FÖREGÅNGARE INOM HÅRDROCKEN

I början av sin karriär blandade engelska Deep Purple klassisk musik med rock och de är föregångare inom hårdrocken tillsammans med Led Zeppelin.

Det speciella med gruppen var Jon Lords klassiskt inspirerade keyboardarrangemang, som dominerade tillsammans med Richie Blackmores avancerade och speciella gitarrspel, som bildat skola och så den tunga sången av Ian Gillan. Det svåra med Deep Purple är att hålla reda på alla avhopp, medlemsbyten och olika uppsättningar av gruppen under åren.

Det är faktiskt lite konstigt att de överlevde alla förändringar, men paradoxalt gjorde förändringarna gruppen ännu mer populär.

Deep purple bildades av Richie Blackmore, elgitarr, John Lord, keyboard, Ian Paice, trummor, Rod Evans, sång och Nick Simper, elbas. Den första uppsättningen bildades i Hertford våren 1968. Gruppen spelade in tre skivor, fick en hit i USA, ”Hush”, men upplöstes efter en kort period. Innan första skivan ”In the shades of Deep Purple” 1968 turnérade gruppen i Skandinavien.

”Hush” hamnade fyra på Billboardlistan i USA i september 1968 där den låg i två veckor.

Den andra uppsättningen av gruppen bestod av delvis nya medlemmar, som elbassisten Roger Glover och sångaren Ian Gillan, som hade spelat in nio singlar med gruppen Episode six. Gruppens bassist Roger Glover ersatte Nick Simper som slutade tillsammans med Nick Evans.

Gruppen spelade från början en typ av symfonisk rock och samarbetade med The Royal Philharmonic Orchestra, men projektet blev ingen succé.  Deep Purple övade mycket och spelade live en hel del, men i England var det svårt att få gehör för musiken.

Från och med den femte skivan ”In rock” utvecklade gruppen den hårdrock som de skulle bli så framgångsrika med. Musiken blev tyngre och mer gitarrdominerad. Från och med nu och några år framåt skulle gruppen ha sin mest kreativa och mest kommersiella period i gruppens karriär. ”Deep Purple in rock” innehåller låtar som ”Bloodsucker, ”Speed king” och Child in time”, men folk runt omkring gruppen tyckte att det inte fanns något riktig hit.

De slog igenom med dunder och brak med skivan ”In rock” från 1970 och ett år senare kom klassiska ”Fireball”.

1972 släpptes skivan ”Machine head” som innehöll en låt vars inledning nog alla elgitarrister försökt efterapa. De hade planerat att spela in skivan i Montreaux i Schweiz, men lokalen ”The Casino” brann ner när Frank Zappa spelade där och det inspirade Deep Purple som skrev en av rockmusikens största låtar, ”Smoke on the water”, som blev en stor framgång för gruppen, som spelade in skivan på ett hotell i närheten av den lokal som hade brunnit ner.

Deep Purple slog, som en av de första europeiska grupperna, igenom i Japan och spelade in en mycket omtalade skiva där, ” Made in Japan”. Gruppen, som hade utvecklat en stark scenshow, var egentligen emot liveskivor och tyckte inte att de kunde fånga den stämningen som finns under en konsert.

Deep Purple släppte ingen singel från liveskivan i England, men i USA såg vissa en möjlighet att tjäna pengar på ”Smoke on the water”. Den blev en av de mest framgångsrika låtarna i USA:s rockhistoria.

Men motsättningar om den musikaliska inriktningen skapade konflikter i gruppen i samband med inspelningen av skivan ”Who do you think we are”. Sångaren Ian Gillan var inte med under delar av inspelningen utan kom in i slutet och spelade in sången när allt annat var klart.

Han tyckte att skivan ”Machine head” hade varit ett steg tillbaka i förhållande till ”Fireball” och han och gitarristen Riche Blackmore hade olika uppfattningar om den musikaliska inriktningen. Gruppen upplöstes 1973.

Glover och Gillan började jobba med annat. Men senare samma år återbildades gruppen, del tre av gruppen, Richie Blackmore var kvar, så också Jon Lord och Ian Paice, men nu hade Glenn Hughes, elbas, tillkommit tillsammans med den helt okände sångaren David Coverdale.

De spelade in tre skivor innan den uppsättningen också gick i graven. Den första var ”Burn” från 1974 – lite mer bluesig än tidigare. Coverdale och de andra inledde en världsturné i Sverige i slutet av 1973 och ett nytt kapitel hade inletts. Blackmore dominerade allt mer och på scenen bredde han ut sig med sina gitarrsolon.

Även betydelsefulla Richie Blackmore hoppade av efter skivan ”Stormbringer” 1974 och bildade gruppen Rainbow tillsammans med Ronnie James Dio och Tommy Bolin blev ny medlem. Gillan bildade eget under namnet ”Gillan”.

En förklaring till att Blackmore hoppade av var att Coverdale och Hughes tagit mer utrymme som låtskrivare och Blackmore’s idéer hade fått stå tillbaka. Blackmore’s avhopp i mitten av 70-talet skakade gruppen, som dock bestämde sig för att fortsätta.

Den nya uppsättningen av Deep Purple spelade in två skivor och sedan upplöstes den också. Samma år, 1976, dog Bolin av en överdos heroin, blott 25 år gammal. Sångaren David Coverdale bildade Whitesnake.

1984 meddelade gruppen att de hade återförenats och då var det den klassiska andra uppsättningen med Blackmore, Lord, Paice, Glover och Gillan. De släpptes skivan ”Perfect strangers” som började snurra på skivtallriken och Deep purple rullade ut på världesturné.

Men det blev inte som det en gång var. Gruppens storhetstid och kreativa topp var förbi och ännu en gång blev det konflikter i gruppen. Motsättningar mellan Blackmore och Gillan ledde till att Gillan slutade 1989.

Han ersattes av Joe Lynn Turner från gruppen Rainbow. Blackmore hoppade av ännu en gång och ersattes av Joe Satriani en kort period innan Steve Moorse blev ny medlem.