Med rötterna i 50-talets soul, rythm and blues och rockmusik dök den engelske pianisten och sångaren Elton John upp i slutet av 60-talet tillsammans med textförfattaren Bernie Taupin. Efter skivdebuten 1969 blev han på 70-talet en av de största skivartisterna någonsin.
Men hans liv kantades av personliga problem och skandaler. 70-talets snabba framgångar och vilda liv ledde till alkohol- och drogmissbruk, men också sexmissbruk och bulimi.
Elton John, eller Reginald Kenneth Dwight som han hette från början, föddes den 25 mars 1947, knappt två år efter att andra världskriget tog slut. Han växte upp i stadsdelen Pinner i nordvästra London.
Musiken blev tidigt ett intresse och en trygghet för den unge Elton John. Hans mamma, Sheila, som gillade att dansa, introducerade honom i musikens värld. Hans pappa Stanley hade också ett visst inflytande, med intresse för bland annat jazz. Pappan var militär under andra världskriget, spelade trumpet och var med i ett storband.
Varje fredag stannade hans mamma till vid en skivbutik efter jobbet och köpte skivor och sonen satt hemma och väntade förväntansfullt på vad mamma skulle komma hem med. En dag kom hon hem med musik av Elvis Presley vilket fick den unge Reginald att höja på ögonbrynen.
Redan som ett litet barn började han spela på det piano som fanns i barndomshemmet. Det var på det han i 20-årsåldern kom att komponera låten som gjorde att han slog igenom, Your song, med text av Bernie Taupin.
Hans pappa gillade inte rockmusik som sin son vilket skapade en spricka mellan dem. Hans auktoritära pappa förknippade rockmusiken med en osund livsstil, som kunde leda honom in på fel vägar.
Elton John flydde in i sitt pojkrum och in i musikens värld som barn när föräldrarna bråkade om hur den unge gossen skulle uppfostras, berättar han i sin självbiografi Me från 2019.
I sitt pojkrum läste han böcker och serietidningar, lyssnade på musik och började samla på skivor. Han intresserade sig för hitlistor och satt på sitt rum och klippte ut listor från musiktidningarna NME och Melody Maker. Vart han än gick fanns skivetiketter som Decca och Parlophone, A- och B-sidor och utgivningsår i hans huvud och när han fyllde år var det bara böcker och skivor han önskade sig.
Föräldrarnas relativt strikta uppfostran, och långa perioder av en frånvarande pappa, påverkade Elton Johns självförtroende och tillsammans med konflikträdsla skapade detta problem för honom långt upp i vuxen ålder, både när det gäller relationer inom popbranschen och i privatlivet.
Han tyckte att han var tjock under uppväxten och var inte nöjd med sig själv, skriver han i självbiografi Me, Elton John från 2019. Rockmusiken blev hans tillflykt.
Elton John var en musikalisk begåvning som barn. Han spelade klassisk musik i flera år och skrev under uppväxten egna låtar.
När han var 11 år fick han ett stipendium och började studera klassisk musik på Royal Academy of Music, men det var rockmusiken han var intresserad av. Little Richard och Jerry Lee Lewis blev stora förebilder och inspirationskällor.
När rockmusiken exploderade under 50-talet förändrade det Elton Johns liv. Som tonåring fick han jobb som barpianist på Northwood Hills hotel på kvällar och nätter. Han framförde standards och egna låtar och hade glasögon som liknade Buddy Hollys. För lönen köpte han ett elpiano.
Under tonåren skildes föräldrarna och både pappan och mamman gick in i nya förhållanden. Elton John fortsatte att bo hos sin mamma som träffade en ny man, som till skillnad från hans biologiska pappa, gav John bekräftelse. Dessutom gillade han rockmusik.
Johns biologiska pappa visade fram till sin död 1991, enligt John, aldrig att han var stolt över sin son, som hade valt ett liv bakom pianot istället för att utbilda sig. Pappan såg heller aldrig någonsin sin son uppträda. Däremot delade de tillsammans kärleken till Watford i fotboll och gick på matcher under Johns uppväxt.
På 60-talet var Denmark street i London centrum för musikindustrin. Elton John fick jobb på Mills Music där han bland annat paketerade noter och drömde om att komma någonstans med sin egen musik.
Tillsammans med några kompisar bildade han i början av 60-talet bandet Bluesology, som spelade rythm and blues och soul. Elton John blev professionell musiker för första gången. Bandet skrev på för Fontana Records och gjorde skivdebut med Elton Johns låt Come Back Baby 1965. Bandet kompade Isley Brothers, Patti LaBelle & the Blue Bells och Lee Dorsey när de besökte England för en turné 1969.
Våren 1966 spelade gruppen i Hamburg och spelade på Top Ten Club på Reeperbahn, ett av de ställen som The Beatles hade spelat på innan Liverpoolgruppen slog igenom i början av 60-talet.
Elton John, som senare i livet kom att få stora problem med alkohol och droger, var nu i 20-årsåldern och var inte alls intresserad av alkohol och konstigt nog inte heller sex, skriver han i sin biografi, Me. Hans intresse var att spela och på fritiden leta efter skivor på gatorna i Hamburg.
Men han sökte både sin sexuella- och musikaliska identitet och kände efter hand att Bluesology egentligen inte var ett band för honom och heller inte att det var tillräckligt bra för att kunna slå igenom.
I slutet av 60-talet fick han kontakt med Liberty Records efter att ha svarat på en annons i musiktidningen NME. Han strålade samman med textförfattaren Bernie Taupin, som hade svarat på samma annons.
Vid första träffen med skivbolaget gav musikproducenten och skivutgivaren Ray Williams Elton John ett oöppnat brev med texter som var skrivna av Bernie Taupin. Vem kunde då ana att det skulle leda fram till ett livslångt samarbete och odödliga poplåtar, som ”Your song” och ”Candle in the wind”.
John och Taupin flyttade till en lägenhet i London. De skrev låtar, besökte ofta skivbutiken Musicland i Soho, gick på bio och blev vänner för livet. De kämpade om att komma någonstans med musiken och skrev låtar till andra artister, som exempelvis den brittiska sångerskan Lulu innan deras musik hamnade på Elton Johns soloskivor. Lulu hade framgångar med Isley Brother-låten Shout och var gift med Maurice Gibb från Bee Gees i slutet av 60- och i början av 70-talet.
Elton John spelade också klaviatur med andra artister och grupper i slutet av 60-talet, som exempelvis The Hollies.
Sedan Elton John och Bernie Taupin träffades för första gången har de aldrig suttit i samma rum och skrivit låtar tillsammans, som Lennon/McCartney, har John sagt i flera intervjuer. Taupin gav texterna till John och från pianot strömmade låtar som skulle bli oförglömliga popklassiker.
Inspirationskällor var 50- och 60-talets rock- och soulmusik, men det fanns också en hel del klassiska referenser i musiken. Hans musik är en blandning av klassisk musik, gospel, country, rock, blues och soul.
Elton John skrev kontrakt med musikförläggaren Dick James, som grundade skivbolaget DJM records 1969. James hade sex år tidigare bildat Northern songs tillsammans med Brian Epstein och Beatles vars låtar var förlagda i bolaget.
När Elton John bildade sitt eget skivmärke Rocket några år senare, 1973, hamnade han i en tvist om royalties med Dick James. 1985 stämde Elton John James och krävde rättigheterna till sina tidiga låtar och John vann tvisten.
Elton John hade 1967 träffat Linda Woodrow i samband med att gruppen Bluesology spelade på en klubb 1967. De flyttade in i en lägenhet tillsammans med Bernie Taupin. John och Woodrow förlovade sig och planerade att gifta sig, men hans omgivning tyckte inte att det var en bra idé. Bernie Taupin gillade henne inte alls.
Men de förlovade sig och planerade giftermålet, och även om den nu 21-årige Elton John insåg att han inte älskade henne egentligen var han så konflikträdd att han inte vågade berätta att han ville dra sig ur. Han försökte istället ta livet av sig genom att gasa ihjäl sig i en ugn. Men Bernie Taupin räddade honom.
En livsavgörande händelse i sammanhanget inträffade en kväll på en klubb i London. Elton John hade frågat en vän från bandet Bluesology, Long John Baldry, om denne ville vara ”best man” på bröllopet. Han hade tackat ja och de skulle träffas på klubben för att prata om detaljerna när Baldry utbrast: ”Varför ska du gifta dig med den där jävla kvinnan. Du är ju homosexuell”. Han sa vad Elton John egentligen visste, eller åtminstone misstänkte, men inte vågade uttrycka.
Han och Bernie Taupin rumlade hem i natten och Linda Woodrow fick beskedet. Elton John sa att han inte ville gifta sig. Bernie Taupin skrev sedan låten Someone saved my life tonight och efter det såg de henne aldrig mer.
Så beskriver Elton John den livsavgörande händelsen i självbiografin Me. Händelsen finns också med som en del i filmen om honom, Rocketman.
Efter att ha kämpat några år med låtskrivandet spelade John in sin första skiva, Empty sky, som släpptes 1969. Den gick obemärkt förbi.
Men året efter fick han chansen att spela i USA. Hans första konsertuppträdande som soloartist i landet i väster ägde rum på legendariska rockklubben The Troubadour i Los Angeles i augusti 1970. Rockklubben var centrum för 60-talets folkrock/singer-songwriter-scen med artister som Jackson Browne, Carole King, Joni Mitchell, Bob Dylan och Linda Ronstadt och andra storheter.
