ÄLSKADE OCH HATADE MUSIKALISKA MÄSTARE

Medlemmarna i den amerikanska rockgruppen Toto har för länge sedan lärt sig att leva med att ständigt bli kritiserade för att vara musikaliska maskiner, som spelar för polerad, tillrättalagd och könlös västkustrock. Samtidigt som rockkritiker i bland annat svenska kvällstidningar har haft Toto som hatobjekt, särskilt under 80-talet, var gruppen respekterad i musikerkretsar och älskades och försvarades av fansen.

Gruppen bildades i Los Angeles 1977 av David Paich, keyboard, Steve Lukather, elgitarr, Bobby Kimball, sång, David Hungate, elbas, Steve Porcaro, keyboard och brorsan Jeff Porcaro på trummor.

Flera av dem kom från musikaliska familjer och lade grunden för sina framgångar i San Fernando Valley i norra Hollywood. De var bara tonåringar när flera av dem spelade in i studion eller reste ut på turné med etablerade artister under 70-talet, innan gruppen bildades. Steve Lukather och Jeff Porcaro förekommer som studiomusiker på hundratals skivor sedan dess.

Medlemmarna fick kontakt via några av deras föräldrar och när de spelade i studion med andra musiker. De växte upp med klassisk musik och jazz. David Paich’s pappa, Marty Paich, var jazz- och popmusiker och arrangör. Sonen David’s musikaliska talang och utbildning och tur att ha lika begåvade vänner var förstås en stor fördel.

Bröderna Jeff, Mike och Steve Porcaro var/är söner till Joe Porcaro, som spelade jazz och percussion. (Jeff dog 1992 och Mike dog 2015)

På High school träffade David Paich bröderna Porcaro och de började spela tillsammans. Efter skolan åkte Jeff Porcaro ut på turné med Sonny and Cher och spelade också med jazzrockgruppen Steely Dan.

Jeff hade träffat medlemmarna i gruppen, Walter Becker och Donald Fagen, på en klubb och de fastnade för hans sätt att spela trummor och ville att de skulle spela tillsammans.

Jeff Porcaro och David Page bildade under Highschooltiden gruppen ”Rural Still Life”, som de andra bröderna Porcaro blev medlemmar i. Några av dem var med och spelade in Boz Scaggs’ skiva ”Silk degrees” 1976 och skivans framgångar gjorde att de kom till insikt om att deras dröm om att starta ett band och bli något kunde bli verklighet.

Efter att ha turnérat med Boz Scaggs frågade Jeff Porcaro och David Paich om Steve Lukather, Bobby KImball och David Hungate ville vara med i bandet som blev Toto.

Gitarristen Steve Lukather upptäckte musiken tidigt och hade en förmåga att spela och skriva egen musik. Däremot hade ingen i familjen någon särskild musikalisk talang, men det hade sonen Lukather.

Han spelade i flera skolband, bland annat med gitarristen Michael Landau, keyboardisten Steve Porcaro och trummisen Carlos Vega och ryktet om gitarrbegåvningen spred sig ju mer han spelade och snart var han en av de hetaste studiomusikerna i Los Angeles och då ska man komma ihåg att han då bara var tonåring! Se hans discografi. Det är en tillsynes ändlös lista på studiojobb. stevelukather.net.

Toto:s debutskiva släpptes 15 oktober 1978 och de fick stora framgångar med hiten ”Hold the line”, som nådde femte plats på amerikanska Billboardlistan 13 januari 1979 och nådde plats 14 i England den 10 februari samma år.

Efter den överraskande framgången med första skivan ville medlemmarna följa upp den genom att blanda klassiska element med rå bluesrock. Resultatet blev andra skivan ”Hydra” som släpptes 1979, en temaskiva och en berättelse från första låten till den sista.

Trots ekonomiska och personliga problem i gruppen i början av 80-talet släppte Toto sin tredje skiva, ”Turn back” 1981. Skivan blev en stor succé i Japan, bland annat låten ”Good bye Eleonore”, som också blev en hyfsat populär låt på andra håll i världen. Japan har varit ett land som Toto har återvänt till många gånger sedan dess.

Året efter, 1982, släpptes skivan som blev det stora genombrottet. Fjärde skivan var en ambitiös skivproduktion med avancerade orkesterarrangemang. Skivan fick sex Grammys, bland annat för ”Bästa skiva” och ”bästa sångarrangemang”.

Låtar som ”Rosanna” och ”Africa” blev de största låtarna på skivan som är en milstolpe i gruppens karriär och i pophistorien. ”Rosanna” handlar om Steve Porcaros dåvarande flickvän, filmstjärnan Rosanna Arquette.

