1986 var jag 19 år. Det är inte så länge sedan, eller hur? 🙂 Fortfarande gällde vinylskivan, men CD-skivan hade tagit fart försäljningsmässigt. Sony lanserade den första 1982, CDP-101. Själv köpte jag CD-spelare först 1989.
1986 släpptes två skivor som skulle bli stora kommersiella framgångar för Genesis och gruppens tidigare sångare Peter Gabriel. Det var också två stora skivor för mig. Gabriels SO tillhör idag en av de stora klassiska skivorna inom pop- och rockmusiken och hans tekniskt avancerade och animerade video till singeln Sledgehammer spelades flitigt på MTV. Genesis´ Invisible touch var inte den konstnärligt största skivan med gruppen, men den mest framgångsrika kommersiellt. Den 19 juli 1986 låg Genesis etta och Gabriel tvåa på Billboard Hot 100 med dessa skivor. Om jag inte minns fel petade Gabriel ironiskt ner Genesis från första platsen senare.
Det var ett stort år för Genesis som hade fått draghjälp av sångaren och trummisen Phil Collins´ stora framgångar med No jacket required och singlarna Sussudio och One more night året före. Collins dominerade i media och ”alla” ville anlita honom som trummis, sångare och producent.
För mig var Genesis allt kommande år. Jag köpte allt jag kom åt, beställde konserter på VHS och bokade en konsertbiljett i Köpenhamn för att se gruppen sommaren 1987. Biljett och bussresa kostade 500 kronor. I dagens penningvärde är det ca 948 kronor, enligt Statistiska centralbyrån. Bara en sån sak.
Jag köpte böcker av den i rocksammanhang kände italienska fotografen och journalisten Armando Gallo som hade följt Genesis var gruppen än spelade från början av 70-talet och framåt. Bland annat I know what I like. Jag satt till och med och översatte en av böckerna till svenska och tillsammans med den texten och information från andra källor sammanställde jag Historien om Genesis med mina ord. Materialet är dock outgivet.
De som känner mig från den tiden vet att jag pratade mycket om gruppen och det som rörde sig kring den. Jag var passionerad. Andra skulle säkert säga att jag var besatt. Jag kanske var det.
Det har lugnat ner sig nu. Åtminstone är det min självbild.
Genesis tidiga skivor, exempelvis Selling England by the pund och Nursery Cryme, men också live-dubbeln Seconds out, som kan beskrivas som en sammanfattning och slutet på en musikalisk era med den brittiska gruppen, blev min räddning under militärtjänstgöringen, som jag delvis gjorde i Trängslet i Älvdalen sommaren 1988. Jag tyckte att det var helvetet på jorden och ifrågasatte inom mig vad detta hade för mening. Jag fann min tröst i låtar som Supper´s ready, Musical box och Cinema show.
Jag minns att jag satt med min Sony Walkman i ett militärfordon i de öde skogarna i Dalarna i väntan på nästa kommando (det är ju mycket väntan i det militära) jag blundade och försvann bort i gruppens komplexa verk och fantastifulla texter…
Av Fredrik Blomberg
Foto: Pete Still (I have permisson to publish. Asked him a couple of years ago)
SKILSMÄSSA GJORDE HONOM TILL SOLOARTIST
NYSKAPANDE ARTIST MED MÅNGA ANSIKTEN
Blommans musiknörderier 
Kommentera