterligare tre skivor, Yellow submarine, Abbey road och Let it be, splittrades Beatles officiellt 1970. Risken för ett slut för gruppen hade blivit allt mer överhängande de sista året. Exempelvis hade John Lennon hösten 1969 kommit med beskedet till de andra att han tänkte lämna gruppen, men de kom överens om att hemlighålla det ett halvår.
Det har skrivits mycket om anledningen till att Beatles upphörde som grupp. Det finns förstås inte en enda enkel förklaring. Flera faktorer låg bakom.
Under de sista två åren hade sammanhållningen ställts på prov. Det var dålig stämning och konflikter om den musikaliska inriktningen, samtidigt som det fanns en stark lojalitet i bandet. Medlemmarnas privatliv hade också förändrats och de hade börjat intressera sig för andra projekt, bland annat egna soloskivor.
John Lennon hade 1966 träffat den japanska konstnärinnan Yoko Ono, som, till skillnad från de andra medlemmarnas flickvänner, fanns med i studion när de spelade in. Det ledde till irritation bland de andra i Beatles. Hon satt dessutom inte tyst och iakttagande i studion utan kom med synpunkter.
Beatles hade 1967 bildat ett eget skivbolag, Apple där alla affärer skulle samlas. Det fanns ambitiösa och idealistiska mål med bolaget, men det blev en ekonomisk katastrof av olika skäl.
En starkt bidragande orsak till splittringen var försöket att reda ut de trassliga affärerna i Beatles´ bolag Apple. Olika uppfattningar om hur det skulle gå till och vilka som skulle anlitas ledde till en långvarig tvist.
Förutom dåliga affärer så hade bland annat huvuddelen av aktierna i bolaget sålts utan Lennons och McCartneys kännedom och de förlorade kontrollen över sin egen musik. Under över 50 år stred McCartney om rättigheterna till sina och Lennons låtar i musikförlaget Northern songs, som bildades 1963 för att förvalta musiken. 2017 vann McCartney rättigheterna.
1969 hade Paul McCartney gift sig med Linda Eastman, vars far drev en advokatfirma i USA tillsammans med sin son. Paul McCartney föreslog att Lindas pappa skulle kunna reda ut skivbolaget Apples problematiska affärer, medveten om risken det innebar för trovärdigheten på grund av det nära bandet med svärfar.
När det kom till affärsmannen och managern Allen Kleins kännedom att Beatles hade ekonomiska problem erbjöd han sin tjänster med målet att lösa de ekonomiska problemen. Klein blev tillfälligt manager och McCartneys svärfar blev juridiska rådgivare, men konflikter mellan dem gjorde att samarbetet med Eastman avslutades. Klein, som varit manager för Rolling Stones, The Animals och Sam Cooke, blev Beatles affärsman och senare manager.
Men McCartney vägrade att skriva på ett avtal med Klein som han inte litade på. Han befarande att Klein, som var känd för att vara en hårdför affärsman, skulle roffa åt sig gruppens pengar. Det ledde fram till att McCartney stämde sina kompisar i gruppen och bolaget Apple med syftet att juridiskt upplösa gruppen.
I samband med att han McCartney lanserade sin första solo-LP, McCartney, i april 1970, meddelade han samtidigt, under uppmärksammade former, sitt besked att han lämnat Beatles.
I december lämnade han in stämningen till en domstol. McCartney ville säkra sina intressen och ville att Beatles tillgångar delades i fyra lika stora delar så att man kunde gå vidare.
De ekonomiska och juridisk turerna kring Beatles musik fortsatte under många år efter det och ledde också till en offentlig konflikt mellan Lennon och McCartney. Beatles upplöstes formellt flera år efter beskedet från McCartney i april 1970.
Men det var frostigt även mellan McCartney och Harrison, Starr och Ono. När Beatles skulle väljas in i Rock´n roll hall of fame 1988 vägrade McCartney komma på grund av ouppgjorda ekonomiska affärer. Samtidigt hade de andra stämt McCartney eftersom han under 70-talet hade förhandlat till sig bättre ersättning från skivbolaget EMI när det gällde försäljningen av Beatles-skivor i samband med att han skrev kontrakt för sina soloskivor. Men McCartney tillbakavisade detta och ansåg att det låg utanför Beatles.
Texten har granskats av Beatlesexperten Peter Torsén som levt och andats Beatles sedan han som 7-åring såg gruppen i TV-programmet Drop-in hösten 1963.
Tack, vi ses i vimlet!
NÅGRA KÄLLOR:
allmusic.com
Abbey Road studios
Rolling Stone
Beatles officiella hemsida
Billboard
The Beatles An illustrated record av Roy Carr och Tony Tyler
Beatles – en musikbiografi av Carl Magnus Palm
The faber companion to 20th-century popular music av Phil Hardy och Dave Laing
Stora boken om rock av Tony Russel, Kaj Kindvall och Leif Wivatt
Rock dag för dag, Svensk översättning och bearbetning av Leif Wivatt
Bonniers rocklexikon
Intervjuer med medlemmarna och dokumentärer på Youtube
Blommans musiknörderier 