2018 var ett år med många konserter. Jag såg både lokala, nationella och internationella artister och grupper.
Jag satt i gräset i Stadsparken i Eskilstuna i somras och hörde Mikael Rickfors riva av gamla klassiker och jag bläddrade i skivbackar på en skivmässa i Solna i höstas.
Pernilla Andersson sjöng personligt, innerligt och med stor humor om sitt liv och uppväxt i samband med Gainsvillefestivalen i Eskilstuna i somras och jag och min tjej stod i ösregnet i Gustavsvik i Örebro och hörde fredsduvan Lisa Ekdahl, som strålade som en sol bland de mörka molnen och kom med kärlek och värme och Lars Winnerbäck sjöng om uppväxten och relationen till Sverige.
Staffan Hellstrand spelade för ett mycket fåtal personer i publiken på Sagabiografen i Torshälla. Skandal om du frågar mig. Han är värd mer. Pinsamt.
Countryrockstjärnan Shania Twain gav sig ut på turné igen och uppträdde i Globen i oktober – ett år efter skivan Now, hennes första på 15 år.
Samma månad kom Steve Perry med sin första skiva på över 20 år. En gång i tiden hade han en av rockbranschens bästa röster när han firade framgångar med Journey, men idag är han en blek kopia av sig själv.
Elton John kom i början av året med beskedet att han skulle ta farväl med en tre år lång mastodontturné. Kiss meddelade att gruppen gör sin sista turné, End of the road.
Musikkonstnären Peter Gabriel släppte sin musik på Spotify och det var 50 år sedan Genesis första singel, The Silent sun, släpptes (februari 1968).
Paul Simon sa farväl till de stora scenerna med en konsert i Sverige och avslutade i Madison Square Garden i New York i höstas. Han hade svårt att hålla tårarna borta när han sjöng Homeward bound från 1966 i sin hemstad, bara några kvarter från platsen där han växte upp. Det hade jag också.
Och när löven sakta singlade ner på marken och mörkret kom över oss släppte Robyn med sin första skiva på många år, Honey, och jag blev helt tagen av sorg och sensualitet. Skivan fick stor uppmärksamhet och goda recensioner internationellt.
September var en konsertintensiv månad för mig. Jag såg Dan Hylander och Raj Montana Band återförenade på Nalen i Stockholm. Det lät ungefär som i Brunnsparken i Örebro 1984. Bandet visade att det fortfarande kan.
Den starkaste konsertupplevelsen detta år var Jeff Lynne på Globen där hans ELO förvandlade Globen till ett färgsprakande rymdskepp.
När jag var nio fick jag åka med in hans rymdskepp ut i det okända till en annan värld, som blev min egen fantasivärld när jag växte upp. Nu fick jag åka med igen, till platser vi tidigare besökt – till de planeter vi en gång drömde om att få se igen – ljusår härifrån.
Jag avslutade året med Weeping Willows i Västerås konserthus. Magnus Carlsson och bandet gjorde en fulländad konsert. Vilken röst han har!
Och så minns jag de artister och låtskrivare som dog under året, bland andra Jerry Williams, Kenneth Gärdestad, France Gall, Avici och Aretha Franklin. Må de vila i frid!
2019 blir nog nått utöver det vanliga. I mars ser jag ”The man with the golden voice” Paul Carrack i London Palladium och i juni legendariska Eagles i Tele2 Arena i Stockholm. Och icke att förglömma Marillion i Royal Albert Hall i november.
Jag ser verkligen fram emot fler starka upplevelser musikåret 2019.
Önskar God jul och Gott nytt år!
(Bilden till denna bloggtext är tagen november 2017 då jag såg Queen på Friends arena)
Avslutar med en text av Ulf Lundell, från låten Av himlen sänd, som släpptes som singel 1997. Den ger mig frid.
Här är en del av texten.
Ett år har gått,
Det här hjulet har krängt sej runt igen
I den kosmiska cykeln
Den här natten är den längsta
Ur den föds ännu en dröm
Om livet och den omöjliga lyckan
Vad en människa ger det är vad hon får
Under den tid hon har här på Jorden
Det är en kamp varje dag
Men just den här dan
Samlas vi runt dom dukade borden
Långt upp i norr, långt härifrån
Faller snön i natten och stjärnan
Lyser så starkt där bortåt Samarkand
I vardagsrummens värme efter familjerna
Och barnen och en nyfödd sover
På en farfars arm
Nu är shoppingen över och maten har lagt sej
Och klapparna delats ut och tomten
Gått för att komma tillbaks först nästa år igen
Så kanske friden och tanken
Får fylla rummen ett tag
Kanske fienden ser i sin fiende en vän
Kanske stillar all strid
Bara för en stund i den långa hamnen
Och blickarna faller på den gamle i stolen
Och ser att barnet han håller i famnen
Är av himlen sänt
Blommans musiknörderier 
Kommentera