MIN IDOL ÄR GAMMAL NU – OCH DET GÖR ONT

Han sitter på en stol på scenen i Utilita Arena i Birmingham och sjunger. Det är den 20 september 2021 och premiär för Genesis sannolikt sista turné, ”Last domino?”. Det har gått 14 år sedan den senaste turnén och min stora idol och musikaliska hjälte, Phil Collins, har åldrats påtagligt, särskilt de senaste fem åren. Alkoholproblem höll på att ta livet av honom, diabetes, ryggproblem och nervproblem som har gjort att han inte kan spela trummor sedan någon gång för drygt tio år sedan.

Eftersom han tvingas sitta på en stol på scenen, på grund av ryggproblemen, förstärker det förstås bilden av en åldrande man, sångare, trummis och skådis. Eftersom rösten är skör och saknar forna tiders styrka gör sig döden påmind, faktiskt. Det låter dramatiskt, men så är det. Men Mr.Collins är inte död, än i alla fall, för att anspela på den självbiografi han släppte för några år sedan, med den humoristiska titeln Not dead yet.

Det gör mig ledsen att se honom sitta där på en stol på scenen och trumma med händerna i luften när hans son, Nicholas, 20, sitter bakom trummorna och är i full blom i klassiska Cinema show från Selling England by the Pound 1973 och gör det hans far gjorde i så många år. Phils son imponerar verkligen och det är både en glädje för hans skull som infinner sig och en sorg att se fader Phil från Hounslow utanför London inte längre klara av att göra det han en gång gjorde så briljant.

Men ingenting varar för evigt. En efter en försvinner hjältarna, som alltid har funnits – och alltid ska finnas. En del hänger kvar och försöker ändå, trots hälsoproblem. Det är stort, även om jag i en tidigare text här ifrågasatte varför Genesis och Collins gör detta ännu en gång. Men har man spelat musik sedan unga år är det svårt att lämna det och bara lägga ned allt, och gå ut och mata duvorna och lösa korsord. Genesis imponerar i Birmingham. Phils Collins röst är långt ifrån fornstora dagar, men han sjunger över förväntan, vilket jag skrev om i en tidigare bloggtext. Men det gör ont att se min gamla hjälte tyna bort.

Phil Collins blev trummis i Genesis tidigt hösten 1970 och det var med den klassiska sättningen med Steve Hackett, gitarr, Mike Rutherford elbas/gitarr, Tony Banks, keyboard och Peter Gabriel, sång, som gruppen blev symfonirockens flaggskepp på 70-talet. Senare blev Genesis mer av en popgrupp, med skivor som Invisible touch 1986 och We can´t dance 1991. Peter Gabriel lämnade gruppen 1975 och Phil Collins tog över sångmikrofonen och gruppen blev en av de största.

Phil Collins lämnade gruppen 1996 för att satsa på sin solokarriär, men medlemmarna, Tony Banks, keyboard och Mike Rutherford, elbas/gitarr, fortsatte med en ny sångaren, skotten Ray Wilson, några år. Efter en skiva och Europaturné upphörde samarbetet. 2007 återförenades Genesis för en turné för att 14 år senare göra det igen 2021 – sannolikt för sista gången!

Sedan jag såg gruppen för första gången i Köpenhamn på Danmarks nationaldag (se biljetten nedan) blev Genesis allt för mig. Jag åt och andades Genesis. Köpte alla skivor, VHS (!) och böcker som fanns om gruppen. Såg Genesis ytterligare två gånger, på Ullevi 1992 och på Globens Annex 1998 med Ray Wilson på sång. Ingen grupp har betytt mer än Genesis för mig.

INTERNATSKOLEELEVERNA SOM BLEV SUPERSTJÄRNOR

SYMFONIROCKENS FLAGGSKEPP

Photo (mainpicture) Alan Savill (UK)

TOUR 2021

Biljetten till Danmsrk 1987.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

WordPress.com.

Upp ↑

Discover WordPress

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

H?kans Pop

About classic rock, love, life and becoming older...

Thirsty Boots

About classic rock, love, life and becoming older...

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

%d bloggare gillar detta: