32 ÅR SEDAN MIN FÖRSTA BRUCE-KONSERT

Den 2 juli 1988 såg jag Bruce Springsteen första gången. Det har gått 32 år sedan dess. Jag hade önskat att jag sett honom på Johanneshovs isstadion 1981 eller på Ullevi 1985. De konserterna har beskrivits som legendariska. Det är ett slitet ord kanske, men bland fansen är dessa två just legendariska.

För mig var Springsteen på Stockholm stadion sommaren 1988 en otrolig upplevelse. Jag var 21 år och ”The Boss” hade varit min idol sedan skivan The River släpptes 1980. Den energi, tro, hopp och kärlek hans rockmusik gav mig är svår att beskriva. Jag tror att det måste ha varit ungefär som när 70-åringar beskriver tiden när Beatles slog igenom eller som när Elvis slog igenom på 50-talet  för de som är ännu äldre.

Sommaren 1988 bodde jag i Örebro och hade nyligen muckat från militärtjänsten på A9 i Kristinehamn. Vårt kompani hade på sommaren avslutat tjänstgöringen på skjutfältet i Älvdalen. Tiden där var ett helvete. Det kändes helt meningslöst. Så kom äntligen den dagen då vi åkte hem till A9 och allt var över.

Frihetskänslan var enorm och Springsteens musik gav mig styrka och hopp om en bättre framtid. Att militärtjänsten var över bidrog nog till alla starka känslor, förutom alla hormoner 🙂 När jag stod 50 meter från scenen och fick höra The River, Bobby Jean och Born to run var det terapeutiskt och närmast religiöst.

Jag hade dock ingen biljett när jag åkte tåg från Örebro till Stockholm, men jag sa till mamma och pappa att ”jag ska åka upp”  – och att ”jag ska in”. Det är bara så. Jag hade tur, för den första killen jag frågade på Centralen hade en biljett över, så jag köpte den – för 700 kronor! Det officiella priset var ca 250 kronor. Det var mycket pengar då, men det spelade ingen roll. Springsteen var ju i stan och inget  kunde hindra mig.

Idag skulle jag inte våga köpa en biljett på det viset. Risken att inte komma in tar jag inte.

Det var tusentals som köade utanför Stadion redan på förmiddagen och där satt vi i solen och väntade. Jag kom i samspråk med andra fans och det blev en del snack om vilken skiva och låt som är bäst och vilka förväntningar vi hade på kvällen. Det är detta som är grejen med konsertupplevelser, resan dit, väntan utanför, snacket med andra, att dela något man har gemensamt, i det här fallet musiken från en av rockmusiken största.

Sedan dess har jag sett Springsteen fem gånger ytterligare. 2009 på Stadion, 2012, båda konserterna på Ullevi och 2013 på Friends arena.

Och vilken är den bästa då? Svårt val. 1988 för att det var den första, men andra konserten på Ullevi 2012 var stark.

Kanske han gör ett varv runt jorden igen med sitt E street band, men jag vet inte om jag är lika intresserad av att uppleva det igen, för jag tror inte det kommer att bli som 1988 eller 2012. Men, vem vet. Jag skulle aldrig se Lundell igen, skrev jag förra sommaren, men ändå stod jag där längst fram vid Ericsbergs slott i Katrineholm i augusti…

Bilden ovan är tagen efter konserten på Ullevi 28 juli 2012.

Läs gärna mitt porträtt av Bruce Springsteen!

HAN BESKREVS SOM ROCKENS FRAMTID