I publiken fanns flera musiker och kändisar, bland andra Stephen Stills och Elton Johns stora förebild på den tiden, Leon Russel, som han senare kom att samarbeta med. Det var på klubben Troubadour Don Henley och Glenn Frey träffade Linda Ronstadt och blev en del av hennes kompgrupp innan Eagles bildades i början av 70-talet.
Uppträdande blev en succé och Elton John fick fina recensioner. Rubriken i Los Angeles times löd: Elton John New Rock Talent och i en annan tidning löd rubriken: John – a spectacular talent. Recensenten skrev: ”Han kommer att bli en stor stjärna”.
Det fanns flera faktorer som gjorde att Elton John togs emot så väl i USA i början av 70-talet. Hans musik var väldigt amerikansk i sitt uttryck och tillhörde singer-songwriter-traditionen tidigt i hans karriär. Satsningen på att spela live på The Troubadour, centrum för 60-talets folkrock/singer-songwriter-scen, blev därför en fullträff. De positiva recensionerna i massmedia bidrog förstås också till ett ökat intresse bland den musikintresserade befolkningen.
Det som Elton John och Bernie Taupin hade kämpat så länge för hade blivit verklighet. De fick vind i seglen och Elton John levde ut sina frihetskänslor och blev vild på scenen, likt Little Richard och Jerry Lee Lewis. Man kan beskriva det sin en reaktion på uppväxten. Han flydde uppväxtens ”förtryck”.
1970 hade Elton John träffat managern John Reid, som var skivbolaget Tamla Motowns ansvarige i Storbritannien. De inledde ett förhållande och Reid blev också hans manager. Förhållande tog slut efter några år, men Reid fortsatte som manager fram till 1998.
Samma år släpptes hans andra skiva med låten som kom att förändra allt – Your song. Den nådde åttonde plats på Billboards Hot 100 och fjärde plats i hemlandet England.
Under 70-talet radade han upp många låtar som kom att bli klassiker, som exempelvis Rocket man från skivan Honky chateau 1972 – hans första album-etta i USA av sammanlagt sju.
Elton Johns kreativitet var enorm under 70-talet. Mellan 1970 och 1976 släppte han hela tio skivor.
1972 kom första USA-ettan av sammanlagt fem, Crocodile rock, och han radade under 70-talet upp låtar som Daniel, Bernie and the Jets, The bitch is back, Good Bye Yellow Brick road, Philadelphia Freedom och Island Girl.
1973 släpptes Don´t shoot me, I´m the only pianoplayer och nådde förstaplatsen i USA och flera andra länder, även i England. Samma år kom kritikerrosade Goodbye yellow brick road med låtar som titellåten och Candle in the wind.
I England radade Elton John upp fyra albumettor med Don´t shoot me, I´m the only pianoplayer, Goodbye yellow brick road, Caribou och Eltons Johns Greatest hits åren 1973-74. Det skulle dröja till 1989 och skivan Sleeping with the past innan han nådde förstaplatsen på albumlistan i England igen.
Skivan Captain Fantastic and the Brown Dirt cowboy från 1975, som Elton John själv håller högt, kom ”bara” tvåa i England.
Ett bevis på Elton Johns framgångar som skivartist var att han hade en Top 40-singel i USA varje år mellan 1970 och 1996, enligt allmusic.com.
Elton John och textförfattaren Bernie Taupin skrev odödliga rocklåtar under 70-talet, men de tog en paus i samarbetet i slutet av 70-talet. Inom några år skulle de återigen göra poplåtar tillsammans.
Efter dubbel-LP:n Blue Moves 1976 trappade han ner och gjorde ingen skiva alls 1977. Han tog en paus från musiken och renoverade sitt hus.
Han inledde senare ett samarbete med textförfattaren John Osborne, som ville att Elton John skulle skriva musiken innan han skrev texterna, tvärtemot hur John och Taupin hade arbetat tillsammans. Det tvingade Elton John att experimentera mer på pianot. Det var nu som låtar som Blue Eyes och Little Jeannie skapades.
Efter ett par mindre framgångsrika skivor, A single man 1978 och Victim of love 1979, återupptogs samarbetet med Bernie Taupin 1979 och skivan 21 at 33. Titeln antydde att det var hans 21:a skiva totalt vid 33 års ålder. Den släpptes 1980 och blev bland annat en framgång i USA där den sålde guld.
Elton John åkte ut på världsturné med sitt originalband från 70-talet och hans shower var nu större än någonsin. Bland annat spelade bandet i Central park i New York i september 1980 inför en halv miljon i publiken.
