ALDRIG ENSAM PÅ KONSERTRESOR

Folk frågar mig ibland varför jag reser ensam till olika konserter. Det gör jag inte alltid i och för sig, men ganska ofta. Det är visserligen trevligt med sällskap. Fördelarna är att man kan dela upplevelsen och göra saker innan och efter en konsert. Men ärligt talat gör det mig inget att resa på egen hand. Erfarenheten från resor till exempelvis Tyskland och England är att det leder till kontakter. Man pratar med likasinnade. I och med sociala medier och annan IT-teknik så kan man senare, när man kommer hem, kommunicera om musik och exempelvis skicka ljudfiler till varandra.

Jag är fortfarande fascinerad över möjligheterna som finns idag jämfört med när man växte upp på 70- och 80-talen. Det som är en självklarhet för de unga som växer upp idag skulle för mig och min generation vara science fiction i samma ålder. Jag minns hur jag i de sena tonåren gick och väntade i evigheter på Toto Legend, ett magasin, i papper (!) för Toto-fans. Det släpptes ett exemplar i kvartalet och när nästa nummer närmade sig gick jag förväntansfull till brevlådan varje dag för att hämta posten och hoppades att det låg ett brunt kuvert från USA där och det gjorde det till slut. Nu finns allt om man söker på nätet. De bruna kuverten tillhör historien.

Visst är det märkligt förresten hur allt har blivit. Skärmar överallt. Hemsidor. Bara begreppet känns gammalt idag. Alla stirrar blint i sina mobiltelefoner, kröker ryggen och nacken för att titta på en datorskärm, ladda ner appar, det är chatta, blippa, swisha, flippa och floppa 🙂 Det har sina sidor. 1000 vänner på nätet. Få i verkligheten. Vad håller i på med egentligen? Går omkring med en telefon i handen och ser inte det vackra omkring oss…Stirrar oss blinda på en skärm och tar bilder på oss själva eller tillsammans med någon annan och inbillar oss att andra bryr sig. Jag är en del av det, men undrar ibland vad jag/vi håller på med. Ser jag människan bredvid mig? lyssnar jag? njuter jag av solen och det porlande vattnet från sjöar och vattendrag? Eller är jag ett stort ego? Förmodligen.

Å andra sidan har ”det där internet” öppnat upp för andra möjligheter. Tillgänglighet. Appar som skapar en praktisk vardag. Du kan samla allt i mobilen eller datorn, synkronisera. Mobilt-bank-ID. Wow. Flashigt värre. Fan va viktig du är. Status. Samtidigt som många av oss, enligt internetstiftelsen, är oroliga för vad vistelsen på nätet innebär för vår integritet och säkerhet.

Internet blev ingen flopp, en fluga (jo, jag vet att dåvarande TT-ministern Ines Uusmann inte sa exakt så till Svenska Dagbladet 1996 utan att det var en rubrik i en av de stora dagstidningarna, men andemeningen var ju åt det hållet) Det blev en vandringssägen, som Uusman själv har sagt.

Mina resor ensam med flyg till delar av Europa har skapat kontakter. Jag har exempelvis kontakt med en man i Nederländerna tack vare en konsert i Düisburg i Tyskland 2016 där jag såg ex-Genesis-sångaren Ray Wilson och jag har också haft kontakt med gitarristen i bandet via Facebook. Han är förresten gift med en svensk kvinna. Jag har då och då kontakt med sångaren Egil Eldøen i norska motsvarigheten till Toto, Lava. Jag åkte 150 mil till Nordnorge för några år sedan för att se gruppen och det blev starten på en kontakt via sociala medier. Såg Lava i Oslo något år senare, 2015, och fick en kort pratstund med sångaren innan konserten. Twitter och Facebook lade grunden till mötet.

Man utbyter erfarenheter med likasinnade och det är lätt att skicka musikfiler via World Wide Web. Kontakter mellan folk och länder är ju inget nytt. Det har skett i flera hundra år via handel, båtar, vatten. Men nu finns också andra kontaktytor.

När man reser ensam så tar åtminstone jag kontakt med andra. Ibland vill jag bara vara ensam med min mat och öl på en krog och sitta och iaktta, filosofera över livet, vara ensam med mina egna tankar. Ibland är det kul att snacka med andra om den konsert man ska se. Det leder ibland till utbyte av kontaktinformation.

Jag älskar att ställa bilen på Arlanda, ta flyget till London, unna mig Heathrow Express in till city, ta tunnelbanan, leta reda på hotellet, slänga mig på sängen en stund och se på BBC News och senare leta upp ett matställe innan ”The big concert.

Jag går gärna omkring i Hyde park fler 12-gradiga vårar framöver och gör som i mars; fikar, tittar på alla som joggar, rastar sina hundar, sitter på en parkbänk, matar ekorrarna i träden eller fåglarna i den konstgjorda sjön där. Jag sitter gärna på en pub i Kensington och äter fish and chips några timmar innan en konsert i Royal Albert Hall eller på London Palladium.

En gång kommer jag besöka nattklubben Troubadour i västra Hollywood i Los Angeles och ta en öl eller två och försöker föreställa mig hur det var där i slutet av 60-talet och i början av 70-talet då Linda Ronstadts band spelade där tillsammans med Don Henley och Glenn Frey som några år senare bildade The Eagles. Vem vet, sitter man ett tag kanske det dyker det upp någon gammal legendarisk rocker som man kan snacka gamla tider med. Kanske han eller hon också har Facebook, Instagram och Twitter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

WordPress.com.

Upp ↑

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

%d bloggare gillar detta: