GINO VANNELLI – EN JUVEL

Jag gillar många olika stilar inom musiken, men återvänder ofta till den kanadensiske sångaren och musikern Gino Vannelli – en oerhört begåvad artist som jag beundrar mycket, en sångare som har behållit sin fantastiska röst genom åren. Den är tekniskt sett lika bra nu som för 30 år sedan, men egentligen ännu bättre med all livserfarenhet som finns i den.

Jag såg honom första gången i mars 1992 då han gjorde sin första konsert i Sverige. Det var på Cirkus i Stockholm. Musiken berörde mig mycket och jag rankar nog den konserten som en av mina fem bästa.

Tre år senare intervjuade jag honom efter en konsert i Västerås konserthus. Han berättade öppet om perioden då han var borta från rampljuset efter de framgångsrika åren på 70- och 80-talen.

På 70-talet beskrevs han som en sexsymbol med sin maskulina framtoning på scenen och man kan väl inte annat än säga att han har behållit formen sedan dess och ser ut som hälsan själv. Ett manligt ideal.

Gino Vannelli fick skivkontrakt på skivbolaget RCA som 17-åring 1969. Men han ville mer och sökte upp Herp Albert, chef för A&M-records i Los Angeles i början av 70-talet, för att få honom lyssna på musiken som han och broder Joe hade skapat. Det ledde till ett skivkontrakt på A&M.

Hans första skiva, Crazy life, släpptes 1973 och han slog igenom med låtar som Crazy life, People gotta move och fick en allt bredare publik med Brother to Brother och I just wanna stop 1978.

På 70-talet uppträdde han tillsammans med Stevie Wonder, Liza Minnelli, och Gladys Night and the Pips, men i början av 80-talet förändrades skivbranschen, bland annat med MTV och det uppstod en kreativ konflikt med skivbolaget, som ville att Vannelli skulle göra musik i stil med exempelvis Air Supply och liknande, men det ville han inte. Det var inte i linje med hans musikaliska inriktning. För att ta sig ur det skivkontrakt han hade tvingades han betala närmare en miljon dollar. Det påverkade honom både ekonomiskt och mentalt, har han berättat i intervjuer.

Utan skivkontrakt var han tvungen att försöka hitta en väg framåt som person och musiker. Han försökte ta sin musik vidare, som han själv ville forma den.

Han började meditera och umgås med munkar och rörde sig bort från popscenens strålkastarljus.

Gino Vannelli tröttnade på popmusiken, på turnéerna och skivbranschen. Han flyttade från Los Angeles till Oregon med sin familj i början av 90-talet. Han byggde en egen skivstudio, bildade ett eget skivbolag och släppte en ny skiva som han hade full kontroll över, ”Inconsolable man”. Han började läsa religion, filosofi och läste om olika världskulturer. Han umgicks med munkar och andra religiösa ledare i både USA, Japan och Peru. Han sökte på djupet efter livets mening och var borta från rockscenen i över tio år.

Gino Vannelli hittade till slut harmoni i tillvaron och började leva ett enklare liv och umgicks mer med familjen, men han dök så småningom upp med den jazziga skivan ”Yonder tree” 1995. Vannelli återvände allt mer till rötterna i jazzen efter alla år i den, som han upplevde, hektiska och kravfyllda, popbranschen. Han gjorde en djupdykning i den klassiska musiken i slutet av 90-talet. Den ambitiöse Gino Vannelli tog sånglektioner innan han spelade in skivan ”Canto” som kom 2003.

2006 var han tillbaka på rock- och popscenen igen med skivan ”These are the days och sedan dess har han ofta återupptagit sina klassiska låtar i nya arrangemang.

På Canto sjunger han på engelska, franska, spanska och italienska och hans röst var bättre än någonsin, kraftfull, känslosam och full av energi. Efter en period i jazzens och den klassiska musikens tecken kände han sig mogen för popmusiken igen. Även om hans klassiska ”Canto” exploderar i teknisk briljans, lidande och romantiska toner så fick beundrarna vänta, rätt länge, på ”den gamle Vannelli” och 2006 slog han till – med ännu mer kraft, mod och erfarenhet. 2009 kom ännu en skiva i den fåran.

Jag såg honom på konserthuset i Stockholm vintern 2013. Då fick publiken uppleva en mer avskalad kanadensare som kompades av enbart piano, trummor och kontrabas.

Pandemin satte stopp för konserten på Göta Lejon 2020, men på Valborgsmässoafton, drygt fyra år efter biljettsläppet, stod han äntligen på scenen i Sverige igen.

LÄS OM KONSERTEN PÅ GÖTA LEJON 2024 HÄR!

.