SKIVMÄSSA I SOLNAHALLEN RENA JULAFTON

Idag tog jag tåget till Stockholm och sen tunnelbanan till Solna för att besöka skivmässan i Solnahallen. Åt en hamburgare på Max, några hundra meter därifrån och knallade med raska steg till hallen strax efter 15.

Det var den största skivmässan jag besök någonsin. Var börjar man någonstans? tänkte jag när jag såg havet av skivbackar. Jag hade förstås en budget (vän av ordning), en plan och en strategi utifrån förutsättningarna.

Eftersom jag spelade innebandy på morgonen så åkte jag dit först vid 12, så när jag kom fram hade jag bara en och en halv timme på mig att fynda. Det stängde kl 16.

Skivorna var i många fall kategoriserade i genre eller grupp/artist, så för att hinna bläddra och hinna gå igenom det mesta så hoppade jag över punk, hårdrock, jazz och 50- och 60-tal och koncentrerade mig på 70-tal och lite 80-tal och de artister/grupper jag hade tänkt ut i förväg, som Queen, Fleetwood Mac, Eagles, Springsteen, Genesis, Elton John och Led Zeppelin. Den senare gruppen är försvisso hårdrock, men jag letade enbart i de skivbackar som hade sorterat på grupper.

Några av Fleetwood Mac´s skivor, perioden 1970-75 fanns inte, men jag köpte en tidig skiva med Eagles, Supertramps ”Paris”, Leonard Cohen, och Cat Stevens Teaser and the Firecat från 1970 med klassiska låtar som The Wind, Moonshadow, Peace train, Morning has broken och How can I tell you – hans bästa skiva någonsin tillsammans med Teaser and the firecat, som gavs ut året efter.

Det som slog mig var prisskillnaden på Springsteens box från 80-talet. Ett exemplar kostade 450, ett annat 250 och ett annat 600. Möjligen kan skillnaden bero på kvalitén. Såg en och annan Lundell-box med hans första skivor samlade. Jag var sugen på att slå till, men valde bort Lundell. Var på gång att köpa hans dubbel-LP Längre inåt landet, men jag avstod det också.

Jag var nöjd när jag gick därifrån med min plastpåse med sex nya vinyl.

När jag kom hem åt jag asiatisk mat på stan och tog en öl. Väl hemma kopplade jag in min vinylspelare igen och spelade de skivor jag hade köpt. Det var en viss känsla att dra ut den svarta vinylen ur innerkonvolutet och lägga på skivan på min Technics skivspelare. Det var verkligen länge sen.

En del påstår att ljudet är bättre än CD och Mp3-formatet. Jag vet inte. Jag tror inte att vanligt folk hör skillnaden. Möjligen är det ett mindre vasst ljud och en mjukare ljudbild på LP. Men det är säkert inbillning.

I morgon ska jag kategorisera in dem i mitt skivregister och fortsätta spela mina LP-fynd.

Keep on rockin´in a free world!