”ATTITYDEN TILL DANSBAND HAR FÖRÄNDRATS”

Lördagen den 18 december fick dansbandsexperten Thomas Deutgen, 48, besked om att Terry Uttley, basist i brittiska Smokie, hade gått bort. Han har under flera år arbetat med Smokie.

Uttley var den sista kvarvarande medlem i gruppen som bildades i Bradford i Storbritannien på 60-talet.

Deutgen är sedan över tio år tillbaka Sveriges dansbandsexpert nummer ett. En gång i tiden jobbade han på P4 Norrbotten som nyhetspresentatör och programledare och fick uppdraget att leda P4 Dans, som han ledde i flera år. Han arrangerar konserter och är chefredaktör för dansbandsmagasinet Får Jag Lov.

Vi arbetade tillsammans på P4 Norrbotten två somrar i slutet av 90-talet. Han har rötterna i Boden, men bor sedan flera år i Mörrum.

Du fick nyligen besked att basisten i Smokie, Terry Uttley är död och skrev om det på sociala medier. Hur kom du i kontakt med bandet Smokie?
”Jag fick en möjligen ljus idé våren 2016 när jag producerade/programledde dansbandspriset Guldklaven i Malung, att just Smokie har låtar som gjorts av i stort sett alla dansband. Det visade sig att de hade ett återbud i Norge den aktuella dagen och kunde därför vara i Malung. Där inleddes en relation som utvecklades till att jag gjort många spelningar med bandet sedan dess. Ett fantastiskt härligt gäng och superproffsiga att jobba med. Det går att ställa klockan efter bandet”.

Blir det någon turné med Smokie i Europa 2022  som planerat nu när den enda kvarvarande originalmedlemmen är borta?
”Det tror jag absolut. Smokie var Terrys livsverk, han var ju en av grundarna till bandet. Han brann för musiken och att turnera. Man kan säga att Smokie var världens största dansband, med lättillgängliga låtar som funkade i såväl Sydafrika som Säffle. De turnerade 100 kvällar per år över hela världen och jag vet att de kommer att fortsätta. Hela 2022 och framemot 2023 är satt, och jag ska ha 7-8 konserter med dom på festplatser, samt i Österbotten i Finland. Sedan finns ett bolag till i Sverige som gör rena konserter i konserthus med bandet”. 

Vet du vem som ska ersätta Uttley i så fall?
”Ingen aning alls. Ibland har Bryan Adams basist hoppat in men vem som blir ordinarie vet jag inte”.

Vilken är den bästa låten med Smokie om du får välja en? 
”Needles and pins. Som egentligen även det är en cover. Searchers gjorde ju originalet”.

Du är ju känd inom dansbandsbranschen och i allmänhet, och har blivit en profil kan man säga. Hur känns det?
”Jag tar det med ro! Så länge jag är känd för något positivt där min möjliga kunskap får framträda känns det bättre än om jag vore ”Big Brother-profil”. Jag har ju ändå kunnat leva på att vara dansbandsexpert ända sedan Dansbandskampen och P4 Dans startade 2008, det är inte så illa”.

Kunde du se detta komma när du växte upp i Boden? 
”Absolut inte. När jag växte upp i Boden drömde jag om att bli programledare i radio och min stora idol var Ulf Elfving. Sedan fick jag ju bli programledare i P4, med råge…25 år blev det så det blev väl rätt bra ändå”.

Vad har det betytt för dig att du blivit ”Sveriges dansbandsexpert?
”För branschen tror jag det är bra med någon som är tydlig, kan sin sak och även har ett helikopterperspektiv, jag tycker att jag har detta. Många i branschen är alldeles för insnöade och korttänkta. Sedan har jag väl en viss erfarenhet av att tänka i och svara i rubriker och snärtiga ingresser. Efter 30 år som journalist vet jag hur kollegorna tänker och vad som behövs för att få uppmärksamhet”. 

