Om det hade varit VM i stämsång hade Eagles vunnit alla tävlingar sedan 1971 då bandet bildades i Los Angeles. När gruppen inleder konserten i Tele 2 Arena på lördagskvällen med Seven bridges road, som skrevs av den amerikanske musikern Steve Young 1969, så sätter Eagles ribban. Det behövs inga fyrverkerier eller koreografi. Det räcker med några killar som spelar gitarr och sjunger för att det ska träffa hjärtat. Det är som trummisen Don Henley säger från scenen, med glimten i ögat, att de bara är ”några killar som spelar musik”.
Eagles radar sedan upp alla de låtar som jag förväntar mig. Som andra låt framförs gruppens kanske bästa, Take it easy och nu förstår jag att det blir en oförglömlig kväll. En kille bakom mig säger att det hade varit värt pengarna att bara höra just den live.
Bandet levererar odödliga låtar som One of these nights, Take it to the limit, Tequila sunrise, New kid in town och Peaceful easy feeling och de gör det så vackert och så perfekt musikaliskt. Stämsången, som är Eagles signum, har gruppen inte tummat på en milimeter.
Gitarristen och sångaren Deacon Frey är ny medlem, eller New kid in town som gitarristen Joe Walsh så fyndigt presenterar honom. Han är en kopia av sin far, Glenn Frey som bildade Eagles tillsammans med Don Henley och som dog tidigt 2016. Sonen sjunger sin pappas låtar med stor respekt.
En annan ny medlem är gitarrvirtuosen och countryrockartisten Vince Gill. Förutom att sjunga lead på flera av Eagles klassiker, bland annat Take it to the limit, en gång forne medlemmen Randy Meisners huvudnummer, framför han sin egen vassa countryrockstänkare Don´t let our love start slippin´away. Och han briljerar på sång och gitarr.
Första halvan av konserten är fantastiskt bra, men när gitarristen Joe Walsh sedan breder ut sig i flera nummer blir det lite ”too much”, lite för mycket gitarrsoloorgier. Han är visserligen underhållande och sticker ut, som han alltid har gjort, men för mig blir det en svacka en period under konserten, en transportsträcka till den låt som alla vill höra och vet ska komma, gruppens största Hotel California, som blir första extranummer.
Behållningen denna varma junikväll är när bandet framför de klassiska 70-talshitsen med de vackra rörliga landskapsbilderna som bakgrund. Kan det bli vackrare än Lyin´eyes eller avslutande Desperado och Best of my love?
Jag tror inte det.
AFTONBLADET: Dödstråkigt och underbart, Eagles
Text: Fredrik Blomberg
Foto: Debbie Weiborn och Fredrik Blomberg
Blommans musiknörderier 
Kommentera