Genesis inledde sin Last domino-tour i Birmingham i England på måndagen. Det är sannolikt den sista turnén gruppen kommer att göra.
Jag tillhör dem som har varit skeptisk inför turnén på grund av Phil Collins hälsotillstånd. Att döma av de förhandsklipp som kommit ut genom en trailer och en timmes inför-dokumentär, där man hör att han inte klarar sången, så har en del fans, inklusive undertecknad, undrat om Phil Collins verkligen kommer att klara av att sjunga låtarna som han gjorde en gång i tiden. Spela trummor har inte varit aktuellt sedan flera år tillbaka eftersom han inte klarar av att hålla i trumpinnarna på grund av nervproblem.
Phil Collins sjunger verkligen inte bra på dessa inspelningar, som av allt att döma är gjorda i våras någon gång. Men igår, när Genesis hade sin premiär i Birmingham, var rösten tillbaka i rätt fin form i flera av låtarna, att döma av de klipp som fansen delat på sociala medier och på Youtube. Uppenbarligen har han tränat rätt hårt för att klara av att sjunga låtarna. Visst hörs det att tyngden och energin är borta, att hans röst är skör, att den inte riktigt finner sig till rätta i flera ”passager”, att den inte riktigt bär, men när jag hör delar eller hela låtar från konserten måste jag erkänna att det låter bättre än förväntat.
En låt som Mama från 1984 kräver sin sångare, men Mr.Collins klarar den bra. Och i klassiska Turn it on again, som följer på Behind the lines, från Abacab 1980, klarar han låten galant. De gäller även i No son of mine från 1991.
Av allt att döma har Genesis sänkt tonarterna i flera av låtarna, och det hjälper den legendariske sångaren och kören stöttar honom bra genom att kompensera i de högre registren.
70-åriga Phil Collins sitter numera ner på en stol i mitten av scenen. Han kan inte längre springa omkring på scenen som förr. Inte så konstigt med tanke på hans ryggproblem.
Mot bakgrund av Collins bräckliga röst är det ambitiöst att Genesis ”vågar” köra Dancing with the Moonlit knight från skivan som betraktas som Genesis bästa, Selling England by the pound från 1973, och The Carpet Crawlers från The Lamb Lies Down on Broadway från 1974, som var Peter Gabriels sista verk med gruppen.
Jag har sett Genesis tre gånger, första gången i Köpenhamn i juni 1987. Det var min största konsertupplevelse någonsin. Efter det slukade jag allt om gruppen, läste alla böcker, och köpte allt som fanns. Jag var då lika gammal som Phil Collins son, Nicholas är idag, 20. Han har tagit över trummorna från sin far. När jag ser honom spela i Firth of Fifth – Genesis bästa låt – får jag gåshud. Det är en extra dimension och jag glömmer för en stund att hans pappa inte längre är vad han en gång var.
INTERNATSKOLEELEVERNA SOM BLEV SUPERSTJÄRNOR – DOKUMENT
SYMFONIROCKENS FLAGGSKEPP – ETT PORTRÄTT
Blommans musiknörderier 