Plötsligt dyker en artist från förr upp som gubben i lådan med två låtar varav en fullständigt knockar mig.
”När jag går in någonstans och känner mig utanför” med Jacob Hellman gör mig helt knäsvag. Även om den har en sorglig ton blir jag glad och varm inom mig. Och jag spelar den om och om igen.
Inledningen fastnar direkt och refrängen är galet bra. En hit helt enkelt.
1989 släppte han sitt första och hittills enda album, ”…och stora havet”. Men i januari kommer hans andra, ”Äntligen borta” – över 30 år senare.
Nu är ”den försvunne artisten” tillbaka efter år av spekulationer om varför han ”försvann”.
”Vi kan dansa med varann som alla andra gör. Och vara oss själva, som vem som helst”
Jag tror det är melodin, låtens arrangemang och det enkla och direkta i den som träffar mig. Skivan i januari får gärna göra det också.
Dubbelsingeln innehåller också balladen ”Jag kan inte säga hejdå till dig”, också en fin liten låt. Bra, men inte lika stark.
Båda kommer bli långkörare i radio är jag helt övertygad om.
Eskilstuna kl.01.39 den 17 oktober 2020.
Texten uppdateras!
Blommans musiknörderier 
Kommentera