SKIVMÄSSOR – ETT GOTT HÖSTTECKEN

Jag minns skivmässorna i Örebro på 80-talet och i gamla Folkets hus i Eskilstuna under 90-talet. Man betalade 20 kronor i inträde för att stå och bläddra bland tusentals LP-skivor, ofta med jackan på. Svetten rann ner för ryggen i jakten på rariteterna. En och annan var det, andra var det endast i min föreställningsvärld, tror jag. Inbillningen av att ha ett av endast 500 pressade exemplar av en skiva gjorde att man blev lite mallig.

På den tiden hade jag särskilt fokus på japanpressade westcoast-skivor. Ville ha allt, bara hjältarna i Toto var med och spelade på dem eller var producerade av megaproducenten David Foster. Allt med Genesis och Springsteen var också intressant och med åren grävde jag mig allt djupare ner i skivbackarna och i rockhistorien.

Sedan dess har jag inte besökt några skivmässor. Men jag har saknat dem, inte bara själva köpet av den där speciella skivan, utan vägen dit, känslan av att stå och bläddra i en skivback, bli påmind om skivkonvolut som jag sett genom alla år, doften av omslagen och det nördiga i att diskutera skivors kvalitet och utgivningsår med likasinnade.

Jag har fortsatt att köpa skivor genom åren sedan dess, men inte så många som på den tiden och inte på skivmässor. Som jag minns det trappades skivköpen ned i slutet av 90-talet och under 2000-talet har det inte blivit så mycket av den varan. Spotify dök upp och den streamade musiken blev den helt dominerande källan till mitt musikkonsumerande, förutom de skivor jag redan hade förstås.

Men nu i slutet av september ska jag besöka en skivmässa i Solna. Kanske bär jag hem en och annan skiva i en plastpåse som förr i tiden. Men idag är jag mer kräsen och tvekar i större utsträckning innan jag slår till. Det gäller att ha en budget som man håller sig till.

Vad är jag ute efter numera då? Under senare år har jag, via discogs.com skaffat rockhistoriskt viktiga skivor, som exempelvis Elton Johns tidiga skivor och Queen och Eagles.

Jag saknar några av Led Zeppelins tidiga vinyl, fortfarande några milstolpar med bland annat Queen, Fleetwood Mac, Eagles, Elton John, Alan Parsons Project, Marvin Gaye, Aretha Franklin och några av Stevie Wonders tidiga 60-talsskivor.

Kanske det finns en och annan bootleg på skivmässan också. På 80-talet, då jag upptäckte piratinspelade skivor, blev jag upprymd och starkt fascinerad av dessa ”hemliga inspelningar”. Jag minns att jag gick över Järntorget i Örebro i slutet av 80-talet med en euforisk känsla efter att ha köpt Springsteens konserter på Johanneshovs Isstadion 1981 och på Ullevi 1985 och senare några tidiga bootlegs med Genesis.

Idag är det inte lika intressant längre. Jag har många bootlegs med just Genesis och Springsteen, från olika tidsepoker. Och på senare tid har flera av Springsteens bootlegs släppts officiellt via hans sajt. Så numera känner man sig inte lika unik och viktig längre som då 🙂

När jag skriver det här blir jag påmind om när jag låg i militärtjänsten på A9 i Kristinehamn och under ledigheten beställde skivor från USA via Skivlagret i Fellingsbro. Jag hade beställt några, som jag uppfattade, svåråtkomliga skivor med Loggins and Messina för 700 kronor. Fakturan kom i brevlådan hemma i Örebro samtidigt som jag var ute i värmlandsskogarna och lekte krig. Minns att min mamma tyckte att det var mycket pengar för ”några skivor”. Jag sa: ”Men det är jättesvårt att få tag i dem och de är beställda från USA”.

Att skivorna hade anlänt från det stora landet i väster var stort. Jag känner en stark identifikation i Winnerbäcks låt Granit och Morän:

”Där jag fick mina första betyg
Och ett deltidsjobb på ett kontor
Och skivor från ett fjärran Amerika”

De senaste fem åren har rörlig bild blivit mer intressant för mig, som livekonserter på DVD eller Blueray. Vet inte ens när jag köpte en CD senast.

Kärleken till pop- och rockskivor, på vinyl eller CD, är fortfarande stark. Jag är samtidigt mycket förvånad över att vinylskivan fått ett sådant uppsving på senare tid. Jag har ingen förklaring till min något motstridiga känsla. Jag har svårt att köpa, låt oss säga, Led Zeppelins debutskiva, som nyutgåva i en skivback på Coop.

Jag köper hellre originalvinylen från det år skivan släpptes. Det känns mer äkta. Kanske den finns på skivmässan i Solna.