SUPERTRAMPSÅNGAREN TILLBAKA I SVERIGE

Den 69-årige engelsmannen Roger Hodgson, en gång framgångsrik sångare, pianist och gitarrist i Supertramp, uppträdde på Cirkus i Stockholm den 14 maj.

Det var första gången han uppträdde i Sverige sedan Supertramp gjorde en konsert 1977.

Turnén går under namnet Breakfast in America 40th anniversary world tour, 1979-2019. Det är 40 år sedan Supertramps största framgång, skivan, Breakfast in America, släpptes.

Det har varit en lång väntan. Det märktes på publiken som älskade det den hörde. Den medelålders publiken sken upp när de (och jag) fick höra låtar som Hide in your shell, School, Dreamer, Logical song, Breakfast in America, Lord is it mine, Take a long way home, Fools overture, Give a little bit och It´s raining again

Publiken tog emot honom med öppna armar och mot slutet dansade även gubbarna och gummorna i 70-årsåldern mellan bänkraderna.

Hodgson verkade uppriktig när han från scenen uttryckte att han gärna kommer tillbaka snart igen. Eller så var han bara en artig engelsman som säger samma sak var han än uppträder. Jag väljer att tro honom. Men det behöver ju inte gå så lång tid tills nästa konsert.

70´s is the shit!

Han kanske mot bakgrund av publikens positiva reaktioner insåg att han borde ha uppträtt i Sverige för länge sedan och inte bara i andra länder i Europa eller i Syd- och Nordamerika. När jag bestämde mig för att resa till London och se honom i Royal Albert Hall i maj 2017 så hade jag i samband med att biljetterna släpptes tänkt att han nog aldrig kommer till Sverige. Därav min resa till Storbritannien. Men så kom han hit äntligen.

Inför konserten tog jag en macka och en alkoholfri öl i entrén och satte mig ner på en stol och började snacka med ett par från Linköping. De hade vunnit två biljetter i en tävling som en radiokanal i Östergötland hade haft och de hade rest med tåg för att lyssna på de klassiska låtarna med Roger Hodgson.

En man i min ålder hade med sin son, som var drygt 20 och slog sig ner vid vårt bord. Vi började också prata med varandra. Det visade sig att sonen spelade gitarr, jobbade med videoproduktion och höll på att göra en dokumentär om gitarrer.

När jag sa att jag tycker att det är kul att se föräldrar ta med sig sina sönder och döttrar för att se de klassiska artisterna och banden. Då sa 20-åringen: 70´s is the shit!

Vi log båda mot varandra och vi gick alla in och satte oss ner på våra stolar och fick åka med på en musikalisk resa tillbaka i tiden.

Hodgson levererar de låtar ”man vill höra” och han sjunger fortfarande förvånansvärt bra i det högre registret. Han berättar personligt om låtarna emellanåt och det gillar jag.

Saknade dock några som exempelvis Bloody well right, Two of us och framförallt Don´t leave me now. Så det är väl bara att vänta på att han kommer på besök igen så kanske jag får höra dem live.

LÄS OCKSÅ OM KONSERTEN I ROYAL ALBERT HALL 2017

SUPERTRAMP – EN DEL AV 70-TALETS SJÄL