63-årige Dan Hylander dammar av sitt gamla band Raj Montana och gör en ny skiva – den första på 34 år. Bandet består, precis som 1983-1984, av Dan Hylander, Clarence Öfwerman, Pelle Alsing, Ola Johansson, David Carlson och Hasse Olsson.
Den nya skivan kommer att heta Indigo. Skivan ska finansieras av fansen, meddelar Dan Hylander. Bandet återuppstod 1997 och har spelat tillsammans efter det, men nu kommer den första skivan på över 30 år. Låtarna kan redan nu köpas digitalt i ljudformaten mp3 och flac.
I lanseringen skriver Pledge music:
”Vissa saker har legat i luften väldigt länge men liksom bara inte blivit av, men så plötsligt står alla planeter och stjärnor rätt till slut och så äntligen händer det. Indigo är definitivt en av dessa. Helt plötsligt var alla lediga och hade en brinnande lust – samtidigt”.
För många år sedan gjorde jag ett porträtt av Dan Hylander och hans band. Du kan läsa det här.
ETT AV SVERIGES BÄSTA LIVEBAND PÅ 80-TALET
ETT UTDRAG:
”I Malmö bildades i slutet av 70-talet ett rockband och ett oberoende skivbolag, som en del av musikrörelsen, proggen. Raj Montana band var i början av 80-talet ett av Sveriges bästa liveband, men sångaren, låtskrivaren och gitarristen Dan Hylander lade gruppen på hyllan, tog en paus och bildade en ny grupp och har på senare år skrivit låtar till och med andra artister”.
Men nu dammar han av sitt gamla band – igen.
Gruppen bildades i mitten av 70-talet och fanns i olika uppsättningar, men 1983-1984 bestod bandet av Dan Hylander, Clarence Öfwerman, Pelle Alsing, Ola Johansson, David Carlson och Hasse Olsson.
Jag lyssnade mycket på bandet under uppväxten. Skivor som September, Calypso, Sista föreställningen, Kvinnan från Tellus och Om änglar och sjakaler. En skiva som jag spelade sönder och samman var liveskivan Bella Notte från 1982, med låtar som titellåten och så I minnen, En förlorad natt och Höst (till Eva, så länge jag kan gå).
Jag såg bandet i Brunnsparken i Örebro i augusti 1984 och jag minns att det var en mycket bra konsert.
Var, numera, kan man höra ett sound som i sista tre minuterna av Isvit?
Håkan Pettersson på Nerikes Allehanda skrev om konserten.
”Raj Montana Bands samlade livesound modell 1984 är märkbart rockigare och tuffare med en betydligt högre volym än tidigare”
”…intensiteten och tyngden var hela tiden påtaglig och soundet fräckare och pådrivet än på någon annan Raj Montana-konsert. Allt framfördes på bekostnad av bandets vanligtvis väloljade sound och välbekanta lågmälda sväng”. (Nerikes Allehanda 31/8 1984)
Blommans musiknörderier 