GENESIS I DANMARK FÖR 30 ÅR SEDAN

Det var en relativt fin dag som jag minns det. Ett tio-tal personer stod utanför hotellet mitt emot Centralstationen i Örebro och väntade på bussen som skulle ta oss till Danmark. Jag var 20 år och hade en biljett till en konsert med ”världens bästa band”.

Förväntningarna var väldigt stora när Kumlabuss rullade in mot trottoarkanten och vi fick gå på bussen som skulle ta oss söderut den där morgonen för så många år sedan. 50 mil i buss till Gentofte stadion, norr om centrala Köpenhamn, påbörjades.

Resan inklusive konsertbiljett kostade 500 kronor (motsvarar 975 kronor i dagens penningvärde, enligt SCB)

När vi anlände till stadion dansade fans på biltaken med ölflaskor i händerna, det viftades med rödvita flaggor och det strömmade ljuv musik från diverse bärbara stereoapparater. Det var Danmarks nationaldag. Det förstärkte förstås feststämningen.

Jag hade på bussen fått kontakt med en tjej och en kille som visade sig vara syskon. De bodde i Örebro, precis som jag. Vi pratade om musik i allmänhet och Genesis i synnerhet. Han samlade på skivor och Genesis-prylar, precis som jag. Väl inne på innerplanen köpte vi öl, Tuborg förstås, och vi satte oss på en filt på gräset framför scenen.

Jag minns att jag tyckte tjejen var så vacker där hon satt. Den svaga danska sommarvinden blåste lätt i hennes mörka hår och hon log så vackert. Jag var 20 och singel. Hon var i samma ålder. Jag blev lite kär där i gräset.

Stadion började fyllas och konsertstarten närmade sig.

Paul Young var förartist. Så vi fick ”Wherever I lay my hat ( That´s my home” och ”Everytime you go away” innan Genesis så småningom kom in på scenen och inledde med energifyllda ”Mama” från 1983.

Jag var i himmelriket. Det var en oerhört stark konsertupplevelse. Jag har flera gånger på senare tid konstaterat att det aldrig blir så starka musikaliska upplevelser som då, i de sena tonåren eller i 20-årsåldern. I alla fall inte för mig. Närmast liknande upplevelser hade jag i Stockholm då jag såg U2 tillsammans med min tjej 2015.

De tio-tal personer som på morgonen den 5 juni 1987 hade gått på bussen i Örebro upplevde ett av de största banden live. Brittiska Genesis hade sin största kommersiella framgång med skivan ”Invisible touch” som släpptes 1986 och gruppen var i slutfasen av ”Invisible touch-tour” som avslutades på Wembley-stadium i juli. Samtidigt hade trummisen och sångaren i gruppen, Phil Collins, oerhörda framgångar som soloartist med ”No Jacket required” med låtar som ”Sussudio” och ”One more night”. Han var 36 år då. Nu är han 66 och sitter på en stol på scenen, med en käpp i handen, och sjunger sina hits från förr. Han gör med ”Not dead yet-turnén 2017 förmodligen sin sista turné.

När solen sakta gick ner bakom läktarna på Gentofte stadion den där junikvällen för 30 år sedan höll jag armarna om henne.

Och jag önskade att konserten aldrig skulle ta slut.