Du och jag jobbade tillsammans på P4 Norrbotten i slutet av 90-talet. Saknar du radion och journalistiken någon gång? 
”Jag saknar absolut radioarbetet. Kanske inte P4 Dans så mycket idag längre, det blev 532 program. Mer saknar jag det dagliga lokala P4-arbetet, häng vid kaffeautomaten och att få vara med när det nyhetsmässigt bränner till. Men jag får leva på nostalgiska minnen”.

Du jobbade som programledare för P4 Dans i flera år, men tvingades sluta. Vad gör du idag?
”Ja, SRs VD tyckte jag satt på för många stolar och jag kan väl till viss del hålla med. Tyvärr är själva dansbandsbranschen liten. Det är få utövare men många mottagare och råkar man vara driftig blir det ett problem för SR som i princip vill ha livegna människor. Men nu är jag råkommersiell. Gör normalt sett 50 evenemang per år, konserter med då alltifrån Smokie till Lasse Stefanz. Dansgalor med Vikingarna, ett nytt konsertkoncept med fd dansbandsstjärnor, en helt ny dansbandstävling på Viking Cinderella (”Dansbandslåten”) i höst, på g att lansera en digital dansbandsplattform, samt dessutom festivalgeneral för helt ny stadsfest i min hemstad Karlshamn (”Bryggfesten”). Och så skriver jag dansbandslåtar då och då samt lite annat pyssel som lokala näringslivsgalor t ex”.

Du försvarar i olika sammanhang dansbandsmusiken och den ”kulturen” och, antar jag, har fått kämpa mot fördomarna mot den genren. Har det skett någon attitydförändring vad gäller den saken på senare år – i positiv riktning?
”Absolut. Den största vinsten med Dansbandskampen som gick i tre år (2008-2010) var egentligen inte vilka band som vann utan att riksmedierna var tvungen att ändra sitt förhållningssätt till musiken, att börja se den med samma ögon som t ex pop eller country. Okunnighet och ironi har annars gjort att genren alltid setts som töntig därför att journalister inte haft något eget förhållningssätt till musiken. Sedan är det förstås mycket kvar. När det är dansband i Allsång på Skansen byggs t ex alltid en dansbana upp så folk kan trampa runt. Varför det? När Jill Jonsson sjunger i samma program skulle väl aldrig producenterna komma på tanken att slänga in 12 linedancare som studsar runt i cowboyhatt och ropar Jihaa. Men med dansband är det så lätt att falla i schablonfällan. Men med tanke på hur mycket jag pratat om dansband i alla slags medier de senaste 13 åren har de absolut skett en förändring till det bättre. Se bara på SVT som gjorde en hel dokumentärserie i år, Den svenska dansbandshistorien. Min ödmjukhet förbjuder dock att säga vem som sålde den idén till SVT…”

Dansar du själv numera eller upptar jobbet och familjen det mesta av tiden?
”Jag dansar aldrig om det inte är i tjänsten, dvs på nåt evenemang jag anordnar. Nu upptas tiden av sexåriga dottern Signe och så soffan en ledig fredagkväll”.

Vad lyssnar du på för musik förutom dansband, om du nu lyssnar på det privat?
”P1 eller tystnaden. Dansband får jag verkligen nog av”. 

Har du fortfarande undulater? (!)
”Haha, de där undulaterna var ett arv från tidigare sambo i Luleå för länge sen. Jag försökte verkligen bli av med dom men ingen ville ha. Det var säkert 4-5 stycken, kanske fler. En dag tog jag jätteburen med undulaterna i och körde till en zooaffär i Luleå, smög in bakvägen med buren och ställde den i deras lager. Som en tjuv fast tvärtom. Tänk vad förvånade de måste ha blivit när de upptäckte en enorm bur med fem förvirrade undulater i, och ingen avsändare. Hoppas det är preskriberat nu!” 

Text: Fredrik Blomberg
Foto: Hans-Peter Bloom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

WordPress.com.

Upp ↑

Discover WordPress

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

%d bloggare gillar detta: