DET GÖR ONT ATT SE LEAVING NEVERLAND

Under min ledighet har jag sett den långa och kontroversiella dokumentären Leaving Neverland där Wade Robson och James Safechuck berättar hur de som sju respektive tio år gamla träffade Michael Jackson och blev sexuellt utnyttjade under flera år.

De har tidigare förnekat att de blev utsatta, men i vuxen ålder kunde de inte längre bära på hemligheten. De hade länge försvarat sin idol som de hade en relation med.

Michael Jackson anklagades under sin karriär för att utnyttja barn sexuellt. Själv förnekade han det. Ett fall prövades i domstol 2005, men ”Jacko” friades.

Hans familj och de som förvaltar hans kvarlåtenskap tar avstånd från Wade Robsons och James Safechucks anklagelser, skriver SVT som förtext till dokumentären som väckt starka känslor bland fansen och skapat en infekterad debatt.

Det gör ont att se dokumentären. Det är svårt att ta in det som Wade Robson och James Safechuck berättar. Det är svårt att förstå. Alla detaljer om vad de, enligt dokumentären, gjorde tillsammans med Jackson sexuellt är jobbigt att ta in.

Men jag upplever att de berättar med stor trovärdighet. Kritiker har fört fram att de berättar och stämmer Jackson för pengarnas skull. Och fansen vill inte tro att det de berättar är sant.

Dokumentären har också skapat en diskussion på världens radiokanaler om man mot bakgrund av dokumentären ska spela Michael Jacksons musik eller inte. Norska NRK tänkte bojkotta hans musik, men backade och Sveriges Radios hållning är att inte svartlista artister. Det fanns också uppgifter om att brittiska BBC skulle slopa musiken, men det förnekade public service-bolaget senare.

Det reser sig en rad frågor efter att jag tagit del av dokumentären. Förutom frågor som hur det mänskliga psyket fungerar på barn och föräldrar utifrån den kontext som dokumentären beskriver så är frågan om artisters musik ska spelas i radio eller inte när de anklagas för brott eller har dömts. Det är intressant för en radioman och musiknörd som jag.

Var går gränsen? Finns det någon? En massa artister har knarkat…Ska man förbjuda deras musik?  En rad musiker och artister har gjort snedsteg. Det är klart att sexuellt utnyttjande av barn är mycket allvarligt, men å andra sidan finns ingen dom mot Jackson och i dokumentären förs anklagelser fram. Rent rättsligt har han inte gjort det om han inte är dömd, men anklagelserna i dokumentären kastar nytt ljus över Michael Jacksons liv och alla de barn han umgicks med.

Jag resonerar nu. Å ena sidan och å den andra…

Christer Pettersson friades i hovrätten för mordet på dåvarande Statsminister Olof Palme. Han ska betraktas som icke skyldig. Den man som först dömdes för den grova mordbranden på Stadshotellet i Eskilstuna 2009 friades. Han ska också betraktas som oskyldig.  Sedan får man ju tro på vad man vill. Men det fanns övertygande bevisning, tyckte polis och åklagare.

Men det är klart, dokumentären Leaving Neverland väcker en massa frågor och vem ska man tro på egentligen? Vad är sant? Det kanske vi aldrig får svaret på. Men det går inte att ta ifrån Wade Robsons och James Safechucks upplevelser och sanningar.

En av mammorna i dokumentären sa att man får skilja på personen/människan Michael Jackson och popartisten. Eller kan/ska man det?

I juni är det tio år sedan Michael Jackson, den största popartisten under min livstid, gick bort. Jag kommer att fortsätta att lyssna på hans musik, men det är klart, det är svårt att bortse från dokumentären Leaving Neverland.