Första december, den mörkaste tiden på året, två plusgrader, regn i luften, advent och snart jul. Vad passar bättre då än att gå in i ett konserthuset i Västerås, ta en fika och värma sig och lyssna på Weeping Willows?
Gruppen gör ”Christmas night has come-tour” ännu ett år och jag sitter i den mjuka stolen i ett fullsatt Västerås konserthus och njuter av melankoli, vackra melodier, stämsång och Magnus Carlssons otroliga röst. Har han sjungit bättre än nu?
Tonerna av 50- och 60-tal är som vanligt tydliga i de många balladerna och midtempolåtarna. Den som vill ha fart och fläkt i salongen har hamnat helt fel. Det är tillbakalutat och soft – och det passar mig denna kväll.
Den röda (!) tråden är jul och Weeping Willows bjuder på klassiska julcovers blandade med egna klassiker som The Burden, Blue and alone och mäktiga Broken promise land.
Med på turnén finns även Anders Kappelin (bas), Johan Norin (trumpet), Andreas Andersson (sax/flöjt) och Carolina Wallin Pérez (keyboard/sång), hon som tolkade Kent på en skiva, Pärlor och sin 2010.
Weeping Willows gör en otroligt fin version av Bee Gees snart 50-åriga First of may (som Weeping spelat in med Helene Sjöholm) Stevie Wonders klassiska Someday at Christmas och Pretty paper (inspelad tillsammans med Doug Seegers) skriven av Roy Orbison, som är Magnus Carlssons favoritsångare och gruppens Christmas time is here again, är fantastisk. Inledningen påminner om introt till Summer nights från filmen Grease.
Weeping Willows gör en fulländad konsert.
Och det är som Magnus Carlsson sa från scenen i ett mellansnack, att Weeping Willows ”vanliga” låtar är rätt juliga de också.
Så nu, dagen efter, den första advent, så spelar jag sorgliga The Burden och mäktiga Broken promise land och sätter upp adventsljusstaken som jag äntligen hittade i garderoben. Nu är det bara ljusslingan på balkongen kvar så kan julen komma.
Blommans musiknörderier 