SYMFONIROCKENS FLAGGSKEPP FYLLER 50

Samtidigt som Phil Collins planerar för en mindre comebackturné i sommar, med 15-årige sonen Nicholas på trummor, och Mike and the Mechanics, med gitarristen Mike Rutherford i spetsen, släpper en ny skiva, fyller den brittiska supergruppen Genesis i år 50 år.

Genesis är och förblir den grupp som jag älskar mest av alla. Gruppen, med de tidigare medlemmarna Phil Collins och Peter Gabriel, har betytt oerhört mycket för mig, som inspirationskälla och musikalisk förebild.

Läser just nu Phil Collins biografi Not dead yet som släpptes 2016. Han sammanfattar, som han minns det, sin framgångsrika karriär och sitt komplicerade privatliv med flera spruckna äktenskap och barn som han försakade när musiken stod i centrum.

Jag har förstås redan fastnat och slukar varenda rad. Känns lite sorgligt att konstatera att Collins och Genesis är historia och att deras storhetstid för länge sedan är förbi.

Det finns lite olika uppgifter när Genesis bildades. En av de mest förekommande uppgifterna är 1967, men även 1966 förekommer. Det beror på hur man ser på det.

Ur de två popgrupperna The Garden wall och Anon formades den första uppsättningen av Genesis officiellt 1967 – även om man också kan säga att bildandet skedde i samband med att de två skolbanden gjorde en avslutningskonsert i juli 1966 då medlemmarna studerade på internatskolan Charterhouse som grundades 1611.

Efter skivkontrakt, ett par skivutgivningar och ett envist turnerande utvecklades gruppen till en av världens största rockgrupper.

Genesis spelade in flera demokassetter och kontaktade Jonathan King på skivbolaget Decca. Han tyckte från början att gruppens musik var allt för komplicerad, men fastnade ändå för musiken de levererade, särskilt Peter Ganriels röst.

1968 skrev de unga skolpojkarna på ett första och ettårigt skivkontrakt. Året efter släpptes debutalbumet From Genesis to revelation. Under 70-talet utvecklades gruppen till en av de största.

HISTORIEN OM GENESIS – ETT PORTRÄTT AV EN SUPERGRUPP