Den 19 april 2012 skrev jag en kritisk artikel i tidningen Journalisten inför att rockgruppen Kent skulle släppa sin skiva ”Jag är inte rädd för mörkret”. Gruppen skulle hålla en presskonferens på Berns, men skulle inte ge några enskilda intervjuer. Det var jag kritisk till och fick med en debattartikel i tidningen.
Jag kallade Kent för ”Sveriges mest mediefientliga band”. Inte kunde jag ana då att debattartikeln skulle ta sån skruv och citeras av en massa tidningar, radio och TV. Nu citeras min kritik i en ny bok om Kent, ”Ett tidsfördriv att dö för”. Där heter jag felaktigt Blomgren i efternamn. Ingen stor grej, tänker du kanske, men det tycker jag. Det är en trovärdighetsfråga.
När en kollega skickar bilden här på just den sidan ser jag också en rad andra språkliga fel, på sid 288. Ingen bra början för författaren.
Jag har förstås försökt få kontakt med författaren och förlaget för att påpeka denna felaktighet. Kanske ändras det i en eventuellt ny upplaga, för det verkar vara en stor efterfrågan på boken. Jag har tex inte fått mitt exemplar än.
Hur som helst ska det bli spännande att läsa boken när den väl anländer.
Kent finns inte längre som grupp och det jag skrev i tidningen Journalisten är historia, men om du undrar vad jag skrev så är artikeln här
KENTS MEDIESTRATEGI – SOM ETT SURT VIN
P3 MUSIKGUIDEN DÄR MITT PERSPEKTIV TOTALSÅGAS – LYSSNA FRÅN CA 12.10
Blommans musiknörderier 