Populärmusikens själ svävade över och i Royal Albert Hall i London redan när jag anlände flera timmar innan konserten med Roger Hodgson, tidigare sångare, gitarrist och keyboardist i brittiska Supertramp 1969-83. I korridorerna innanför, i det yttre skalet runt arenan, som invigdes våren 1871, finns porträtt av många som uppträtt där genom åren, Ella Fitzgerald, Frank Sinatra, Deep Purple, Jimi Hendrix, Quincy Jones och Beatles för att nämna några.
Och det är ju här pampiga Last Night of the Proms äger rum varje september. Här snackar vi en arena med anor.
När jag och de andra drygt 5000 i publiken släpptes in strax efter 19 lördagen den 20 maj så var jag tvungen att ta ett djupt andetag. Det är en sak att se arenan på bilder på nätet, en helt annan att se den i verkligheten. För den som inte har varit där kan man säga att det är en teater i storformat med ett stort antal balkonger runt om.
När Roger Hodgson går in på scenen kl 20.00 tillsammans med sitt band vet jublet inga gränser. Han inleder med Take the long way home från Supertramps stora framgång Breakfast in America och fortsätter rada upp de klassiska låtarna från 70-talet (flera skrivna av Hodgson då han var tonåring i slutet av 60-talet) och fram till sin sista skiva med gruppen Famous last words från 1982. Han sticker också emellan med några sololåtar, Along came Mary, Death and a zoo och In Jeopardy.
När bandet kommer in för att framföra extranummer ställer sig publiken upp och sjunger med till klassiska Give a little bit från skivan Even in the Quietest Moments från 1977 och It´s raining again från Hodgons sista skiva med Supertramp, Famous last words från 1982. Då dansar även gubbarna och gummorna i 70-årsåldern 🙂
Give a little bit spelades för övrigt live första gången just i Royal Albert Hall för drygt 40 år sedan, den 5 februari 1977.
67-årige Hodgson, föddes i Portsmouth i Hampshire i södra England och växte upp i närheten av Oxford.
Supertramp bildades 1969 och bestod då av Rick Davis, på sång och piano, Roger Hodgson, sång, gitarr och keyboard, Richard Palmer, sång och elgitarr och Robert Millar, trummor.
Efter ett par skivor i början av 70-talet, och några medlemsbyten, slog Supertramp igenom med skivan ”Crime of the century” och låten ”Dreamer”. Gruppen radade sedan upp låtar som Give a little bit, Two of us, School, Fool´s overture, Breakfast in America och Logical song.
Hodgson hoppade av gruppen i början av 80-talet för att satsa på sin unga familj i Kalifornien.
Supertramp har sålt över 60 miljoner skivor. Breakfast in America från 1979 är den mest framgångsrika.
Konserten i Royal Albert Hall lördagen den 20 maj är ett minne för livet, en ”once in a lifetime-show” och är precis som en beundrare skrev i en kommentar på udiscovermusic.com;
”He is sounding better than ever and the music is timeless. The two hours will fly by but the memories will last a lifetime.
Extraordinary!
What a marvelous audience we had at our show last night at London’s @RoyalAlbertHall. Tkts for tonight’s show available at RAH box office. pic.twitter.com/YIesqpom3t
— Roger Hodgson (@RogerHodgson) May 21, 2017
Blommans musiknörderier 