På brittiska rockgruppen Queen´s milstolpe A night at the opera från 1975 finns en bild på innerkonvolutet som påminner till sin färg och karaktär om bilden som är publicerad här intill. Gitarristen Brian May, sångaren Freddie Mercury, trummisen Roger Taylor och elbasisten John Deacon står på scenen i rök, omgärdade av rött scenljus.
När jag var liten upplevde jag en stark mystik kring bilden och musiken jag hörde i mitt pojkrum på Västgötaslätten. När jag hörde det inledande spåret Death on to legs (dedicated to…) och blundade drogs jag med in i en fantasivärld långt ifrån den verklighet jag levde i. Lite av den känslan fick jag i Friends Arena när Queen uppträdde där igår, även om just den låten inte spelades.
Idag är bara två av originalmedlemmarna kvar i gruppen, gitarristen Brian May och trummisen Roger Taylor. Sångare sedan fem år tillbaka är Adam Lambert, 35-årig amerikan som kom tvåa i musiktävlingen American idol 2009.
Queen live på O2 arena i London 12 december 2017. Foto: Henrik Fridén
När sångaren Freddie Mercury dog i aids 24 november 1991 dog också en stor del av den legendariska gruppens själ, men ännu försöker Queen förvalta arvet efter Mercury. Jag skrev inför konserten att det är svårt att inte jämföra Lamberts sång med Mercury´s , men att det är orättvist. Mercury var en av rockens mest personliga och karismatiska sångare och det går inte att ersätta honom. Därmed behöver man inte lägga så mycket vikt vid jämförelsen.
Inte oväntat jämför Dagens Nyheter och Aftonbladet de två och därefter drar de slutsatser om att det var bättre förr. Det finns en viss relevans i detta, men det gör ju alltid att sångare som ersätter någon annan alltid kommer att jämföras med den tidigare och aldrig kommer att få chansen att på egna meriter bedömas rättvist – om det nu finns någon rättvisa i detta.
DN skriver:
”Ändå lyckas han bara sällan att få det att riktigt låta Queen om musiken. I stället tänker man på ett specialavsnitt av ”Idol” med Queen-tema, eller kanske början till en Queen-musikal. Tydligt inspirerad av originalet men ändå något annat”.
Aftonbladet skriver:
”Ett Queen utan Freddie Mercury är som ett Thin Lizzy utan Phil Lynott, ett U2 utan Bono, ett E Street Band utan Bruce Springsteen eller valfri läskeblask utan socker. Kalla det för vad ni vill – men det är inte samma sak. Ingen förväntar sig det heller. Att något saknas på scenen tar Adam Lambert själv snabbt upp i ett självironiskt mellansnack. Det här är inte Queen. Punkt. Det är en hyllning till vad gruppen en gång var och aldrig kommer att bli igen”.
Det finns flera exempel genom rockhistorien på liknande jämförelser. Exempelvis ersatte Phil Collins Peter Gabriel när denne hoppade av 1975 och de gamla fansen och rockkritikerna spådde Genesis död. Det blev tvärtom. Collins tog gruppen till nya höjder och gruppen blev mer populär än någonsin.
Journey ersatte Steve Perry med Arnel Pineda och snart tio år efter hans debut i gruppen fortsätter fansen bråka om vem som är bäst av de två och vilken upplaga som är det ”riktiga Journey”.
En sångare är gruppens frontfigur och mycket av soundet. Varje röst har sitt omfång och register, men jag menar att Adam Lambert till stor andel förvaltar Queens låtskatt på ett mycket respektfullt och professionellt sätt. Tekniskt sett klarar han det högre registret med bravur.
Queen har haft sin storhetstid. Det kan inte ifrågasättas. Queen på Friends var självklart en nostalgitripp.
Men att som DN skriver, att Lambert ”bara sällan lyckas att få det att riktigt låta Queen om musiken” är överdrivet. Jag som lyssnat mycket på gruppen hävdar tvärtom att det låter väldigt mycket Queen. Det kan naturligtvis inte låta som Queen med Freddie Mercury. Det låter Queen med Adam Lambert.
Queen live på O2 arena i London 12 december 2017. Foto: Nina Sjöman.
Blommans musiknörderier 
Kommentera