”Snart står morgonen i brand”, sjunger Ulf Lundell i sin klassiska låt Snart kommer änglarna att landa från skivan Preskriberade romanser 1978-81, ”It never snows in California” sjunger Anna Bergendahl och Richard Page (ex-Mr.Mister) sjunger den kanske finaste jullåten av alla, ”I always cry at Christmas” när min nya spellista med jullåtar rullar på Spotify.
Perioden före jul, men även under, är en bra tid för god rock- och popmusik. Och som vanligt den här tiden före jul sitter jag och gör ”den perfekta” jullistan. Det är precis som 1978 när jag gjorde blandband i barndomshemmet på västgötaslätten. Då var jag elva år. Nu är jag 56. Den enda skillnaden är åren som gått och erfarenheten. Annars är det samma passion för musiken nu som då.
Och känslan för musiken blir av någon anledning starkare så här års, när snön faller ned eller när regnet öser ner utanför fönstret en mörk eftermiddag eller sent en natt när alla sover, när jag sitter i min fåtölj med lurarna, mina Beyer Dynamic 990 pro och ljudet strömmar genom min förstärkare, Marantz 2220, från 70-talet. När det lyser så vackert blått från FM-bandet och rött, som markerar stereo, mår jag bra.
Det är ett par dagar före Winnerbäcks konsert i Stiga sports arena i Eskilstuna och hans senaste har spelats flitigt under hösten och nu närmar sig konserten som jag längtat efter länge. Jag får dela konsertkänslan med några av dem som betyder mest av allt. Har sett Herr Winnerbäck live de senaste åren och han är en av mina stora favoriter. Vi får se om Jocke Berg och Martin Sköld, som producerat den senaste skivan, kommer upp på scenen och deltar eller visar sig i publiken på fredag. Det har ju publicerats en kryptisk bild med budskapet ”24 november” i sociala medier under hösten så antingen ger Kent ut en gammal skiva på vinyl då eller så får Eskilstunapubliken se nåon av dem i arenan. Jag är dock skeptisk till det senare.
Hur som helst har Winnerbäcks senaste gått varm ”på skivtallriken” I höst och även hans musik får en annan och djupare innebör just den här perioden. Hösten är betraktelsens tid, som Afzelius sjunger i låten Höst (Till Ann-Christine). Ja, det är sannerligen tid för reflektion.
Sedan är förstås Ulf Lundells musik lite extra bra just nu. Eftersom jag tillsammans med min musikproducent planerar listan för Stjärnornas musik i P4 Plus som sänds från midnatt lördagar och sändagar, för både jul- och nyårshelgen, så går de aktuella låtarna med Lundell och andra varma, som klassikern Snart kommer änglarna att landa och Sanna (nyårsafton Åre 1983).
I mitt nya musikrum i lägenheten är LP- och CD-skivor sorterade i en ny hylla och även kassettebanden står på rad, i nummeordning förstås. Jag lyssnar då och då även på kassetteband, inspelade från 1976 och fram till 1995 när jag av någon anledning slutade spela in. Tror att CD-skivan tog över allt och att nya livsvillkor ocksåpåverkade. Fortfarande är ljudkvalitén förvånansvärt bra, trots att det har gått många år sedan de spelades in. Och det finns så mycket musik på dem att upptäcka – igen. Bland annat har jag ett favoritband den här tiden på året, Alingens jul-mix som jag spelade in från radion för många år sedan. Kjell Alinge, som var programledare för programmet Eldorado i dåvarande P3 och den sista tiden i P1.
Då och då spelar jag även klassisk musik. Det tillhör den här tiden på året. När jag växte upp fanns alltid den klassiska musiken i bakgrunden i barndomshemmet. Både min far och mor spelade klassisk musik på den tiden, framförallt min far som gick bort tidigare i år. Mozart, Chopin och Bach är väl de tonsättare som spelades mest, men också Jussi Björling. Min far vände faktiskt notblad åt Björlings pianist på Örebro konserthus när operasångaren sjöng där på 50-talet. Det är ju en fantastisk anekdot.
Adams julsång med Jussi Björling är en given låt i mina öron på julafton. Ja, den heter ju så egentligen, även om den går under mer kända namnet Oh, helga natt. Jag har singeln från 1959. Bara en sån sak.
Ha nu ett skönt veckoslut och helg så hörs vi igen, via radiosändningar, på bloggen eller i sociala medier.
Blommans musiknörderier 
Lämna en kommentar