JAG TVIVLAR PÅ ATT ARENORNA FYLLS IGEN

Måste medge att det blir spännande att höra Springsteens nya när den släpps den 23 oktober. Jag har varit måttligt förtjust i hans skivor de senaste 20 åren. Tror att det beror på att hans period mellan 1975 med Born to run och fram till Tunnel of love 1987 var så stark att ”det räcker”. Coronakrisen har satt stopp för en kommande turné, rapporteras det.

Här i den sena timman denna oktoberkväll, när kylan sveper in över vårt land, tvivlar jag på att Ullevi eller Stadion kommer att fyllas igen. Jag tvivlar även på att vi kommer att kunna gå på konserter av det stora måttet under överskådlig tid. Men å andra sidan vill jag tro att även den här krisen går över. Spanska sjuka varade ju inte för evigt.

Det är märkligt att jag under 2019 såg så många av världens stora artister och grupper innan coronakrisen fullständigt förändrade allt. Det började med Paul Carrack på London Palladium i mars och fortsatte under våren med ex-Supertramp-sångaren Roger Hodgson, senare Eagles, Cher, Bob Dylan, Michael Bublé, Lars Winnerbäck och Ulf Lundell för att nämna några. Efter konserten med Melissa Horn i Eskilstuna i februari 2020 gick rullgardinen ner och dörrarna stängdes. Musikbranschen drabbades hårt och blöder ekonomiskt och alla iblandade håller andan. En del är kreativa och hittar nya lösningar, en del har gått i konkurs och andra väntar på det som just nu verkar långt borta.

Jag har svårt att att den dagen kommer då Folkhälsomyndigheten kommer med beskedet att krisen är över och att man öppnar upp samhället igen. Denna dödande sjukdom försvinner kanske inte, men man kan ju hoppas experterna kan få fram ett vaccin.

Men jag lovar att jag kommer att fira den dagen då allt är över, med en fin middag, några öl och en underbar konsert med någon av mina hjältar om den dagen någonsin kommer under de år jag har kvar här på jorden. Just nu tvivlar jag som sagt.