Efter att i en bloggtext här på Blommans musiknörderier ha skrivit ner mina reflektioner och intryck om brittiska Marillions konserter på Cirkus i Stockholm i helgen och delat det i en grupp på Facebook, ”Marillion Weekend 2022”, strömmade kommentarerna in från världens alla håll. En kommentar var så hatisk mot mig och det jag skrev att jag väljer att inte konkretisera vad vederbörande skrev.
Marillion gjorde tre konserter 20-22 maj och det var en fantastisk upplevelse att vara på plats. Lördagens konsert, då gruppen framförde den senaste skivan, An hour before it´s dark, i sin helhet, var magisk för att använda ett slitet begrepp. Det var starka låtar och ljussättningen var fantasisk.
En kompis och jag valde att inte se den tredje och sista konserten på söndagen då gruppen skulle framföra sin, enligt vår uppfattning, bästa skiva, Seasons end från 1989, i sin helhet. Orsaken till att vi valde bort konserten var att sångaren, Steve Hogarth, hade tappat rösten i sista extranumret under lördagskonserten och inte skulle klara av att sjunga till 100 procent dagen efter. Han gick själv ut på Instagram på söndagen och berättade att han inte skulle klara sången under söndagens konsert.
Trots allt genomförde gruppen konserten och Steve Hogarth sjöng, dock inte med samma röst som han brukar. Fansen var lyriska och hyllade bandet och sångaren för att han gjorde det, trots den ansträngda rösten. Min bloggtext någon dag efter hade rubriken ”Marillion på Cirkus – ett antiklimax”. Så var det för mig och min kompis eftersom vi befarade att gruppen inte skulle framföra skivan Seasons end på det sätt vi hade förväntade oss och hade drömt om, även om det senare visade sig att det ändå blev en stark upplevelse för de som var där, utifrån ett delvis nytt sammanhang.
Jag tror att de engelsktalande fansen missuppfattade min text något efter att ha använt google translate. Tänker man på ”Vi valde då att bojkotta tillställningen, men många fans försökte på sociala medier se det hela positivt och något udda och historiskt i gruppens karriär. En inställt konsert är också en konsert…” så kan jag förstå det på ett sätt. De känner ju inte till det Lundell myntade för länge sedan efter att ha tvingats ställa in en konsert eftersom han var för berusad.
Jag har aldrig påstått att konserten var inställd eller skrivit någon recension om söndagskonserten eftersom jag inte var där då. Det enda jag bedömde var sångarens röst utifrån ett klipp som skickades till mig från söndagskonserten där jag hörde att rösten var ansträngd.
Sammanfattningsvis tyckte de som kommenterade mitt blogginlägg att jag kritiserade bandet. Så var inte fallet och hade jag gjort det så fick de väl tåla det, tänker jag. En kommentar var så hatisk att jag väljer att inte skriva vad det stod. Förstår nu ännu mer hur det måste kännas att få hatkommentarer på sociala medier. Jag hade också en dialog med gruppens manager, tillika administratör för Facebookgruppen. Hon tyckte att det jag skrev var nonsens och hotade att stänga tråden. Då gick jag i taket och hänvisade till ”freedom of speach”.
Jag älskar Marillions musik och har lika stor respekt för bandmedlemmarna som alla andra, men att älska en grupp betyder inte att man inte kan komma med synpunkter och kritik. Det gör man för att man har en stark relation och älskar bandet. Det handlar om engagemang och passion.
Jag minns att jag skrev en debattartikel i tidningen Journalisten en gång om medias hyllningar av Bruce Springsteen, som har varit min husgud sedan The river släpptes 1980. Jag skrev bland annat att rockjournalister inte hade någon distans alls när Springsteen, så fort han sätter fötterna på svensk mark och uppträder med E Street Band, hyllas och får högsta betyg vad han än gör. (förvisso en sanning med modifikation) Ibland gör ett band en bra skiva eller konsert, ibland inte. Så fungerar det.
Man får förstås räkna med reaktioner, särskilt från starkt lojala fans, men det är ändå häpnadsväckande att man inte kan skriva ner sina reflektioner och helhetsintryck av en helg med Marillion utan att få hatkommentarer och svidande kritik för att man uttrycker en åsikt.
Blommans musiknörderier 
Kommentera