FÅR VI NÅGONSIN SE RODDAN IGEN?

Jag slutade jobbet vid lunch idag. Äntligen fredag. Samma känsla varje gång. Åkte hem och tog emot två hyllor som jag hade beställt från Ikea. Åt lite pytt i panna, skruvade ihop hyllorna och fick lite ordning på alla skivor och böcker igen. Åkte iväg längst Västerleden i Eskilstuna till Citygross och handlade mat inför fredagskvällen. Det blev som så många gånger tidigare, en köttbit med pepparsås. Hur många gånger har jag inte gjort samma fredagsmat, inspirerad av krogmaten i Örebro och Frimis på 80-talet? Dålig fantasi? Ja, men varför ändra på ett vinnande koncept? Om 4-4-2 fungerat tidigare? Varför ändra? En semla är en semla. En pepparstek är en pepparstek 🙂

Köpte en blomma till en granne vars man nyligen gått bort i covid-19. Han var drygt 80. Hon är några år yngre. Hon blev glad. Jag sa: Hoppas att du kan leva vidare med goda minnen av din man. Han kom från Kosovo för över 50 år sedan. Eller var det kanske 60 år sedan. Han började jobba på Asea, var katolik och gillade att måla. Hade en egen ateljé här i hyresfastigheten där jag bor. De gillade Palme och Hyresgästföreningen.

Han var alltid snäll när man träffade honom och han frågade alltid hur det var med min son. Jag tror det betyder något med kärlek till andra människor. Till din partner. Till dig själv inte minst.

Jag gjorde det jag tänkte. Gav bort några tulpaner till en medmänniska som har sorg. En självklarhet för dig kanske. Det borde det vara. Jag har ofta tänkt, men inte handlat. Men nu gjorde jag det. Kändes bra.

Deras hund dog i höstas. Nu är han borta. Nu är hon ensam. I en lägenhet. I en polariserad värld med corona. Och ute är det kallt.

Det är fredagskväll och jag tittar på På Spåret kl, 20, SVT lyckas underhålla mig ännu ett veckoslut. Jag är ledig i helgen och tänker njuta av det, som alltid när jag är ledig. Fånga dagen. Stunden. Skulle bli innebandy i Lundbyskolan igen under lördagsmorgonen, efter flera månaders uppehåll, för även vuxna får utöva idrott tillsammans igen, bara man följer rekommendationerna om högst åtta personer. Men inga besked. Sover ut tror jag, vaknar under lördagen och ser solen skina in genom de nya fönsterna som Victoria Park har investerat i.

Jag äter gott, tar ett glas vin och hoppas att coronakrisen snart försvinner. Det är för mycket lidande i världen – som det alltid har varit. Svälten på Afrikas horn, krig och elände – och corona.

Hamnar som vanligt på Youtube när helgen kommer. Det finns så många fantastiska konsertklipp på den kanalen. Så många underbara liveupplevelser. Ett klipp som jag ofta återkommer till är ett med Rod Stewart från Royal Albert Hall i London för många år sedan. Han sjunger sin klassiker I don´t want to talk about it tillsammans med en ung tjej. Klippet har nästan 407 miljoner visningar och det är magiskt för att använda ett slitet ord. Vid 3.34 sjunger publiken med och det blir just så magiskt det kan bli under en konsert. Rod Stewart är en legendarisk artist och alla kan låten utan och innan. För att inte tala om klippet med Stevie Wonder och Lately från en av 70-talets bästa skivor, Songs in the key of life från 1976 och My cherie amour från 1969.

Och jag tänker; får vi någonsin uppleva detta igen? Hur länge ska coronakrisen sätta stopp för människor att att träffas och gå på konsert? När ska jag få dela känslorna i musiken på Royal Albert Hall, Cirkus eller Globen igen med andra människor igen? Det känns så länge sedan nu.