POPMUSIKEN TOG MIG TILL LONDON

När du läser det här är jag på väg till London för att se den brittiska sångaren och gitarristen Roger Hodgson. Han var frontfigur i en av 70-talets klassiska band Supertramp med låtar som Logical song, Give a little bit, Dreamer och Breakfast in America. Han uppträder på Royal Albert Hall som är slutsålt!

Jag har tidigare skrivit om mina planer och nu blir det verklighet av dem. Det blir fantastiskt att få höra en av 70-talets karakteristiska röster i legendariska Royal Albert Hall. En av låtarna han framför, Give a little bit, framfördes faktiskt just där för första gången live, den 5 februari 1977, samma år som Supertramps femte skiva, Even the quietest moments, på vilken låten finns med, släpptes. Jag var tio år när skivan släpptes i april så i år är det 40 år sedan. Extraordinary!

Försökte häromdagen minnas alla de konserter jag sett genom åren även om de finns listade här på bloggen, Genesis, Pink Floyd, U2, Jackson Browne, Paul McCartney, Sting, Peter Gabriel, Phil Collins, Randy Crawford, Toto, Bruce Springsteen, Marillion och Gino Vannelli för att nämna några.

De flesta har jag sett i Sverige, men på senare tid har jag ”tvingats” åka utomlands för att se de artister som för mig betyder nått eftersom de inte kommer till Sverige och uppträder. Londonaktuelle Roger Hodgson är en av dem.

Jag vill se de klassiska artisterna och grupperna jag hörde på skiva eller i radio när jag växte upp innan de faller för åldersstrecket och lägger instrumenten och/eller mikrofonen på hyllan. Finns den ekonomiska möjligheten ska jag försöka satsa på det de kommande 20 åren. Sen vet man ju aldrig. Det kan ju rent av bli så att jag själv måste lägga mina ”instrument” på hyllan av ålders- eller hälsoskäl om några år och då får kanske läkarna ta fram sina just av den anledningen 🙂

Förresten lär ju många av de gamla rockrävarna inte finnas på denna jord om 20 år, åtminstone lär de inte stå på en scen.

I november ska min son och jag se Queen i Friends Arena i Stockholm. Det blir också en upplevelse. Unge Adam Lambert är sångaren som har ersatt Freddie Mercury. Uppdraget är ju egentligen omöjligt, men han gör det faktiskt väldigt bra.

Sen är det väl några kvar…

Paul Carrack finns högt på listan och man kan ju bara hoppas att Eagles bestämmer sig för att göra ytterligare en Europaturné någon gång. Jag såg tyvärr inte gruppen uppträda vid Sjöhistoriska i Stockholm 1994, men jag var väldigt nära att åka över till London för att se den legendariska countryrockgruppen i O2-arenan för ett par år sedan. Gruppen ska ju uppträda i Los Angeles och New York i sommar, för första gången sedan Glenn Frey dog i början av förra året. Sonen Deacon Frey ansluter för ett par konserter tillsammans med Don Henley och de andra på ”East and West”.

Sverigeaktuella Rolling Stones måste man kanske se, men det lockar inte lika mycket som andra band och artister.

Nu ryktas om en återförening av Genesis igen i samband med att Phil Collins förbereder sig för en mindre turné i Europa i sommar. Några av medlemmarna i 70-talets symfonirockband är öppna för en återförening av den klassiska sättningen, enligt deras egna kommentarer i olika tidningar, men ska det bli något ska Peter Gabriel vara med.
Jag tvivlar på att fansens dröm blir verklighet. Vid närmare eftertanke kanske det är ändå är bäst att nöja sig med att lyssna på Genesis Live från 1973, dubbel-live-skivan Seconds out från 1977 och Three sides live från 1982.

Det kan ju aldrig bli som förr ändå, förutom med Roger Hodgson i Royal Albert Hall i London förstås.

Närmare Supertramp än så blir det inte.

Popmusiken tog mig till London.

Cheers!