SKIVMÄSSORNAS TID ÄR INTE FÖRBI

När jag var yngre gick jag ibland på skivmässor. Minns hur jag, med jackan på, blev alldeles svettig av att stå och bläddra i backarna, även om jag hade knäppt upp. Minns skivmässorna på gamla Folkets hus i Eskilstuna. Man betalade 20 kronor i entré och så kunde man stå i flera timmar och leta efter en speciell skiva. På den tiden letade jag bootlegs med Springsteen och Genesis och westcoast. Allt som det stod Porcaro, Lukather eller Foster på köpte jag också- nästan. Och var det japanpressat var det extra kul. Då kände man sig lite speciell, särskilt om man hade fått tag i en LP som var svåråtkomlig. Ibland var vissa skivor ”rare”, men ibland inbillade man sig säkert lite också.

Nu ser jag till min gläjde att det arrangeras en skivmässa i Västerås i morgon och senare i april är det Record store day, bland annat i Enköping. Jag tror jag drar dit.

Under VM i fotboll för ett par år sedan ägnade jag mig att registrera alla mina LP, CD, singlar och DVD i excell. Sen registrerade jag allt på discogs.com, en sida där man köper och säljer skivor från hela världen. På sajten kan man också se vad skivorna är värda.

Mina skivor är värda nästan 100 000. Det bygger på de senaste tio försäljningarna som har gjorts på sidan.

Det tar tid att katalogisera, men en är en fröjd när det är klart. Har också katalogiserat alla mina kassettband. Jo, jag har kvar alla, från det första bandet jag spelade in när jag var 7-8 år fram till mitten av 90-talet då jag slutade köpa band. Då kom internet och CD:n gällde fortfarande.

Jag minns en gång 1987-88 då jag gjorde lumpen på dåvarande A9 i Kristinehamn. Jag hade beställt några skivor från USA, Loggins and Messina (Kenny Loggins och Jim Messina). När jag inte var hemma kom det en avi hem i brevlådan i Örebro där jag bodde hos mina föräldrar och summan var på 700 kronor. Min mamma tyckte att det var vansinnigt, men jag sa väl något i stil med att….”jo, men det är svåra skivor att få tag i”. 700 kronor på den tiden var rätt mycket.

En annan gång var jag med i med i en skiv-auktion och vann. Jag hade lagt ett bud på en dubbel-LP med Sons of Champlin (med den dåvarande Chigagosångaren Bill Champlins andra band). Priset: 700 kronor.

Ja, jag erkänner. Det var bara för att det var han som var med i bandet. Musiken var helt ok, men stod det att Champlin, Foster, Porcaro, Lukather eller Graydon medverkade var jag helt såld. Jag köpte det jag kunde komma åt. På Våghustorget i Örebro fanns en skivbutik med en back med westcoast. Efter skolans slut, gymnasiet, gick jag ofta dit och bläddrade.

Musiken var min passion och är det fortfarande. Men jag har mognat sen dess. Jag lovar 🙂