U2:s THE JOSHUA TREE FYLLER 30 ÅR

Mästerverket ”The Joshua tree” släpptes den 9 mars 1987 och blev irländska U2:s största framgång med låtar som ”With our without you”, ”I still haven’t found what I’m looking for” och ”Where the streets have no name”. Skivan, som producerades av Brian Eno och Daniel Lanois, är i mina öron en av 80-talets bästa skivor.

Jag upptäckte U2 på allvar när Live-aid-galan kablades ut över världen sommaren 1985 och officiellt beskrivs också det året som U2:s stora genombrott.

När gitarristen The Edge´s (David Howell Evans) speciella sound ekade mellan Wembleys betongfundament och 25-årige Paul David Hewson, eller mer känd som Bono, vrålade ut Bad från albumet Unforgettable fire 1984, träffade detta mig rakt hjärtat. Gruppens karakteristiska sound fastnade för evigt.

På skivan ”The Joshua tree” blandas amerikansk blues med irländskt vemod. När jag blundar och lyssnar till Bonos desperata sång och The Edge´s ångestfyllda toner förflyttas jag till en mörk öken och upplever samma tvivel och sorg, blandat med hopp och kärlek, som gruppen tycks förmedla.

När jag såg U2 i Globen i september 2015 bloggade jag om min starka upplevelse en bit in i konserten.

”Efter knocken med Where the streets have no name och With or without you fick jag ett känslomässigt tryck över bröstet när tonerna av Bad kom. Jag sa till min tjej då att ”jag kan inte prata nu”.

Jag tog mig för bröstet och hade min starkaste musikaliska upplevelse sedan första gången jag hörde Springsteen på Stadion 1988. Det var som om alla år som gått och all erfarenhet, plus och minus, all kärlek och bedrövelse, allt ljust och allt mörkt, plötsligt samlades till en enda tryckvåg i mig och det var känslomässigt väldigt starkt, suggestivt, närmast religiöst”. 

Foto: Debbie Weiborn

SOM ETT TRYCK ÖVER BRÖSTET

POLITISK OCH RELIGIÖS MEDVETENHET