KENNETH GÄRDESTAD ÄR DÖD

På väggarna hängde två elgitarrer, en röd och en svart, som Ted hade spelat på och på en annan vägg hängde turnéaffischer på en ung och leende popartist. På golvet stod två pianon. Närvaron av Ted var stark. Han fanns där, men ändå inte.

Här satt jag plötsligt bredvid sångaren och gitarristen Teds åtta år äldre bror och pratade, med stor respekt, om en person, en artist, vars musik jag växt upp med.

Jag förstod hur nära bröderna Gärdestad stod varandra när jag hörde med vilken kärlek och engagemang Kenneth pratade om sin bror.

Så de där låtarna som alla har någon sorts förhållande till. Vi pratade om musiken, sökandet, ryktena om Bhagwann, Palmemordet och så den tragiska bortgången. Det var dimensioner som egentligen inte kan beskrivas med ord.

Jag blir själv mycket berörd när jag med perspektiv åter lyssnar på intervjun och den musik som finns invävd i reportaget om Kenneth och Ted. Intervjun är viktig därför att den berör ett svårt ämne som är så viktigt att prata om, men som för många är tabu. Jag hoppas att den kan ge en ökad kunskap om Teds liv och vad som egentligen hände och varför, men också ökad kunskap om hur psykisk ohälsa påverkar omgivningen.

När jag skulle lämna Kenneths hem i Sollentuna skrev han några ord i boken han skrivit om Ted (se bilden)…

I musiken fanns en spänning mellan det ljusa och det mörka, men Ted ville alltid att det ljusa skulle segra och han och Kenneth har säkert hittat sin måne nu.

TED GÄRDESTAD SPECIAL 1956-1997

Ted Gärdestad hyllas i Eskilstuna
(2016)

Kenneth Gärdestad: Han ville inte gå någon annan väg än kärlekens väg  (från 2006)

Ted gick sina egna musikaliska vägar (ett porträtt – om uppväxten, genombrottet och den svåra tiden)