Premiären för musikarrangemanget Picnic i Parken i Eskilstuna kunde inte fått en bättre start än ikväll, meteorologiskt eller musikaliskt. Från den lilla scenen bland de gamla träden i Stadsparken strålade toner från den talangfulla Luna Joyce, ung sångerska från Eskilstuna, instrumentalmusik från den tidiga Kent-gitarristen Martin Roos, 70-talsrock med en blandning av David Bowie, Pink Floyd och Led Zeppelin med Eskilstunasonen Michael Crimson och jazzrock, blues och soul med kvällens mest kompetenta musiker i gruppen Bronk med med gitarristen Staffan Astner, elbasisten Sven Lindvall, trummisen Per Lindvall och Ida Sand på keyboard och sång.
Luna Joyce var ok, men nådde inte upp till samma nivå live som på skiva.
Martin Roos, som i början av 90-talet var gitarrist i rockgruppen Kent, senare manager för gruppen, numera vd för Eskilstuna kommuns bolag Destination Eskilstuna, gav publiken instrumentalmusik tillsammans med bland andra elbasisten Heiki Kiviaho.
I våras släpptes Roos sex låtar på ”Byråkrat” – musiken med kontoret i tankarna, som Martin Roos själv beskrivit bakgrunden till musiken. Eller ”Muzak för den ensamme byråkraten”.
Passande med tanke på den byråkrat han numera formellt är genom vd-posten i Eskilstuna kommuns marknadsföringsbolag, Destination Eskilstuna.
Det går inte att komma ifrån jämförelsen med Kent i låtar som exempelvis Tjänstedesign och Initiativ. Harmonierna och ackordföljderna för tankarna till Eskilstunabandet, men utan de kompakt malande gitarrerna som på Exit 1995. Inledningen på Initiativ är en blandning mellan Socker, Om du var här och Celcius om man så vill.
Det är meditativt och emellanåt medryckande, men det blir i längden lite enformigt. Det händer inte så mycket. Kanske sång och ett ekande gitarrsolo här och där, som bryter av, hade lyft.
Tänkte en stund där jag stod och blickade ut över folkhavet denna vackra och soldränkta sommarkväll vad som hade hänt om den gamle Pink Floyd-gitarristen, David Gilmour, hade kommit in på scenen och levererat ett gitarrsolo till rytmerna från Roos och bandet. Men jag förstår att det inte riktigt är meningen med de toner Roos har skapat.
Michael Crimson (mitten) med band, live i Eskilstuna 11 juli 2018.
En annan, och mycket ambitiös och talangfull Eskilstunamusiker, Michael Crimson, som egentligen heter Michael Nilsson, tog vid strax före 19.30 och han tog publiken tillbaka till 70-talet med tydliga influenser från David Bowie, Pink Floyd, Led Zeppelin och Queen.
Crimson, har uppmärksammats internationellt med sin skiva Medusa som släpptes förra året. Dave Ling i Classic rock magazine skrev bland annat: “An opening statement this eloquent and absorbing does Michael Crimson enormous credit.”
Han sjunger med en innerlighet och en passion och rör sig i det musikaliska landskapet mellan glamrock, progressiv rock och klassisk rock från 70-talet och det känns gott i mitt 70-talshjärta.
Kulturprofilerna Peter Torsén och Micke Byström, som står bakom minifestivalen Picknic i parken, bjuder som sista nummer på svensk musikelit i form av gruppen Bronk med med gitarristen Staffan Astner, elbasisten Sven Lindvall, trummisen Per Lindvall, som spelade med ABBA som 20-åring, och Ida Sand på keyboard och sång. De bjuder på jazzrock, soul och blues och gör det så bra emellanåt att man får gåshud. Det är kompetent (fattas bara) och det svänger.
I en av Nina Simone´s låtar så tar bandet med oss till en rökig bar i North Carolina i sydöstra USA. Om man blundar förs man genast dit. Ida Sand tolkar den legendariska sångerskan och pianisten på ett trovärdigt, uttrycksfullt och respektfullt sätt. För övrigt hyllar hon Nina Simone i Göteborg och Malmö i höst, med konserter under namnet ”A Tribute to Nina Simone”.
Samtidigt kanske inte den i många stycken introverta musiken är rätt för Eskilstunaborna generellt. De börjar nämligen röra sig hemåt när solen sakta är på väg ner – trots att det inte är någon VM-match på TV. Hade däremot en skrikande Uggla, Ledin eller GES stått på scenen hade de nog stannat en stund till.
Även om ”musikermusiken” kanske skrämmer bort en del av publiken så ”räddas” arrangemanget av den musikaliska bredden sett till en helhet och över tid. De flesta får något av det musikaliska smörgåsbord som dukas upp av herrar Torsén-Byström. Det bekräftas också av kommande spelschema.
Nästa onsdag, 11 juli, gästar Lindesbergsonen Kris Kläfford, som vann Idol förra året, Picnic i parken. Den 18 juli gästar ingen mindre än Mikael ”When a man loves a woman” Rickfors Stadsparken och sommarens upplaga av Picnic i parken avslutas den 25 juli med jazziga toner från Djangos Quattro som återförenades förra året i samband med att Torshälla firade 700 år.
Det bådar gott!
