Det blir en film om Ted Gärdestad och hans liv, men uppgifter gör gällande att filmen ska spegla hans tidiga och ljusa år och framgångarna som artist fram till skivan Stormvarning 1981. Jag förstår tanken eftersom det de senaste åren skrivits mycket om den svåra tiden innan Ted tog livet av sig 1997.
Men ska man göra en film om en person tycker jag att den ska ge en så trovärdig bild som möjligt och då måste även den svåra tiden finnas med. Den kan man inte undvika. Det är viktigt, inte bara för att det var en del av Ted, men också för att det är viktigt att ge en bild av psykisk ohälsa. Även om det inte är huvudsyftet så skulle man kunna ge det ett ansikte och öka kunskaperna om det.
Jag träffade Kenneth Gärdestad 2006 inför att hans bror skulle ha fyllt 50. Jag gjorde en intervju i bostaden i Sollentuna. Det var det starkaste mötet jag i mitt jobb som journalist någonsin haft med en människa. Eftersom Kenneth hade skrivit en bok, Jag vill ha en egen måne, något år tidigare, så visste jag att han var öppen med frågan om den svåra tiden då Ted var sjuk. Han berättade för mig öppet om sin bror, om uppväxten, artistlivet, hur Ted förändrades på 80-talet, hur det var den dagen han fick beskedet av polisen att de hittat hans bror och om vikten av att berätta offentligt om psykisk ohälsa.
Detta tillsammans med glansdagarna på 70-talet måste finnas med.
Ted – 1956-1997 (här finns lite av det jag skrivit och rapporterat om Ted och Kenneth Gärdestad)
”Han ville inte gå någon annan väg än kärlekens väg”
Blommans musiknörderier 
Kommentera