Bara några dagar efter att hon spelat in vad som kom att bli hennes största hit, dog Janis Joplin av en överdos heroin på Hollywood Landmark hotel den 4 oktober 1970.

Hon började sjunga folkmusik och blues i tonåren. Hon blev sångerska i Big Brother and the Holding Company och hade stora framgångar med Piece of my heart.

Joplin lämnade bandet och försökte sig på en solokarriär, men det gick så där och hon bildade The Kozmic Blues Band som uppträdde på Woodstockfestivalen i augusti 1969.

“Janis was a pioneer. An early woman in rock. She sung from the heart.” (Washington Post.)

Hon växte upp i Port Arhur i Texas och hade svårigheter att anpassa sig till livets utmaningar och till det konservativa samhället. Hon var med i en kör som liten, men följde inte reglerna och fick inte vara med.

När hon växte upp ville hon vara en vacker och fin flicka, men hon gick upp i vikt, blev knubbig och fick dålig hy. Hon började ifrågasätta sig själv. Hon sökte bekräftelse och uppmärksamhet och gick sig en egen väg.

Hon gick emot normer i samhället där hon växte upp och blev mobbad i skolan.

Janis Joplin började klä sig annorlunda, tänjde på gränserna och skapade en hel det trubbel i det sociala samspelet med andra. ”Hon var farlig att ta med på puben”, säger en vän i dokumentären Janis: Little girl blue.

Vännerna upptäckte att hon hade en fantastisk röst och det gjorde hon även själv. Hon började sjunga blues, som hon alltid gillat och gick med i en bluegrassgrupp som gick under namnet Waller creek boys.

I Austin i Texas sjöng hon på folkmusikklubbar och fick betalt i gratis öl. Men hon blev inte riktigt accepterad i folkmusikkretsar.

En gång blev hon nominerad av studentföreningen i en tävling om vem som var den ”fulaste mannen”. Alla röstade på henne och hon vann tävlingen. Hon blev helt förkrossad. En vän i bandet Waller creek boys säger i dokumentären att det var ”det sorgligaste han någonsin sett”.  Janis hade ett tufft yttre, men började gråta.

För att inte bli ytterligare förnedrad flydde hon Texas och männen som mobbade henne i början av 60-talet och flyttade till San Fransisco där hon upplevde att hon kunde vara fri. Där sökte hon kärlek och bekräftelse, men hon var i ständig konflikt med sig själv och var olycklig. Men på scenen mådde hon bra. Där kunde hon kanalisera sin smärta genom bluesen. Men efter konserterna bedövade hon sin ångest med alkohol och droger.

Rockgruppen Big Brother and the Holding Company sökte kvinnor till bandet och Janis Joplin och en vän gick till en klubb för att lyssna på grppen. Hon blev inspirerad och blev medlem i bandet, starkt inspirerad av soulsångaren Otis Redding som hon såg på The Fillmore i San Fransisco.

Sommaren 1967 uppträdde gruppen på Monterey popfestival i San Fransisco och Janis Joplin slog igenom. På festivalen, som brukar beskrivas som den första rockfestivalen, en förebild för kommande festivaler, uppträdde även The Animals, Jefferson Airplane, Byrds, Simon and Garfunkel och The Who.

En av dem som besökte festivalen var skivproducenten på CBS, Clive Davis, och han blev mycket imponerad av Joplin och bandet som fick skivkontrakt. Nu öppnades alla möjligheter för henne. Första skivan sålde guld och Janis Joplin blev den vita souldrottningen.

Men drogerna skulle ta död på denna talangfulla och sårbara sångerska från Texas den 4 oktober 1970.

Låten ”Me and Bobby McGee” nådde förstaplatsen i USA, åtta månader senare, i mars 1971, vilket var den största framgången sedan ”Piece Of My Heart” med gruppen Big Brother and the Holding Company 1968. 

En av hennes mest fantastiska låtar i mitt tycke är Little girl blue. Hon sjunger den med en sådan inlevelse så att hjärtat går sönder.