”SVERIGES STÖRSTA ROCKBAND”

I slutet av 80-talet bildar sångaren och gitarristen Joakim Berg och gitarristen Sami Sirviö tonårsgruppen Coca cola kids. De repar på Balsta musikslott i Eskilstuna där många ungdomar genom åren harvat i timmar på sina gitarrer och dunkat skiten ur trummorna. Inspirationskällor är Elvis, Beatles, U2, Depeche Mode och David Bowie, men också The Cure, Jesus and Mary Chain och My Bloody Valentine för att ta några exempel.

På gymnasieskolan St.Eskils cafeteria Grönan bestämmer sig Martin Sköld och Joakim Berg sig för att bilda ett band. Cafeterian brinner ner senare. Det är dock inte dessa unga herrar som ligger bakom branden.

Ett antal arbetarungdomar sammanstrålar. Deras vägar möts i musiken. Bandet kallar sig för Jones och giftet. Medlemmar är Martin Sköld, elbas Joakim Berg, sång och gitarr, Sami Sirviö, gitarr, Markus Mustonen, trummor och Tomas Bergqvist, keyboard.

Första spelningen äger rum i Lindesberg och den andra på krogen Knegoffs i Eskilstuna. De största fansen är deras kompisar.

Gruppen vinner en musiktävling 1991, Cult 91. Samma år får gruppen kontakt med skivbolaget EMI som gillar gruppens musik. Martin Roos, länge vd för det kommunala bolaget Destination Eskilstuna, blir medlem i bandet året efter. Tomas Bergkvist slutar och satsar på studier och jobb. Han blir polis i Eskilstuna.

Gruppen Jones och giftet byter namn till Havsänglar som de heter en kort period. 1993 flyttar gruppmedlemmarna till Stockholm och målet är från start, sägs det, att bli ”Sveriges största rockband”, även om det kanske uttrycktes på ett annat sätt då. Gruppen heter nu Kent som Joakims bror Adam kommer på. Det är ”det största loosernamnet” av alla, tycker medlemmarna.

Bandet får fler spelningar och sommaren 1994 får de skivkontrakt på BMG och spelar in sin debutskiva i studio Silence i Värmland. Andra band som spelat in i studion är Ebba Grön, Eldkvarn och Dag Vag.

Skivan släpps 1995 med låtar som Blå Jeans och Halka. Första singeln är När det blåser på månen som släpps i februari 1995. Skivan släpps i mars och på sommaren uppträder gruppen på Lollipopfestivalen i Stockholm och slår igenom inför 10 000 i publiken.

På hösten samma år, när Kent arbetar med sin andra skiva, slutar Martin Roos och börjar på Sony Music i Stockholm. Harri Mänty blir ny gitarrist. Roos blir senare manager.

Nu börjar resan mot de stora framgångarna. 1996 får Kent en grammis för bästa rockgrupp och det ska bli fler grammisar och även rockbjörnar kommande år.

1996 släpps den andra skivan Verkligen och nu väntar en omfattande turné. Gruppen får bra recensioner och för många musikjournalister är Kent nummer ett.

Skivan Isola spelas in i Belgien och släpps 1997. Låtar som klassiska Om du var här och 747 blir senare två klassiker i Kents låtskatt.

Musiken har utvecklats och Kent låter bättre än någonsin och det är medvind för Eskilstunagruppen som åker på turné i Sverige och andra europeiska städer.

1998 uppträder gruppen på Statt i Eskilstuna i samband med att staden av P3 utsetts till Årets Popstad, en av många konserter i hemstaden.

Motiveringen till att Eskilstuna utses till Årets popstad 1998 lyder:

”Ett starkt lokalt musikliv med distinkta toppar i form av Kent, Yvonne och Superswirls. En bred bas av kommande talang i Sveriges förmodligen replokaltätaste stad. Ett starkt stöd för ung musik från bland annat kommun och studieförbund. Ett flertal väl fungerande konsertlokaler och engagerade musikentreprenörer”.

Medlemmarna provar sina vingar i USA, det pratas om en storsatsning. 1999 släpps Hangnesta Hill, som förutom att det är titeln på skivan också är ett namn på en stadsdel i Eskilstuna. Men USA-lanseringen rinner ut i sanden.

Kent fortsätter att turnera och festa rejält och 2002 släpps Vapen och ammunition med låtar som Kungen är död och Musik non stop. Det blir fler grammisar och Kent är nu en stor svensk rockgrupp.

Skivförsäljningen går som smör i solsken och 2005 kommer vad som av många betraktas som den bästa skivan med gruppen, Du och jag döden, med låtar som Den döda vinkeln, Mannen i den vita hatten (16 år senare) och Max 500, som också var namnet på en gammal svartkrog i Eskilstunas gamla kvarter.

Men 2006 kommer chockbeskedet för fansen. Gitarristen Harri Mänty hoppar av bandet. Den officiella förklaringen var att han vill gå en annan väg musikaliskt och att han själv valt att sluta.

Men i en SVT-dokumentär om bandet i december 2016 framkom att Mänty tvingades sluta på grund av alkoholproblem. Han berättade i dokumentären att den första reaktionen var stark, men att han förstod att beslutet från de andra medlemmarna berodde på omtanke och att han skulle försöka hitta tillbaka till sig själv.

När skivan Tillbaka till samtiden släpps 2007 har gruppen ändrat stil. Det är mer svulstiga synthar och storslagna arrangemang och mindre av framträdande och ångestfyllda och distade gitarrer. Och det utvecklas på kommande skivor som Röd och En plats i solen.

Bandet har onekligen utvecklats från ett skramligt garageband till ett av Sveriges populäraste band.

Kent ångar på och släpper skivan Jag är inte rädd för mörkret 2012. Jocke Berg sjunger om ett rosa 80-tal och om tidigare drömmar och ideal. Medlemmarna börjar bli medelålders. Fortfarande är det mystik, tvivel, mer grått än ljust, men ändå hopp.

Våren 2014 släpps singeln La Belle Epoque från skivan Tigerdrottningen – en samtidsskildring av Sverige – om tillståndet i nationen.

Ingen anar då att nästa skiva kommer att bli deras sista.

På våren 2016 släpps en omtalad video. Budskapet är glasklart. Kent ska göra sin sista skiva och turné.

För fansen är det ett närmast chockartat besked. De reagerar med bestörtning och gråter. Allt är snart över.

Skivan får titeln ”Då som nu för alltid”.

Avskedsturnén inled i Linköping i september och lördagen den 17 december tar allting slut med sista spelningen på Tele2-arena i Stockholm.

”Sveriges största rockband” Kent är historia, 26 år efter starten i Eskilstuna.

Bilderna ovan är tagna av mig. Konsertbilden är från Sporthallen i Eskilstuna 2008 och den andra är från den uppmärksammade (!) presskonferensen på Berns 2012.