Elton John gjorde sig känd under 70-talet för sina många färgglada och märkliga scenkläder tillsammans med olika glittriga glasögon i olika storlekar. På scenen i Central park kom han ut på scenen i extranumret, utklädd till Kalle Anka, med en stor vit stjärt och sjöng klassiska Your song. Han kunde inte hålla sig för skratt när han framförde låten och han passade på att sjunga ”kvack” ett par gånger dessutom och ”förstörde” genom scenkläderna och sin uppspelta attityd stämningen i den klassiska poplåten om ungdomlig kärlek.
1983 släpptes skivan Too low for zero med låtar som I’m still standing och I guess that’s why they call it the blues. Det var hans största framgång på många år.
I takt med framgångarna under 70-talet hade hans kokainmissbruk blivit allt värre. Elton Johns liv i början av 80-talet beskrivs av honom själv som ett stort kaos. Pojkvänner kom och gick, samtidigt som han drog i sig allt mer kokain. I mitten av 80-talet höll hans liv på att spåra ur fullständigt.
Allt hade gått så fort under 70-talet, hitlåtarna hade radats upp en efter en, pengarna hade rullat in, konserterna hade blivit allt mer extravaganta med allt mer märkliga scenkläder och glasögon. Fester med alkohol och kokain spårade ur. Elton John tappade fotfästet och förlorade sig själv.
Med bristande självkänsla i grunden, upplevelsen av att inte vara accepterad av sin far, kämpade han också med sin sexualitet. Ena dagen homosexuell, andra dagen bisexuell. När han gifte sig med kvinnan, vännen Renate Blauel, 1984, blev många överraskade. Men han hittade en trygghet i henne, som han såg som den perfekta kvinnan – om han hade varit heterosexuell.
Efter ett hårt turnéliv och 16 år av missbruk var han nära att dö. Efter år av stolthet och attityden att ”jag klarar mig”, fick han professionell hjälp på behandlingshem och han tvingades bearbeta sina innersta känslor. I intervjuer han har gjort genom åren är ett återkommande budskap från Elton John till dem som på olika sätt mår dåligt: Sök hjälp, släpp stoltheten!
I mitten av 80-talet fick han allvarliga problem med sin röst och kunde inte prata och sjunga som han brukade. Drogerna hade tagit överhanden och började påverkade hans liv och hälsa, kreativitet och skivinspelningar på allvar. En läkare uppmanade honom att ställa in en del av en turné i Australien 1986 på grund av hälsoproblem, med misstänkt strupcancer, men han vägrade.
Efter turnén i Australien, där han uppträdde tillsammans med en stor symfoniorkester, väntade en operation. Det visade sig att det inte var cancer utan en cysta som opererades bort.
En tid efter operationen tyckte Elton John att hans röst blev bättre. Den var mörkare och hade mer kraft, tyckte han, men han kunde inte längre sjunga falsett.
Efter separationen 1988 från Renate Blauel, som han gifte sig med 1984, sålde han en stor del av sin konst, juveler, möbler och scenkläder, bland annat via Sotheby’s i London. Han ville börja på nytt. Han ville inte längre bo i ett popstjärnehus utan i ett hus som kändes som ett riktigt hem, berättar han i sin självbiografi.
Efter att han klarat sig från att dö i missbruk, och såg personer runt omkring honom död i AIDS, bland andra Freddie Mercury 1991, startade han under 90-talet en insamlingsfond för aidssjuka och donerade sina skivinkomster till Aidsforskning.
När skivan ”The One” kom 1992 blev det hans största framgång sedan ”Blue moves” 1976. Han skrev musik till filmen ”Lejonkungen” med Tim Rice och efter ett par hyfsade skivor i mitten av 90-talet spelad Elton John in sin gamla hit ”Candle in the wind” igen, men den gången handlade den inte om Marilyn Monroe utan om Lady Diana som omkom i en omdiskuterad bilkrasch 1997. Singeln blev den snabbast säljande hitlåten någonsin i både USA och England.
Sedan 2005 är han gift med filmregissören och reklammannen David Furnish och har två barn tillsammans. Att döma av intervjuer med honom så är han numera tillfreds med livet och tycker att familjen är det viktigaste av allt.
Innan coronakrisen slog till vintern 2020 gav han sig ut på en tre år lång avskedsturné, Farewell Yellow Brick Road. Den inleddes hösten 2018 och skulle avslutas i Nordamerika 2021, men pandemin satte stopp för turnén.
Förhoppningsvis kan Elton John, som fyller 74 år i år, återuppta den och avsluta en enorm karriär som han hade tänkt. Sedan 30 år tillbaka är han fri från missbruket och är ”Still standing”.
Texten uppdateras!
KÄLLOR:
Me, av Elton John, 2019
Filmen Rocketman, 2019
Intervjuer med Elton John på Youtube
allmusic.com
https://www.eltonjohn.com/
Blommans musiknörderier 