Efter inspelningen flyttade bassisten David Hungate med sin familj till Nashville, men fortsatte med musiken, country då förstås. Han ersattes av mellanbrorsan Porcaro, Mike, som då blev hundraprocentig medlem (Han hade varit med på ett hörn på gruppens fjärde) och Toto genomförde en framgångsrik turné.

Distanserad från Toto:s idéer och med personliga problem hoppade sångaren Bobby Kimball också av. Avhoppet var oväntat och påverkade gruppen som inte var riktigt mogna och förberedda för ett sådant avhopp.

Efter en lång och intensiv jakt på en ersättare valde de tillslut Fergie Frederiksen, som ny sångare. Ungefär samtidigt var gruppen också upptagna av arbetet med att spela in en temalåt för de olympiska spelen i Los Angeles 1984 och musik till filmen ”Dune”.

I slutet av 1984 släpptes den femte skivan ”Isolation”, sångaren Fergie Frederiksens första och enda skiva med gruppen. ”Stranger in town” klättrade upp på ”Top 30” i USA, men annars var skivan mindre framgångsrik kommersiellt än tidigare skivor.

1986 hoppade Fergie Frederiksen av samtidigt som Toto planerade att spela in sin sjätte skiva ”Farenheit”. Ersättare blev Joseph Willimans, son till en känd orkesterledare från Boston, John Williams. Sonen Joseph hade under uppväxten drömt om att få sjunga med Toto och hans dröm gick i uppfyllelse. Han var relativt okänd i rockkretsar.

Låten ”I’ll be over you” som dock sjungs av Steve Lukather nådde elfte plats på amerikanska Billboardlistan och för första gången anlitade gruppen andra studiomusiker. Miles Davis bidrog med sin trumpet på skivan.

1988 släppte gruppen ”The seventh one” och singeln ”Stop loving you” blev en stor hit, framförallt i Japan där den nådde första plats. I Japan och Europa fanns gruppens stora publik. En annan låt från skivan var ”Pamela”.

Ex-sångaren Bobby Kimball var aktuell som sångare på skivan, men av olika anledningar blev det inte så. Istället rekryterades sydafrikanen Jean-Michael Byron, men hans tid i gruppen blev kort. Det blev en skiva och en turné. Steve Porcaro hoppade av eftersom han inte var nöjd med hur Toto:s musik utformades och hans låtar sällan fick gehör hos de andra.

I slutet av 80- och i början av 90-talet lade gruppen Toto på hyllan ett tag och Steve Lukather spelade in sin första soloskiva.

Den 5 augusti 1992 avled trummisen Jeff Porcaro. Den första versionen om dödsorsaken var att han dött av en allergisk reaktion i samband med trädgårdsarbete då bekämpningsmedel användes. Men den officiella förklaringen var att han dog av en hjärtattack. Det fanns uppgifter om att kokainmissbruk var orsaken. Enligt medlemmar i gruppen använde Jeff droger ibland, men har förnekat att det skulle ha varit förklaringen till dödsfallet.

Trots dödsfallet genomförde gruppen en Europaturné under hösten 1992. Gitarristen Steve Lukather blev huvudsångare och engelsmannen Simon Philips, som bland annat spelat med The Who, ersatte Jeff Porcaro på trummorna. Under turnén hyllade Toto sin vän och barndomskamrat och spelade låten ”Song for Jeff”. Sedan gick ryktet över världen att Toto hade splittrats.

Inför inspelningen av en skiva 1999 återförenades Totos originalsångare Bobby Kimball med de andra efter 15 års frånvaro och blev återigen gruppens huvudsångare.

2005 fick gruppen en ny medlem, Greg Phillinganes på keyboard och sång. Han ersatte David Paich som slutade turnéra av familjeskäl.

Toto splittrades 2008. Steve Lukather hade ingen lust att fortsätta i gruppen längre, framförallt för att vare sig David Paich eller någon av syskonen Porcaro fanns kvar i gruppen.

Men gruppen återförenades två år senare för en turné för att hedra bassisten Mike Porcaro som led av sjukdomen ALS. Men blev ingen tillfällig återförening.

I juni 2011 inledde gruppen en ny Europaturné med Joseph Williams vid mikrofonen istället för Bobby Kimball och Steve Porcaro, keyboards, Nathan East, bas, Simon Philips, trummor, David Paich, keyboards och Steve Lukather, gitarr.

Gruppens originalbassist, David Hungate, återförenades med Toto på gruppens Nordamerikaturné 2014. Då fanns också den tidigare Doobie Brothers-sångaren Michael McDonald med och sjöng bakgrundssång.

Toto har fortsatt turnéra sedan dess.

(Originaltexten skrevs perioden 2004-2006 och har bara delvis uppdaterats!)