DARK SIDE OF THE MOON – 50 ÅR

Den här månaden är det 50 år sedan Pink Floyds skiva Dark side of the moon släpptes. Det är en av de mest berömda och hyllade skivorna inom rockmusiken.

Den spelades in i Abbey road studios i London och kom samtidigt som glamrocken hade sin storhetstid. När smink coh glittriga kläder härskade kom Pink Floyd med mörk och tung progressiv rockmusik, som gick utanför rockmusikens traditionella gränser.

Pink Floyd bildades av tre arkitektstuderande, Roger Waters, Richard Wright och Nick Mason officiellt 1965. Syd Barrett, Waters barndomskamrat, blev medlem året efter och David Gilmour tog Barretts plats när han tvingades sluta våren 1968.

Embryot till gruppen formades tidigt 60-tal och de tidiga medlemmarna kallade sig för bland annat Sigma 6 och tog senare namnet The Pink Floyd sound från bluesmusikerna Pink Andersson och Floyd Council vilket berodde på deras svaghet för amerikansk musik.

Gruppen var nyskapande, experimenterade med ljudeffekter och gick utanför rockmusikens traditionella gränser. Under 70-talet radade gruppen upp milstolpar som Meddle 1971, Obscured by clouds 1972, Dark side of the moon 1973, Wish you were here 1975 och The Wall 1979.

Den senaste tiden har Dark side of the moon skapat en politisk diskussion i samband med en nyutgåva av skivan, med samma regnbågsfärger på konvolutet som när den gavs ut, fast med en annan grafisk utformning. En del fans har tolkat det som att gruppen nu medvetet tagit ställning för HBTQ-rörelsen, trots att regnbågsfärgerna funnits med på skivkonvolutet sedan 1973.

Samtidigt har Roger Waters, som hoppade av i mitten av 80-talet, sagt att han spelat in skivan igen utifrån helt sina ideer, även om han på originalet hade ett avgörande inflytande. Skivan ska, enligt uppgifter, släppas i maj. Ett offentligt ordkrig mellan de forna bandkamraterna Gilmour och Waters bröt ut tidigare i år efter att Waters hävdat att Dark side of the moon minsann var hans projekt.

Det som kanske varit mest diskussion om, och som Gilmour och andra har reagerat starkt på, är Waters politiska uttalanden om Rysslands krig mot Ukraina och om Israel-Palestina-konflikten. Waters uttalanden har tolkats som antisemitiska och att han står på Putins sida, med samma typ av argumentation som den ryska statsledningen i påståendet om nationalister i Ukraina. Waters bjöds till och med in av Ryssland till FN:s säkerhetsråd tidigare i år för att hålla ett tal, via länk. Waters fördömde Rysslands invasion, men sa samtidigt att det inte skedde oprovocerat. Själv har Waters tillbakavisat kritiken mot honom.

Den infekterade konflikten mellan de två har pågått i många år och ser ut att ha blivit värre med åren. Den tycks grunda sig i Waters avhopp 1985 och vad som sedan följde med en juridisk konflikt om gruppnamnet och om vem som egentligen var den drivande och kreativa kraften i bandet.

Roger Waters beskrivs i rocklitteraturen som en, efter hand, allt mer egocentrerad och dominant person. Konflikter om den musikaliska inriktningen mellan Waters och Gilmour blev allt mer tydlig i och med inspelningen av The Wall. Gilmour ville ha med Comfortably numb, som han skrivit, men det ville inte Waters, som ett exempel.

Många har genom åren tolkat vad skivan Dark side of the moon handlar om, kanske undrat vad som finns bakom månen, på den andra sidan. I texterna finns allt från politik och filosofi med ämnen som konflikter, girighet, död, pengar och psykisk ohälsa – om galenskap. Medlemmarna har i intervjuer sagt att den gjordes som en reaktion på stressen och pressen av att turnera, vilket de gjorde mycket innan skivan Dark side of the moon släpptes, om rädslan att dö, om psykologiska och känslomässiga bekymmer.

En som ständigt ”svävat” över gruppen, och som påverkat medlemmarna, är den mytomspunne och tidiga medlemmen, Syd Barett, som var den kreativa kraften i bandet. Han använde droger, blev psykisk sjuk (schizofreni) och försvann från gruppen våren 1968 och ersattes av gitarristen David Gilmour. Rogers Waters inspirerades av Syd Barrett. Wish you were here och Shine on you crazy diamond från skivan Wish you were here 1975 handlar om Barett.

Jag minns när jag fick se och höra Pink Floyd för första gången. Det var på Ullevi i Göteborg 27 augusti 1994. Vi var ett gäng som åkte ner för att se detta mytomspunna och legendariska band.

Jag minns att vi köpte svarta sopsäckar på en bensinmack i närheten av Ullevi eftersom det regnade. Vi gjorde hål i dem för att använda sopsäckarna som ponchos.

Och jag minns när den gigantiska scenen lyste upp och de första tonerna av Astronomy domine från första skivan The piper at the gates af dawn från 1967 strömmade ut från högtalarna. Sen radade gruppen upp klassikern Shine on you crazy diamond och bland annat fyra låtar från Dark side of the moon. Det gick rysningar genom kroppen och något mer storslaget har jag inte sett live sedan dess.

PINK FLOYD – SHINE ON – ETT PORTRÄTT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Webbplats byggd med WordPress.com.

Upp ↑

Discover WordPress

A daily selection of the best content published on WordPress, collected for you by humans who love to read.

Håkans Pop

About music, love, life and becoming older...

Thirsty Boots

About music, love, life and becoming older...

Shades Of Noir

No answers, just opinions.

Villa California

Teknik för trygghet o frihet

att leva sin dröm

med ljuvliga hundar

%d bloggare gillar detta: